Vrakfisk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vrakfisk
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Polyprion americanus.2 - Aquarium Finisterrae.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Abborrartade fiskar
Perciformes
Underordning Abborrlika fiskar
Percoidei
Familj Vrakfiskar
Polyprionidae
Släkte Polyprion
Art Vrakfisk
P. americanus
Vetenskapligt namn
§ Polyprion americanus
Auktor Bloch & Schneider, 1801[2]
Synonymer
Polyprion moeone Phillipps, 1927
Polyprion americanus.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Vrakfisk (Polyprion americanus) är en fisk i familjen vrakfiskar som finns utanför större delen av Atlantens kuster samt i Indiska oceanen och kring Nya Zeeland. Den kallas även vrakabborre.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vrakfisken har en hög, från sidorna sammantryckt kroppsform. Huvud och mun är stora, och gällocket har en tydlig, vågrätt ribba.[4] Färgen varierar, men ovansidan är vanligen brungrå i mörkare eller ljusare toner, vanligtvis med fläckar i gultaktigt beige eller gråbrunt. Buken saknar fläckar och är beige, brunaktig till gråblå.[3] Ungfiskarna har svarta fläckar på huvud och kropp. Den maximala längden är 210 cm och maxvikten 100 kg, men fisken är ofta mindre.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar större delen av Atlantens kustnära områden: I öster finns den från Norge och Brittiska öarna över Medelhavet, Kanarieöarna, Madeira, Kap Verde och Tristan da Cunha till Sydafrika; i väster finns den från Newfoundland i Kanada till North Carolina i USA samt från Uruguay till Argentina. Den finns också i västra Indiska oceanen vid Saint-Paul- och Amsterdamöarna samt i sydvästra Stilla havet vid Nya Zeeland.[1] Vrakfisken har påträffats i Skandinavien, förutom i Norge även i Danmark och Sverige.[3]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Vrakfisken finns vanligtvis på klippbottnar, intill vrak och i grottor[5] på ett djup mellan 40 och 600 m[4], dock vanligast mellan 100 till 200 m. De vuxna fiskarna är ensamlevande bottenfiskar. Födan består av stora kräftdjur, bläckfiskar och bottenfiskar.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten leker under sommaren. Ungarna är pelagiska stimfiskar[4] som gärna gömmer sig under flytande föremål.[5]

Ekonomisk betydelse[redigera | redigera wikitext]

Vrakfisken är en populär matfisk[4] som saluförs både färsk och frusen.[5] Fångsterna har minskat, men IUCN har ändå valt att klassificera den under kunskapsbrist ("DD"); osäkerheten om beståndets storlek är hög på grund av artens undangömda levnadssätt.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sadovy, Y. 2003 Polyprion americanus IUCN 2010 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 2010-09-27
  2. ^ Polyprion americanus (Bloch and Schneider, 1801)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=167914. Läst 2010-09-27. 
  3. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 189, 427. ISBN 91-1-844202-1 
  4. ^ [a b c d] Muus, Bernt J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 184-185. ISBN 91-518-3505-3 
  5. ^ [a b c d e] Papasissi, Christine (2010-04-20). Polyprion americanus (Bloch & Schneider, 1801) Wreckfish” (på engelska). Fishbase. http://fishbase.se/summary/SpeciesSummary.php?id=349. Läst 2010-09-27.