von Blixen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Adliga släktens von Blixen vapen (Bagmihl 1846)
Carl von Blixen-Finecke 1822-1873

von Blixen är en uradlig ätt, med ursprung från Vorpommern, där den omtalas på 1200-talet. Ätten är friherrlig i Rügen, Pommern, Danmark och Sverige. Medlemmar av den svenska friherrliga ätten kallar sig von Blixen-Finecke. Den danska släktens namn är Blixen-Finecke.[1]

Svenska ättens historia[redigera | redigera wikitext]

Den svenska ättens stamfader är Claus Blixen till Klein Zastrow, som nämns 1470.[2] Hans sonson var Christoff d. y. på Jargenow, död före 1602. En sonson till honom, Levin von Blixen till Sestelin, var gift med Anna von Kamptz och blev far till Fredrik August von Blixen (1663-1731) till Sestelin, som föddes i det då svenska Pommern. En annan sonson till Christoff d. y. var Andreas Dubislaff von Blixen (1644-1688) som var far till Conrad Christoffer d. ä. (1687-1751).

Första adliga ätten von Blixen nr 1779[redigera | redigera wikitext]

Fredrik August von Blixen (1663-1731) till Sestelin naturaliserades 1723 som svensk adelsman och introducerades med ättenummer 1779. Hans hustru var Agnes Juliana von Arras som tillhörde den pommerska adeln. De fick två söner, vilka båda förblev barnlösa varmed första ättegrenen slöts 1761.

Andra adliga ätten von Blixen nr 1779[redigera | redigera wikitext]

Conrad Christoffer von Blixen d. ä. till Zastrow och Sestelin var gift med Elisabeth Sophia von Flotow som tillhörde en uradlig ätt från Mecklenburg. De fick två söner, Conrad Christopher von Blixen d.y. (1716-1787) och Hans Gustaf von Blixen (1728-1791), vilka naturaliserades som svenska adelsmän 1756 samt adopterades på farbroderns introduktion.

Hans Gustaf von Blixen var överstelöjtnant och gift med Elisabeth von Owstin. Han skrev sig till Jargenow och Negentin i Pommern. Hans ätt slocknade på svärdssidan 1852.

Friherrliga ätten von Blixen eller von Blixen-Finecke nr 258[redigera | redigera wikitext]

Hans Gustaf von Blixens äldre bror, Conrad Christoffer von Blixen d.y. till Zastrow och Sestelin och Näsbyholm i Skåne upphöjdes år 1772 till friherrligt stånd. Conrad Christoffer von Blixens svärfar Christian Henrik von Finecke var dansk gardeskapten och hade samlat på sig en stor förmögenhet. Svärfadern stiftade (1756) ett fideikommiss i Skåne (Näsbyholm) för sin svärson. En annan Finecke, den danska kammarherren Teodosius von Finecke, lämnade ett stort gods på Fyn - Dallund - åt Conrad Christoffers andra son, Carl Philipp. Dessutom bestämde Finecke i sitt testamente att Carl Philipp von Blixen skulle anta namnet Finecke. Till följd av detta begärde Carl Philip von Blixen 1794 av svenske konungen för sig och efterkommande att heta von Blixen-Finecke, vilket medgavs.

Carl Philip von Blixen-Finecke blev den ende som förde ätten vidare på svärdssidan, varigenom alla svenska och danska ättmedlemmar skriver sig von Blixen-Finecke. Hans hustru var friherrinnan Sophia Magdalena von Essen vars mor var friherrinnan Kruse af Verchou, från vilka alla senare medlemmar av släkten härstammar. År 1802 erhöll Carl Philip von Blixen-Finecke danskt friherrebrev under detta namn. En sonson till honom, Carl Fredrik Axel Bror von Blixen-Finecke (1822-1873), svensk och dansk friherre, var under en tid Danmarks utrikesminister. Han var gift i andra äktenskapet med Augusta av Hessen-Kassel och därmed svåger till den i Danmark utvalde tronföljaren, sedermera Kristian IX av Danmark.

Släkten innehar idag Näsbyholms fideikommiss, som drivs som aktiebolag och omfattar omkring 2 000 hektar. Dallund såldes 1915. Danska grenen innehar godset Hesselagergård på Fyn sedan 1904.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Danmarks Adels Aarbog (1968-69)
  2. ^ Riddarhusets ätt- och vapendatabas
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Salmonsens Konversationsleksikon, Blixen, 1915–1930.
  • Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor
  • Riddarhusets ätt- och vapendatabas