Vulkanfiber

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Vulkanfiber är en homogen massa som till nära 100 % består av cellulosa. Den framställs genom att i värme pressa flera skikt av papper av bomullslump som behandlats med zinkklorid eller svavelsyra med något upplöst zink. Produkten motstår väta och angrepp från de flesta organiska lösningsmedel och karakteriseras av hög hållfasthet avseende slitningar och dragpåverkan. Vulkanfiber tillhandahålls som skivor, rullar, remsor eller band i olika tjocklekar och färger och används bland annat till isoleringsmaterial i elektrisk apparatur, packningar, handtag, bas i sandpapper, underläggsbrickor, inlägg i knivskaft med mera. Vulkanfiber låter sig också formas och kan därför användas i inredning i bilar, till möbler och annat.

Tillverkningsprocess[redigera | redigera wikitext]

Vid tillverkningen mättas pappret med en 70 procentig zinkkloridlösning som löser cellulosan i pappret och får detta att bli plastiskt och klibbigt. Därefter pressas flera så behandlade pappersskikt samman så att cellulosakedjorna binds till varandra. När den processen är färdig lakas fibermassan ur genom tillförsel i omgångar av allt mindre koncentrerade zinkkloridlösningar. Efter urlakningen torkas massan och slutpressas.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Engelsmannen Thomas Taylor erhöll 1859 det ursprungliga brittiska patentet för uppfinningen vulkanfiber (på engelska vulcanized fibre). Industriell tillverkning av vulkanfiber började 1875 (Vulcanized Fibre Company, Delaware, USA) med Taylor som grundare av fabriken. För tillverkningen användes redan från början kemikaliefri bomullslump. Olika amerikanska företag började under de närmaste decennierna tillverka vulkanfiber och i dag sker tillverkningen på flera håll i världen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]