Lista över vulkaner i Indonesien
De flesta av Indonesiens vulkaner har bildats till följd av den subduktionszon som finns mellan den eurasiska och indo-australiska kontinentalplattan. Några av dessa vulkaner är kända för sina utbrott. Bland dessa Krakatau, för sitt utbrott 1883 som fick globala följder,[1] Toba, för sitt supervulkanutbrott som beräknas ha inträffat för cirka 76 000 år sedan vilket skapade en vulkanvinter som påverkade klimatet under sex års tid,[2] och Tambora, för sitt utbrott 1815 vilket är det största utbrottet i modern tid.[3]
Indonesiens vulkaner är en del av Eldringen, vilket är namnet på den hästskoformade kedja av vulkaner som finns kring Stilla havet. De cirka 150 vulkaner som listas nedan är indelade efter sex olika geografiska regioner, fyra av dem tillhör Sundabågens gravsystem och de återstående två är vulkanerna på Halmahera (och dess omgivande öar), samt vulkanerna på Sulawesi och Sangiheöarna. Den senare vulkangruppen är en del av den vulkanbåge som skapat Filippinerna och dess vulkaner.
De mest aktiva vulkanerna är Kelut och Merapi på Java vilka under utbrott dödat tusentals människor. Sedan 1000 e.Kr. har Kelut haft fler än 30 utbrott, det största med en femma på den åttagradiga VEI-skalan,[4] medan Merapi har haft mer än 80 utbrott under samma period.[5]
Om listan[redigera | redigera wikitext]
Det finns ingen standarddefinition för vad en vulkan är. En vulkan kan definieras som en enskild öppning, som ett vulkaniskt fält eller genom dess vulkaniska uppbyggnad. En gammal vulkans innandöme kan ha fallit samman och skapat en ny underjordisk magmakammare som fungerar som en ny vulkan. Flera av de vulkaner som är aktiva nuförtiden har skapats som en satellitkon till en annan vulkan eller vulkankrater. Några vulkankoner är namngivna i en grupp, trots att lokalbefolkningen har namn för var och en. Om en vulkan är aktiv eller inte kan inte fastställas exakt. En vulkans aktivitet bestäms antingen med hjälp av historiska källor, C14-mätningar eller den geotermiska aktiviteten.
Källor till listan[redigera | redigera wikitext]
Den huvudsakliga källan till denna lista är boken "Volcanoes of the World", som är sammanställd av de två vulkanologerna Tom Simkin och Lee Siebert.[a] I boken listas vulkaner som varit aktiva under de senaste 10 000 åren (Holocen).[6] Under arbetet med vulkanerna, och då speciellt de i Indonesien, använde Simkin och Siebert en förteckning över aktiva vulkaner från International Association of Volcanology and Chemistry of the Earth's Interiors publikationsserier.[b] Simkin och Sieberts lista är den mest kompletta över vulkaner i Indonesien, men informationens exakthet varierar från ett område till ett annat i fråga om nutida aktivitet eller hur många som dött under de senare utbrotten.
För att komplettera med data om senare utbrott har information hämtats från Volcanological Survey of Indonesia, en statlig institution med ansvar att minska riskerna för skador skapade av vulkanisk aktivitet eller andra geologiska händelser i Indonesien,[7] samt några akademiska källor.
Geografiska grupper[redigera | redigera wikitext]
Sumatra[redigera | redigera wikitext]
Bergskedjan Bukit Barisan (lit: "en rad av berg") sträcker sig nästan 1 700 kilometer från norra till södra delen av Sumatra och bildades av rörelser hos den indo-australiska kontinentalplattan.[8] Plattan rör sig med en konvergenssats på 5,5 centimeter om året, vilket har skapat flera större jordbävningar på västra sidan av Sumatra, exempelvis jordbävningen i Indiska oceanen 2004.[9][10] De tektoniska rörelserna skapar inte bara jordbävningar, utan även de magmakamrar som finns under ön.[8]
Av de 35 aktiva vulkanerna på Sumatra är endast en skild från fastlandet, Weh. Ett stort utbrott under Pleistocen gjorde att låglandet mellan Weh och resten av fastlandet fylldes med havsvatten. Den största vulkanen på Sumatra är supervulkanen Toba vars caldera kollapsade under ett gigantiskt utbrott för ungefär 76 000 år sedan och skapade den 100 kilometer långa och 30 kilometer breda Tobasjön.[2] Utbrottet uppskattas ha haft en styrka av åtta på VEI-skalan, vilket är det största ett vulkanutbrott kan få. Det högsta berget (och vulkanen) på Sumatra är Kerinci med sina 3 800 meter över havet.[11]
-
-
-
-
Sinabung 1987.
Källa: Global Volcanism Program.[12]
Sundasundet och Java[redigera | redigera wikitext]
Sundasundet skiljer öarna Sumatra och Java från varandra och har vulkanön Krakatau (Krakatoa) mellan sig. Krakatau hade 1883 ett stort utbrott som förstörde två tredjedelar av ön och lämnade kvar en stor caldera under havet. Denna enorma explosion hördes ända till Rodrigues nära Mauritius (ungefär 4 800 kilometer bort).[1] En ny vulkankon som kallas Anak Rakata (Krakataus barn) bröt under augusti 1930 vattenytan och blev synlig i mitten av calderan.[13] De andra öarna som skapades under utbrottet är Sertung, Panjang och Rakata.
Java är en relativt liten ö i förhållande till Sumatra, men har fler aktiva vulkaner. Det finns 45 aktiva vulkaner på ön, förutsatt att man inte räknar med de 20 små kratrar och vulkaniska koner runt den komplexa vulkanen Dieng och de unga vulkanerna i Tenggers caldera. Några av vulkanerna är grupperade tillsammans i listan då de ligger nära varandra. Merapi, Semeru och Kelut är de mest aktiva vulkanerna på Java. Semeru har haft ett oavbrutet utbrott sedan 1967.[14] Ijen har en unik kratersjö, vattnet är färgat och är mycket surt, (pH <0,3).[15] Det finns svavelgruvor i området kring Ijen där gruvarbetarna plockar de mycket svavelaktiga stenarna för hand.
-
Tangkuban Perahu, fotograferad från ovan. -
Blixtnedslag under Galunggung utbrott 1982. -
Merapi, den mest aktiva vulkanen i Indonesien. -
-
Den turkosfärgade svavelsjön i Ijens caldera.
Källa: Global Volcanism Program.[17][18]
Små Sundaöarna[redigera | redigera wikitext]
Små Sundaöarna är en liten ögrupp som från väst till öst består av Bali, Lombok, Sumbawa, Flores, Sumba samt Timors öar; alla belägna i utkanten av den Australiska kontinentalplattan. Vulkanerna i området har skapats på grund av havsbottenplattorna och av rörelserna hos själva shelfen.[19] Vissa av vulkanerna skapar egna öar, till exempel Sangeang Api. Tambora, på ön Sumbawa, fick den 5 april 1815 ett utbrott som hade en styrka av sju på den åttagradiga VEI-skalan, vilket gör utbrottet till det största i modern tid.[3]
-
Gunung Agung på Bali. -
Ett utbrott på Rinjani 1984. -
En av de tre olikfärgade sjöarna vid Kelimutu.
Källa: Global Volcanism Program.[20]
Bandasjön[redigera | redigera wikitext]
I Bandasjön, som ligger söder om Moluckerna, finns det ett mindre antal öar. Tre stora tektoniska plattor, Eurasiska, Australiska och Stillahavsplattan, har konvergerat i området sedan Mesozoikum.[21] Vulkanerna i Bandasjön är främst öar, men det finns även undervattensvulkaner.
| Namn | Typ | Höjd (m ö.h.) |
Senaste utbrott | VEI | Koordinater |
|---|---|---|---|---|---|
| Emperor of China | undervattensvulkan | -2850 | okänt | - | 6°37′S 124°13′Ö / 6.62°S 124.22°Ö |
| Nieuwerkerk | undervattensvulkan | -2285 | okänt | - | 6°36′00″S 124°40′30″Ö / 6.60°S 124.675°Ö |
| Gunungapi Wetar | stratovulkan | 282 | 1699 | 3 | 6°38′31″S 126°39′00″Ö / 6.642°S 126.65°Ö |
| Wurlali | stratovulkan | 868 | 3 juni 1892 | 2 | 7°07′30″S 128°40′30″Ö / 7.125°S 128.675°Ö |
| Teon | stratovulkan | 655 | 3 juni 1904 | 2 | 6°55′12″S 129°07′30″Ö / 6.92°S 129.125°Ö |
| Nila | stratovulkan | 781 | 7 maj 1968 | 1 | 6°44′S 129°30′Ö / 6.73°S 129.50°Ö |
| Serua | stratovulkan | 641 | 18 september 1921 | 2 | 6°18′S 130°00′Ö / 6.30°S 130.00°Ö |
| Manuk | stratovulkan | 282 | okänt | - | 5°31′48″S 130°17′31″Ö / 5.53°S 130.292°Ö |
| Banda Api | caldera | 640 | 9 maj 1988 | 3 | 4°31′30″S 129°52′16″Ö / 4.525°S 129.871°Ö |
Källa: Global Volcanism Program.[22]
Sulawesi och Sangiheöarna[redigera | redigera wikitext]
Fyra halvöar är framträdande på ön Sulawesi (tidigare känt som Celebes). Den centrala delen av ön täckts av en bergskedja som mestadels inte är vulkanisk. De aktiva vulkanerna finns på den norra halvön och sträcker sig mot norr i riktning mot Sangiheöarna. Sangiheöarna ligger nära gränsen mot Filippinerna.
Halmahera[redigera | redigera wikitext]
Ön Halmahera i norra Moluckerna har skapats av rörelserna hos tre tektoniska plattor. Av rörelserna har det skapats två bergskedjor som korsar varandra och därmed bildar en ö med fyra bergiga halvöar som är separerade av tre djupa vikar. En vulkanbåge sträcker sig från norr till söder på den västra delen av Halmahera, några av vulkanerna är öar likt Gamalama och Tidore. Gamalama ligger på ön Ternate, som har varit ett centrum för kryddhandel sedan Portugisiska imperiet byggde ett fort på ön 1512. Tack vare sin position som centrum för kryddhandeln under upptäcktsresornas epok finns det skrifter som berättar om vulkanutbrott på Halmahera redan under början av 1500-talet.
-
Målning av ett utbrott av Gamalama under tidigt 1700-tal. Ett portugisiskt fort syns på målningen.
Källa: Global Volcanism Program.[23]
Stora utbrott[redigera | redigera wikitext]
Nedanför är en lista med stora vulkanutbrott i Indonesien och är sorterad efter utbrottets startdatum. Bara utbrott på 3 eller över på VEI-skalan räknas, undantag finns då utbrottet orsakat dödsfall.
| Utbrottets startdatum | Vulkan | Utbrottets slutdatum | VEI | Karaktär | Tsunami | Pyroklastisk volym | Döda | Källa |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 26 oktober 2010 | Merapi | november 2010 | 4 | ut,pf,ld,ls | nej | N/A | 138 | [5] |
| 20 januari 1992 | Merapi | 19 oktober 2002 | 2 | ut,pf,ld,ls | nej | N/A | 66 | [5] |
| 10 februari 1990 | Kelut | mars 1990 | 4 | ut,ks,pf,fu, ld,ls | nej | 0,13 km³ | 35 | [24] |
| 18 juli 1983 | Colo | december 1983 | 4 | ut,pf,fu | nej | N/A | 0 | [24] |
| 5 april 1982 | Galunggung | 8 januari 1983 | 4 | ut,pf,lf,ls | nej | > 0,37 km³ | 68 | [25][26] |
| 6 oktober 1972 | Merapi | mars 1985 | 2 | ut,pf,lf,ld,ls | nej | 0,021 km³ | 29 | [5] |
| 26 april 1966 | Kelut | 27 april 1966 | 4 | ut,ks,pf,ls | nej | 0,089 km³ | 212 | [24] |
| 17 mars 1963 | Gunung Agung | 27 januari 1964 | 5 | ut,pf,lf,ls | nej | 1 km³ | 1148 | [27] |
| 31 augusti 1951 | Kelut | 31 augusti 1951 | 4 | ut,ks,pf,ls | nej | 0,2 km³ | 7 | [24] |
| 25 november 1930 | Merapi | september 1931 | 3 | ut,rs,pf,lf, ld,ls | nej | 0,0017 km³ | 1369 | [5] |
| 19 maj 1919 | Kelut | 20 maj 1919 | 4 | ut,ks,pf,ls | nej | 0,19 km³ | 5110 | [24] |
| 7 juni 1892 | Awu | 12 juni 1892 | 3 | ut,pf,ls | ja | N/A | 1532 | [28] |
| 26 augusti 1883 | Krakatau | februari 1884 | 6 | ut,uu,pf,fa, ls,ck | 15–42 m | 5–8,5 km³ | 36600 | [1][27][29] |
| 15 april 1872 | Merapi | 21 april 1872 | 4 | ut,pf | nej | 0,33 km³ | 200 | [5] |
| 2 mars 1856 | Awu | 17 mars 1856 | 3 | ut,pf,ls | ja | 0,51±0,50 km³ | 2806 | [28] |
| 8 oktober 1822 | Galunggung | december 1822 | 5 | ut,pf,ld,ls | nej | > 1 km³ | 4011 | [24] |
| 10 april 1815 | Tambora | 15 juli 1815 | 7 | ut,pf,ck | 1–2 m | 160 km³ | > 71000 | [3][30] |
| 6 augusti 1812 | Awu | 8 augusti 1812 | 4 | ut,pf,ls | nej | 0,55±0,50 km³ | 963 | [28] |
| 12 augusti 1772 | Papandayan | 12 augusti 1772 | 3 | ut,fu | nej | N/A | 2957 | [31] |
| 4 augusti 1672 | Merapi | okänt | 3 | ut,pf,ls | nej | N/A | 3000 | [5] |
| 1586 | Kelut | okänt | 5 | cf,ks,ls | nej | > 1 km³ | 10000 | [24] |
| ≈ 74 000 B.P. | Toba | okänt | 8 | pf,lf,ck | troligtvis | 2800 km³ | nära utdöende för mänskligheten |
[2] |
Antalet döda är mestadels taget från Volcanological Survey of Indonesia,[7] och Tanguy et al. (1998).[32]
Förkortningarnas betydelser: cv=utbrott från toppen, pf=pyroklastiska flöden, lf=lavaflöden, ls=laharslamströmar, cl=kratersjöutbrott, fu=freatiskt utbrott, ld=lavadomexplosion, cc=kalderakollaps, se=undervattensutbrott, fa=fumarolaktivitet, rs=radiellt sprickutbrott.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Allmänna referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Simkin, Tom; Siebert Lee (1994). Volcanoes of the world: a regional directory, gazetteer, and chronology of volcanism during the last 10,000 years (2nd ed. /Tom Simkin & Lee Siebert ; with the collaboration of Russell Blong ... [et al.].). Tucson, Ariz.: Geoscience Press. Libris 6830728. ISBN 0-945005-12-1 (engelska)
- ^ Maur Neumann van Padang, red (1951). Catalogue of the active volcanoes of the world, including Solfatara fields. P. 1, Indonesia (1). Napoli. Libris 238058 (engelska)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Winchester, Simon (2003). Krakatoa: The Day the World Exploded: August 27, 1883. HarperCollins. ISBN 0-06-621285-5 (engelska)
- ^ [a b c] Clive Oppenheimer (2002). ”Limited global change due to the largest known Quaternary eruption, Toba ≈74 kyr BP?”. Quarternary Science Reviews 21 (14–15): sid. 1593–1609. doi:. (engelska)
- ^ [a b c] Richard B. Stothers (1984). ”The Great Tambora Eruption in 1815 and Its Aftermath”. Science 224 (4654): sid. 1191–1198. doi:. (engelska)
- ^ ”Kelut - Eruptive History”. Smithsonian Institution. Arkiverad från originalet den 2 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090302071919/http://www.volcano.si.edu/world/volcano.cfm?vnum=0603-28=&volpage=erupt. Läst 12 november 2010. (engelska)
- ^ [a b c d e f g] ”Kelut - Eruptive History”. Smithsonian Institution. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2007. https://web.archive.org/web/20070820155139/http://www.volcano.si.edu/world/volcano.cfm?vnum=0603-25=&volpage=erupt. Läst 19 december 2006. (engelska)
- ^ ”Summary Data Criteria”. Global Volcanism Program. Smithsonian Institution. http://www.volcano.si.edu/world/globallists.cfm?listpage=summdesc. Läst 31 december 2006. (engelska)
- ^ [a b] ”Centre of Volcanology & Geological Hazard Mitigation”. Volcanological Survey of Indonesia. Arkiverad från originalet den 16 december 2006. https://web.archive.org/web/20061216081307/http://portal.vsi.esdm.go.id/joomla/. Läst 31 december 2006. (engelska)
- ^ [a b] Martine Simoes, Jean Philippe Avouac, Rodolphe Cattin, Pierre Henry (2004). ”The Sumatra subduction zone: A case for a locked fault zone extending into the mantle”. Journal of Geophysical Research 109: sid. B10402. doi:. http://tectonics.caltech.edu/publications/pdf/simoes_JGR2004.pdf. (engelska)
- ^ Cecep Subarya, Mohamed Chlieh, Linette Prawirodirdjo, Jean-Philippe Avouac, Yehuda Bock, Kerry Sieh, Aron J. Meltzner, Danny H. Natawidjaja, Robert McCaffrey (2006). ”Plate-boundary deformation associated with the great Sumatra-Andaman earthquake”. Nature 440: sid. 46–51. doi:. http://tectonics.caltech.edu/publications/pdf/Subarya_Nature2006.pdf. (engelska)
- ^ Thorne Lay, Hiroo Kanamori, Charles J. Ammon, Meredith Nettles, Steven N. Ward, Richard C. Aster, Susan L. Beck, Susan L. Bilek, Michael R. Brudzinski, Rhett Butler, Heather R. DeShon, Göran Ekström, Kenji Satake, Stuart Sipkin (2005). ”The Great Sumatra-Andaman Earthquake of 26 December 2004”. Science 308 (5725): sid. 1127–1133. doi:. http://tectonics.caltech.edu/publications/pdf/Lay_Science2005.pdf. (engelska)
- ^ ”Kerinci - Summary”. Global Volcanism Program. Smithsonian Institution. Arkiverad från originalet den 11 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070311004245/http://www.volcano.si.edu/world/volcano.cfm?vnum=0601-17=. Läst 28 februari 2009. (engelska)
- ^ ”Volcanoes of Indonesia - Sumatra”. Global Volcanism Program. Smithsonian Institution. http://www.volcano.si.edu/world/region.cfm?rnum=0601. Läst 17 november 2006. (engelska)
- ^ R. J. Whittaker, M. B. Bush (1993). ”Anak Krakatau and old Krakatau: a reply”. GeoJournal 29 (4): sid. 417–420. doi:. (engelska)
- ^ ”Semeru - Eruptive History”. Smithsonian Institution. Arkiverad från originalet den 31 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120131093107/http://www.volcano.si.edu/world/volcano.cfm?vnum=0603-30=&volpage=erupt. Läst 13 november 2010. (engelska)
- ^ Ansje Löhr, Thom Bogaard, Alex Heikens, Martin Hendriks, Sri Sumarti, Manfred van Bergen, Kees C.A.M. van Gestel, Nico van Straalen, Pieter Vroonand, Budi Widianarko (2005). ”Natural Pollution Caused by the Extremely Acid Crater Lake Kawah Ijen, East Java, Indonesia”. Environmental Science and Pollution Research 12 (2): sid. 89–95. doi:. (engelska)
- ^ ”Mount Merapi Erupts”. ANTARA. 26 oktober 2010. http://www.antaranews.com/en/news/1288101937/mt-merapi-erupts. Läst 12 november 2010. (engelska)
- ^ ”Volcanoes of Indonesia - Krakatau”. Global Volcanism Program. Smithsonian Institution. http://www.volcano.si.edu/world/region.cfm?rnum=0602. Läst 17 november 2006. (engelska)
- ^ ”Volcanoes of Indonesia - Java”. Global Volcanism Program. Smithsonian Institution. http://www.volcano.si.edu/world/region.cfm?rnum=0603. Läst 17 november 2006. (engelska)
- ^ H. A. Brouwer (juli 1939). ”Exploration in the Lesser Sunda Islands”. The Geographical Journal (Blackwell Publishing) 94 (1): sid. 1–10. doi:. http://links.jstor.org/sici?sici=0016-7398%28193907%2994%3A1%3C1%3AEITLSI%3E2.0.CO%3B2-4. (engelska)
- ^ ”Volcanoes of Indonesia - Lesser Sunda Islands”. Global Volcanism Program. Smithsonian Institution. http://www.volcano.si.edu/world/region.cfm?rnum=0604. Läst 17 november 2006. (engelska)
- ^ Christian Honthaasa, Jean-Pierre Réhaulta, René C. Maurya, Hervé Bellona, Christophe Hémonda, Jacques-André Maloda, Jean-Jacques Cornéeb, Michel Villeneuveb, Joseph Cottena, Safri Burhanuddinc, Hervé Guilloud, Nicolas Arnaud (1998). ”A Neogene back-arc origin for the Banda Sea basins: geochemical and geochronological constraints from the Banda ridges (East Indonesia)”. Tectonophysics 298 (4): sid. 297–317. doi:. Arkiverad från originalet den 2 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071002012009/http://www.ingentaconnect.com/content/els/00401951/1998/00000298/00000004/art00190. Läst 2 augusti 2009. (engelska)
- ^ ”Volcanoes of Indonesia - Banda Sea”. Global Volcanism Program. Smithsonian Institution. http://www.volcano.si.edu/world/region.cfm?rnum=0605. Läst 17 november 2006. (engelska)
- ^ ”Volcanoes of Indonesia - Halmahera”. Global Volcanism Program. Smithsonian Institution. http://www.volcano.si.edu/world/region.cfm?rnum=0608. Läst 17 november 2006. (engelska)
- ^ [a b c d e f g] ”Large Holocene Eruptions”. Global Volcanism Program. Smithsonian Institution. Arkiverad från originalet den 17 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120117212357/http://volcano.si.edu/world/largeeruptions.cfm. Läst 18 december 2006. (engelska)
- ^ Katili, J.A. and Sudradjat, A. (1984). ”Galunggung: the 1982-1983 eruption”. Volcanology Survei Indonesia: sid. 102. (engelska)
- ^ ”Galunggung, Java, Indonesia”. Volcano World. Department of Geosciences at Oregon State University. Arkiverad från originalet den 16 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080616143900/http://volcano.und.edu/vwdocs/volc_images/southeast_asia/indonesia/galunggung.html. Läst 30 december 2006. (engelska)
- ^ [a b] Michael R. Rampino och Stephen Self (1982). ”Historic eruptions of Tambora (1815), Krakatau (1883), and Agung (1963), their stratospheric aerosols, and ksimatic impact”. Quaternary Research 18 (2): sid. 127–143. doi:.
- ^ [a b c] ”Awu's Eruptive History”. Global Volcanism Program. Smithsonian Institution. Arkiverad från originalet den 7 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070707110803/http://www.volcano.si.edu/world/volcano.cfm?vnum=0607-04=&volpage=erupt. Läst 31 december 2006. (engelska)
- ^ B.H. Choi, E. Pelinovsky, K.O. Kim and J.S. Lee (2003). ”Simulation of the trans-oceanic tsunami propagation due to the 1883 Krakatau volcanic eruption”. Natural Hazards and Earth System Sciences 3: sid. 321–332. Arkiverad från originalet den 12 september 2006. https://web.archive.org/web/20060912023833/http://iri.ldeo.columbia.edu/~lareef/tsunami/nhs-3-321.pdf. Arkiverad 12 september 2006 hämtat från the Wayback Machine. (engelska)
- ^ Clive Oppenheimer (2003). ”Climatic, environmental and human consequences of the largest known historic eruption: Tambora volcano (Indonesia) 1815”. Progress in Physical Geography 27 (2): sid. 230–259. doi:. (engelska)
- ^ ”The Deadliest Eruptions”. Volcano World. Department of Geosciences at Oregon State University. Arkiverad från originalet den 25 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090125131010/http://volcano.oregonstate.edu/education/facts/deadly_volcs.html. Läst 15 mars 2009. (engelska)
- ^ J.-C. Tanguy, Ch. Ribière, A. Scarth och W.S. Tjetjep (1998). ”Victims from volcanic eruptions: a revised database”. Bulletin of Volcanology 60. doi:. https://link.springer.com/article/10.1007/s004450050222. (engelska)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]