Volvo 140

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Volvo 144
Volvo 144
1972 års Volvo 144
Fabrikat Volvo
Tillverkning 1966-1974 (1 251 371 ex)
Föregångare Volvo Amazon
Efterträdare Volvo 240
Klass Storbilsklass
Karosseri 2/4-d sedan, 5-d kombi
Motor B18 (1967-68), B20 (1969-74)
Effekt 75-124 hk
Drivning Bakhjulsdrift
Växellåda 4-vxl manuell (M40), 4-vxl manuell med överväxel (M41), 3-stegs automat (BW35)
Hjulbas 262 cm
Längd 464 cm
Bredd 171 cm
Höjd 144 cm
Vikt 1250 kg (142, 144)
1350 kg (145)
Bränsleförbrukning Cirka 1 liter per mil
Bränslekapacitet 58
Besläktade Volvo 164, Volvo 240
Liknande Saab 99, Opel Rekord, Peugeot 504, Fiat 125
Designer Jan Wilsgaard

Volvo 140-serien är svensk personbilsfamilj som tillverkades av Volvo 1966-1974. 140-serien tillverkades i modellerna 142, 144 och 145 i sammanlagt 1,2 miljoner exemplar. Den ersattes 1974 av Volvo 240, som var en vidareutveckling av Volvo 140.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Volvo 144 började 1960 som projektet P660, att ta fram en ny, modern Volvo som efterföljare till Volvo Amazon. I december 1961 presenterades de första två prototyperna. P660 döptes sedan om till P1400. I januari 1964 följde godkännandet av ytterligare en prototyp som ledde fram till den slutgiltiga Volvo 140. Testkörningar genomfördes med en maskerad bil som gavs namnet Mazuo ZT92.

När Volvo 144 (fyradörrars) presenterades samtidigt i Göteborg, Köpenhamn, Oslo och Helsingfors den 17 augusti 1966 tog Volvo ett stort steg framåt i bilutvecklingen. Utvecklingskostnaderna uppgick till 150 miljoner kronor. Den kantiga karossen, för sin tid stora innerutrymmen och stort säkerhetstänkande gjorde bilen till en verklig milstolpe som kom att skapa den moderna Volvo-bilen. Volvo 144 blev samma år vald till årets bil i Sverige[1]. Den första serietillverkade Volvo 140 var svart med röd klädsel och rullade av bandet med VD Gunnar Engellau vid ratten.[2]

De kommande åren följdes grundmodellen 144 (fyradörrarsversion) av 142 (tvådörrarsversion) och 145 (kombimodell). Det fanns även en kombimodell med högre tak kallad Volvo 145 Express. Den var avsedd att ersätta Duetten, vars tillverkning lades ner efter 1970:s årsmodell.

Förändringar[redigera | redigera wikitext]

1971 skedde den första stora förändringen då en ny front kom till.

1972 blev dörrhandtagen infällda, av samma typ som sedan användes på Volvo 240.

1973 års modell innebar förbättringar invändigt i form av ny instrumentpanel. Utvändigt var den tydligaste förändringen att främre blinkers blev större och flyttades upp till samma höjd som strålkastarna.

1974 modifierades bilarna på flera punkter, och mest synligt var de kraftigare stötfångarna. Nya förändringar följde fram tills att Volvo 240, en vidareutveckling av 140-serien introducerades 1974 som årsmodell 1975. Modellerna 144 och 145 hade båda sina bästa tillverkningsår 1974 med 91 768 respektive 58 277 tillverkade.[3]

En lyxigare version av 140-serien var sexcylindriga Volvo 164.

Tillverkningsorter[redigera | redigera wikitext]

Volvo 140 tillverkades vid Torslandaverken, men sattes även samman i Gentfabriken.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Årsmodell 1967
  • Volvo 140-serien hade redan från starten ett triangeldelat tvåkrets bromssystem. Fram satt det skivbromsar med fyrkolvsok och bak satt det skivbromsar med tvåkolvsok. Vardera bromskretsen verkade på bägge framhjulen och ena bakhjulet. Längst in i navcentrum på de bakre bromsskivorna fanns det trummor som påverkades av bromsbackar för parkeringsbromsen, och de manövrerades via vajrar.
  • 6-ställig vägmätare
  • Tvådörrarsmodellen 142 introduceras på våren 1967. Årsmodell 1967 av modell 142 tillverkades i 1500 exemplar och samtliga var i sportutförande med manuell överväxellåda.
Årsmodell 1968
  • Svarta tryckknappar på dörrhandtagen ersätter de kromade som på årsmodell 1967 fanns i två olika utföranden (räfflade och

senare släta).

  • 142:an kan även fås med B18A-motorn på 75 hk.
  • Kombimodellen, 145 introducerades. B18A och B18B (96 hk/DIN) finns som motoralternativ.
Årsmodell 1969
  • B20-motorn gör entré, med den kommer också 35 A växelströmsgenerator
  • Textilklädsel ersätter galonklädsel på stolarnas sittytor.
  • Dörrbackspeglar blir standadrutrustning.
Årsmodell 1970
  • Volvo 145 Express
  • Elbakruta ersätter bakrutans defrostermunstycken på sedaner
  • 145 får bakrutetorkare med spolning
  • Varningsblinkers introduceras
  • Nackstöd tillkommer på framstolarna
  • 145 Express introduceras, en kombimodell med förhöjt tak. Den skulle ersätta Duett
Årsmodell 1971
  • Axelavståndet ökas med 2 cm
  • Större hjulhusöppning i framskärmarna, (tog bort vattensprutet över vindrutan vid körning genom större vattensamling)
  • Tre utrustningsnivåer införs: basmodellen, de Luxe (DL) samt Grand Luxe (GL)
  • Insprutningsmotorn B20E börjar levereras i GL-modellen i Sverige (fanns bara som 142 GL)
  • Ny motorversion, B20D ersätter B20B som alternativ i DL-modellerna
  • Ny front och nya fälgar på DL- och GL-modellerna
  • Textilmattor och klocka i DL- och GL-modellerna
  • Läderklädsel samt dimljus för GL
  • Hel bakre sidoruta på 145
  • Emblemet på huven försvinner.
Årsmodell 1972
  • Ny fyrekrad ratt
  • Ändrad växellåda ger kort växelspak
  • Ändrad inredning med en extra panel framför växelspaken dit knapparna för elbakrutan och varningsblinkern flyttades. Träimitation på panelen.
  • Varningslampa för choke, sitter under instrumentet där tidigare automatväxlade bilar haft indikator för växelläge
  • Automatväxlade fick golvspak
  • B20D fick höjd effekt med 5 hk.
  • Nackskydden blev smalare
  • Nya infällda dörrhandtag
  • Rullbälten och H4 från årsskiftet 71-72
Årsmodell 1973
  • Ny instrumentbräda med bland annat ny hastighetsmätare och ventilationsutblås både mot sidorutorna och i mitten av panelen.
  • Rattspak för vindrute-torkare/spolare
  • Ny ratt med en madrasserad kudde i mitten som då ansågs kunna ge visst skydd vid kollision
  • Ny front med plastgrill och stora blinkers
  • Skarven mellan C-stolpe och tak får en täckplåt
  • Nya baklysen på sedanmodellerna som följde med till 240-serien
  • Säkerhetsbalkar i dörrarna
  • 145 kunde nu beställas med insprutningsmotorn B20E.
  • B20B kommer tillbaka och ersätter B20D.
  • Nya kofångare med urtag för nummerplåt fram och annan profil på gummilisten.
Årsmodell 1974
  • Nya breda kofångare med mycket god stötupptagningsförmåga, klarade kollisioner upp till 7 km/h
  • Strålkastartorkare
  • Nya backspeglar
  • Ventilationsfönstren försvann
  • Bensintanken flyttas till en mer skyddad placering
  • Varningslampa för trasig glödlampa
  • Eluppvärmd förarstol (ingen strömställare)
  • Halogenlampor H4 standard för alla modeller
  • B20E får Bosch K-Jetronic mekanisk insprutning
Effektsiffror (DIN)
  • 1969 B20A 82 hk/DIN. B20B 107 hk/DIN.
  • 1970 B20A 82 hk/DIN. B20D 90 hk/DIN. B20E 120 hk/DIN.
  • 1971 B20A 82 hk/DIN. B20D 90 hk/DIN. B20E 120 hk/DIN.
  • 1972 B20A 82 hk/DIN. B20D 95 hk/DIN. B20E 124 hk/DIN.
  • 1973 B20A 82 hk/DIN. B20B 100 hk/DIN. B20E 124 hk/DIN.
  • 1974 B20A 82 hk/DIN. B20B 100 hk/DIN. B20E 124 hk/DIN.

[4]

Prestandauppgifter
  • Volvo 144 B18: 75hk/DIN årsmodell 1968. Acc 0-100 km/h = 17.0 sek, 80-120 km/h = 16,6 sek. Toppfart 150 km/h.[5]
  • Volvo 144 B20: 82hk/DIN årsmodell 1969. Acc 0-100 km/h = 14,8 sek, 80-120 km/h = 15,2 sek. Toppfart 155 km/h.[5]
  • Volvo 144S B18: 96hk/DIN årsmodell 1967. Acc 0-100 km/h = 12,5 sek, 80-120 km/h = I.U sek. Toppfart 165 km/h.[6]
  • Volvo 144DL B20: 100hk/DIN årsmodell 1973. Acc 0-100 km/h = 13,9 sek, 70-110 km/h = 14,1 sek. Toppfart 160 km/h.[5]
  • Volvo 142GL B20E: 120hk/DIN årsmodell 1971. Acc 0-100 km/h = 11,0 sek, 70-110 km/h 11.2 sek.[7] Toppfart 175 km/h.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ’’Volvo 1927-1983’’, Volvo Personvagnar AB, Marketing Support, Göteborg 1983, s. 52
  2. ^ En bok om Volvo, red. Richard Plate, Ingvar Gall, Fleming Schütz, utgiven av AB Volvo, Göteborg 1985, s. 74
  3. ^ http://www.algonet.se/~volvieo/140/
  4. ^ Källa: Personvagnar från 20-tal till 80-tal av Björn-Eric Lindh.
  5. ^ [a b c] Källa: Teknikens Värld.
  6. ^ Källa: Teknikens Värld nr 22 1966.
  7. ^ Källa: Teknikens Värld nr 2 1971.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]