Vladimir Kirillovitj av Ryssland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Vladimir Kirillovitj, Storhertig av Ryssland (Vladimir Kirillovitj Romanov, Ryska: Влад́имир Кир́иллович Ром́анов), född den 30 augusti 1917, död den 21 april 1992, var huvudman för ätten Romanov och pretendent till titeln som rysk tsar från 1938 och till sin död.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Vladimir Kirillovitj föddes i storfurstendömet Finland, som son till storfurst Kirill Vladimirovitj av Ryssland och Victoria Melita av Sachsen-Coburg-Gotha, och flydde dit med sin familj i samband med den ryska revolutionen. År 1920 lämnade de Finland[1] och bosatte sig i Koburg i Tyskland. Den 31 augusti 1924 gjorde Vladimirs far anspråk på tsartiteln[2] och Vladmir antog titeln Tsarevitj (tronföljare). År 1930 lämnade familjen Tyskland och bosatte sig i Frankrike där hans far satte upp sitt exilhov.[3]

På 30-talet levde Vladimir en period i England, där han studerade[3] och arbetade vid en fabrik. Vid återkomsten till Frankrike bosatte han sig i Bretagne, där han blev godsägare.[4]

Tronarvinge och andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Vid sin fars död 1938 antog Vladimir posten som huset Romanovs överhuvud.[2] Samma år ankom förslag om att han skulle bli regent av Ukraina, men han nekade med motiveringen att han inte ville hjälpa till med att splittra Ryssland.[4]

Efter kriget[redigera | redigera wikitext]

Efter kriget levde Vladimir i huvudsak i Madrid, men återvände ofta till sina ägor i Bretagne och besökte ofta Paris.

Han kom efter kriget att vidta åtgärder för att se till att hans dotter skulle kunna ärva hans anspråk på tsartiteln, vilket skapade viss uppståndelse och splittring i släkten Romanov.

Vladimir besökte Ryssland för första gången i november 1991 när han bjöds in till S:t Petersburg av borgmästaren Anatolij Sobtjak.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Soviet Turmoil; Dust Off the Throne? Shine Up the Crown? A Romanov Muses”. New York Times. 30 August 1991. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9D0CEED61E3CF933A0575BC0A967958260. Läst 1 augusti 2008. 
  2. ^ [a b] Almanach de Gotha (182nd). Almanach de Gotha. 1998. Sid. 214 
  3. ^ [a b] ”Grand Duke Cyril Dies In Paris Exile”. New York Times. 13 October 1938. s. 23. 
  4. ^ [a b c] Hevesi, Dennis (22 April 1992). ”Grand Duke Vladimir Dies at 74; Pretender to the Throne of Russia”. New York Times. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9E0CEED8113AF931A15757C0A964958260. Läst 1 augusti 2008. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Kirill Vladimirovitj av Ryssland
Pretendenter till Rysslands tron
19381992
Efterträdare:
Storfurstinnan Maria Vladimirovna