Vitstrupig snårsparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Vitstrupig busksparv)
Vitstrupig snårsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteMelozone
ArtVitstrupig snårsparv
M. albicollis
Vetenskapligt namn
§ Melozone albicollis
AuktorSclater, 1858
Utbredning
Synonymer
  • Pipilo albicollis
  • Pyrgisoma albicollis
  • Kieneria albicollis
  • Vitstrupig busksparv

Vitstrupig snårsparv[2] (Melozone albicollis) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vitstrupig snårsparv är en stor och rätt enfärgat brunaktig sparv med vitt på hakan. Den har vidare ett rostrött band över strupen och rostrött även på undergumpen.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Vitstrupig snårsparv delas upp i två underarter:[3]

  • M. a. marshalli – förekommer i den arida ek- och tallzonen i sydöstra Mexiko (Puebla)
  • M. a. albicollis – förekommer i ek- och tallzonen i södra Mexiko (från södra Puebla och östra Guerrero till centrala Oaxaca)

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Arten placerades tidigare i släktet Pipilo, men DNA-studier[4] visar att den står närmare rostnackad snårsparv (Melozone kieneri) och förs numera därför till Melozone, alternativt att dessa två (tillsammans med några andra före detta Pipilo-arter) lyfts ut till det egna släktet Kieneria[5].

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[6][7][8][9] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[9]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Vitstrupig snårsparv är en rätt vanlig och lättsedd fågelart i torra höglänta inlandsområden. Den ses i buskiga skogslandskap, trädgårdar och odlingsbygd med häckar, ofta i par eller i små sociala flockar. Fågeln födosöker huvudsakligen på marken, men även lågt till medelhögt i buskar.

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Arterna i släktet Melozone kallades tidigare busksparvar, men har döpts om till snårsparvar för att undvika förväxling med de ej närbesläktade busksparvarna i Chlorospingus och för att betona det nära släktskapet med snårsparvarna i Atlapetes.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Melozone albicollis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 april 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ DaCosta, J. M., Spellman, G. M. Escalante, P., and Klicka, J. 2009. A Molecular systematic revision of two historically problematic songbird clades: Aimophila and Pipilo. J. Avian Biol. 40:206-216.
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  7. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  8. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  9. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]