Vitten
Vitten (tyska Witten) var mynt av silver. De präglades i (främst norra) Tyskland från andra halvan av 1300-talet och blev Hansans viktigaste mynt.
Vitten användes förr i Sverige om småmynt samt i uttryck som "inte ett (en) vitten” med betydelsen ”inte ett öre” och ”inte ett dugg”.[1]
Vitten började präglas i Lübeck omkring 1325 och blev i början av 1400-talet vendiska myntförbundets huvudmynt. Finvikten var 1379 1,29 gram silver, 1410 0,88 gram silver. Det präglades även viertelwitten, pfennigmynt. I början av 1500-talet förekom myntning av vittenmynt med en finvikt på 0,35 gram silver.[2]
I Pommern präglades svenska regeringen 1650-1707 vittenmynt, nu värda 1/4 schilling eller 3 pfennig, 1672 var finvikten 0,104 gram silver. Under 1700-talet präglade staden Stralsund fram till 1776 vittenmynt med en finvikt av 0,08 gram. 1763-1808 slog svenska regeringen kopparmynt i Stralsund med valören vitten.[2]
Med tidens gång och inflation blev det under andra halvan av 1800-talet ett kopparmynt av lågt värde; därav uttrycket "inte värt ett vitten". Det ersattes successivt med Dreiling, Sechsling, Schilling och Doppelschilling.
Pfennigmynt präglade i Wismar (1854) och Rostock (fram till 1865) kallades även populärt vitten.
Namnet är nederländskt, är ett av de blanc albus (albi) ("vita") mynt eller vitten, i motsats till grossi som var större och gula (guld) mynt.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120824045619/https://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista. Läst 22 juni 2012. Svenska Akademiens ordlista
- ^ [a b] Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1953
- Witten i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Konrad Klütz, Münznamen und Ihre Herkunft (tyska) Wien, moneytrend Verlag, 2004
- Jean Belaubre, Dictionaire de Numismatique médiévale occidentale, Paris, Léopard d'Or, 1996