Vombater

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vombater
Vombatus ursinus
Vombatus ursinus
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fåframtandade pungdjur
Diprotodontia
Familj Vombater
Vetenskapligt namn
§ Vombatidae
Auktor Burnett, 1830
Hitta fler artiklar om djur med

Vombater (Vombatidae) är en familj i underklassen pungdjur som förekommer i Australien. De är björnliknande växtätare som gräver jordgångar. Namnet är ett lånord från urbefolkningsstammen eoras språk.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vombater är mellan 70 och 120 centimeter långa och väger mellan 20 och 40 kilogram. Extremiteterna är korta och kraftiga. Alla fötter har fem tår. Av dessa har de främre fem och de bakre fyra klor, som djuret använder när det gräver. Svansen är en liten naken stump. Huvudet är stort och brett och utrustat med medelstora öron som har en avrundad till trekantig form. Ögonen är jämförelsevis små.[1]

Anmärkningsvärt är att deras tänder liknar tänderna hos djurgruppen gnagare. Tandformeln är I 1/1 C 0/0 P 1/1 M 4/4, alltså 24 tänder.[2]

Utbredningsområde[redigera | redigera wikitext]

Vombater lever i Australiens sydliga och östliga regioner i delstaterna South Australia, Victoria, Nya Sydwales, Queensland och Tasmanien. De är inte inriktade på någon speciell naturregion men behöver lämplig jord.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Vombater tillhör de största däggdjur på jorden som gräver gångar. Med sina skarpa klor skapar de grottor som oftast sammanfogas till ett större tunnelnät. Tunnlarna kan bli upp till 20 meter långa och ligger ibland 3,5 meter under markytan.[2] Ibland händer det att olika individer som inte är släkt bebor samma tunnelsystem. Vombater är aktiva under natten och vilar på dagen.[1]

Vuxna individer har nästan inga naturliga fiender. Den av människan introducerade dingon är troligtvis deras största fiende. Vombaternas bakre kroppsdelar är försedd med tjock hud, brosk och ben. Vid fara blockerar de ingången till sitt bo med dessa kroppsdelar. De flesta dödsfall orsakas av människor och bilar. I områden med få människor bestäms populationens storlek efter tillgången på föda.

En vombats territorium är mellan 2,5 och 23 hektar stort.[1] Territorierna markeras med avföring och jordhögar samt försvaras med aggressivt beteende. Ibland förekommer strider mellan hannarna med allvarliga bett. På korta sträckor uppnår vombater en hastighet av 40 kilometer i timmen. De har även bra förmåga att klättra och simma.

Föda[redigera | redigera wikitext]

En vombat är ute mellan tre och åtta timmar varje kväll för att äta gräs. De äter inhemska och icke inhemska grässorter samt andra växter och mossor. I sällsynta fall äter de även delar av buskar och träd eller svampar.[1] Deras ämnesomsättning tar mycket lång tid och är mycket effektiv. En måltid förblir upp till 3 dagar i deras kropp.[3] Vombater är även särskilt bra på att spara vatten. Deras behov av vatten ligger bara på en fjärdedel av att vad kängurudjur behöver.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Vanligtvis är födseln av ungar inte bunden till någon speciell årstid. Honans pung har öppningen på baksidan, vilket hindrar den från att fyllas med jord när djuret gräver. Nästan uteslutande föds bara en unge åt gången. Ungen stannar i pungen i sex till tio månader och håller sig sedan till modern i ytterligare ett år.[3]

Vombater blir könsmogna vid cirka två eller tre års ålder och når i naturen en ålder av fem år. I fångenskap kan de leva upp till 30 år.[3]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Nordlig hårnosvombat

Vombater tillhör ordningen fåframtandade pungdjur (Diprotodontia). I samma ordning ingår bland annat kängurudjur, koala och klätterpungdjur (Phalangeridae).[4] Vombaternas närmaste släkting är koalan och de listas tillsammans i underordningen Vombatiformes som skiljde sig för cirka 40 miljoner år sedan från de andra fåframtandade pungdjuren.[3]

Familjen Vombatidae omfattar idag två släkten, Lasiorhinus och Vombatus. Fem andra släkten är utdöda.

Man skiljer mellan de följande arterna:[5]

De första individer som man kan räkna till familjen Vombatidae fanns för cirka 18 miljoner år sen (Miocen).[1]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Efter att människor från Europa kommit till Australien minskade vombaternas levnadsområde avsevärt. Många regioner i deras utbredningsområde blev förstörda och populationen minskade på grund av jakt och införseln av icke inhemska djurarter. Av arten nordlig hårnosvombat finns bara ungefär hundra individer kvar som lever i en liten nationalpark i Queensland. Denna art listas av IUCN som starkt hotad. Av de två andra arterna som inte räknas som hotade förekommer fler individer.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Wombats, 28 maj 2006.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker’s mammals of the world. 6 upplaga. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
  • Arnfried Wünschmann: Die Plumpbeutler (Vombatidae). A. Ziemsen Verlag, Wittenberg Lutherstadt 1970, ISBN 3740302100.
  • McDonald, David W. (red.) (2009) (på engelska). The Encyclopedia of Mammals. Oxford University Press. ISBN 978-0-19-956799-7 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Nowak, R. M. (1999) sid. 86-89 online
  2. ^ [a b] Myers, P. 2001 Vombatidae på Animal Diversity Web (engelska), besökt 13 januari 2011.
  3. ^ [a b c d e] McDonald, D. W. (2009) sid. 64-65
  4. ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Diprotodontia
  5. ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Vombatidae
  6. ^ Vombatidae på IUCN:s rödlista, besökt 13 januari 2011.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]