Vladimir Lamsdorf

Från Wikipedia
Vladimir Lamsdorf
Född6 januari 1845
Sankt Petersburg
Död19 mars 1907 (62 år)
Sanremo, Italien
BegravdLutherska Smolenskkyrkogården
Medborgare iKejsardömet Ryssland
Utbildad vidTsarskoje Selos lyceum
SysselsättningDiplomat, politiker
Befattning
Rysslands utrikesminister
Medlem av Riksrådet
FöräldrarNicholas Lambsdorff
Aleksandra Romanovna Renni
Utmärkelser
Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden
Sankt Stanislausorden, första klassen
Ryska vita örnens orden
Sankt Annas orden, första klass
Sankt Vladimirs orden, andra klassen
Redigera Wikidata

Vladimir Nikolajevitj Lamsdorf, född 6 januari 1845, död 19 mars 1907 i San Remo, var en rysk greve och diplomat.

Lamsdorf tillhörde en ursprungligen westfalisk adelssläkt, som 1400-talet inflyttade till Kurland och 1817 upphöjdes i ryskt grevligt stånd. Han anställdes i ryska utrikesministeriet 1866, steg där småningom till utrikesministerns adjoint (1892), blev i augusti 1900 tillförordnad utrikesminister, efterträdde definitivt greve Michail Muravjov som utrikesminister januari 1901 och avgick i maj 1906, därvid efterträdd av Aleksandr Izvolskij och själv utnämnd till medlem av riksrådet.

Lamsdorf sökte driva en fredlig utrikespolitik och åstadkom i oktober 1903 den så kallade Mürzsteg-överenskommelsen med Österrike-Ungern om samverkan med Ryssland i den makedoniska frågan. I det längsta sökte han även arbeta för en fredlig uppgörelse med Japan om förhållandena i Manchuriet, men förmådde inte hindra den av inflytelserika kretsar förordade utmanande politik, som ledde till krigsutbrottet i februari 1904. Under kriget inlade Lamsdorf stora förtjänster om en fredlig avveckling av den konflikt med Storbritannien, som Doggers bank-incidenten framkallat.

Källor[redigera | redigera wikitext]