Walter Hasenclever

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Walter Hasenclever
Född 8 juli 1890
Aachen, Preussen, Tyskland
Död 21 juni 1940
Les Milles, Bouches-du-Rhône, Frankrike
Yrke Författare
Nationalitet Weimarrepubliken Tysk
Språk Tyska
Verksam 1910 - 1940
Genrer Dramatik
Poesi
Filmmanuskript
Framstående priser Kleist-Preis (1917)
Make/maka Edith Hasenclever (1934-1940)

Walter Georg Alfred Hasenclever, född den 8 juli 1890 i Aachen, död den 21 juni 1940 i det franska fånglägret Camp des Milles utanför Aix-en-Provence, var en tysk expressionistisk dramatiker, poet, manusförfattare och översättare. Mellan 1916 och 1932 hörde han till de mest spelade pjäsförfattarna i Tyskland. I egenskap av framstående expressionist, uttalad pacifist och meningsmotståndare till den nazistiska regimen utsattes han för förföljelse 1933 och gick därför i exil. Han finns ännu inte representerad med något verk på svenska (2013).

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Walter Hasenclever var son till läkaren Carl Georg Hasenclever (1855–1934) och Mathilde Anna, f. Reiss (1869–1953). Efter studenten i sin hemstad Aachen började han 1908 läsa rättsvetenskap, först vid universitetet i Oxford och universitetet i Lausanne, därefter vid universitetet i Leipzig (1909-14). I Leipzig väcktes även hans intresse för litteratur och filosofi. 19 år gammal lärde han där bland andra känna den fyra år äldre Kurt Pinthus, som långt senare skulle redigera hans efterlämnade arbeten. Vid 20 års ålder, år 1910, debuterade Hasenclever med diktsamlingen Städte, Nächte und Menschen. Erlebnisse.[1]

Wenn der Tod
Die Musik verschlingt:
Werden wir uns erkennen?
Lebst Du
Im Zimmer, wo Männer stehn?
Aus dem Meer steigt die Insel,
Ein Leben, das uns gegolten hat.
Vögel fliegen auf.
Weine nicht!

Om döden
Slukade musiken:
Skulle vi känna igen oss?
Bor Du
I rummet, där män står?
Ur havet stiger ön,
Ett liv, som har gällt oss.
Fåglar flyger upp.
Gråt inte!

Illustration till Der Sohn av R. Gliese 1918.

1914 rönte han stor framgång med den tryckta utgåvan av pjäsen Der Sohn,[2] vilken sålde i 20 000 exemplar. Det är ett drama i fem akter och det räknas som Hasenclevers mest betydande och som ett av den expressionistiska teaterns viktigaste. Pjäsen hade skrivits 1913-14 i Leipzig och Heyst sur Mer (Belgien) och blivit uppläst av författaren vid en kabaret kallad Das Gnu 1914 i Leipzig. Urpremiären ägde rum på en scen för kammarspel vid Deutsches Theater i Prag den 30 september 1916 i regi av Hans Demetz. På Albert-Theater i Dresden, där Reinhardt-lärjungen Adolf E. Licho var chef under krigsåren, hade den premiär veckan efter, den 8 oktober, i teaterchefen Lichos regi. På grund av militärcensur spelades pjäsen bara som matiné för slutna sällskap. Dramat som gestaltade en konfikt mellan far och son gjorde Hasenclever till identifikationsfigur för en rebellisk ungdom och till företrädare för expressionismen.[3]

Teaterfoto från Max Reinhardts uppsättning av Walter Hasenclevers antikrigsdrama Antigone på teatern Großes Schauspielhaus i Berlin med premiär 18 april 1920.[4]

Hasenclevers entusiastiska inställning till krig, vilken han delade med många andra intellektuella, inte bara i hemlandet utan även runtom i Europa före första världskriget, fick honom att anmäla sig frivilligt till krigstjänst. Åren 1915-16 tjänstgjorde han i Gent, Galizien och Makedonien. Hans entusiasm förbyttes snart till ett avståndstagande och till en radikal pacifism. Efter en permission påstås han ha simulerat psykiska besvär 1916 och därför blivit entledigad från vidare krigstjänstgöring året efter.

Samma år erhöll han det tyska litteraturpriset Kleist-Preis [5] för sin lidelsefulla omarbetning av Sofokles antika drama Antigone.

Han blev vid samma tid god vän med den expressionistiske konstnären och pjäsförfattaren Oskar Kokoschka, vilken porträtterade honom i målningen Die Freunde (1918) tillsammans med Käthe Richter. Detta var i Dresden där Hasenclever återhämtade sig från sina krigsupplevelser på ett nervhem [6] och där Kokoschka året innan hade fått möjlighet att sätta upp flera av sina enaktare i egen regi på Adolf E. Lichos Albert-Theater.

1924 lärde han känna Kurt Tucholsky. Åren 1924-28 var Hasenclever korrespondent i Frankrike för Berlintidningen 8-Uhr-Abendblatt. Han tillbringade mycket tid i Paris, där han även gjorde bekantskap med den franske dramatikern Jean Giraudoux. 1925 visade Hasenclever ytterligare en sida av sin person och sitt kunnande genom sin tyska översättning av Emanuel Swedenborgs latinska De Caelo et Ejus Mirabilibus et de inferno. Ex Auditis et Visis.[7]

Med stor framgång publicerade Hasenclever 1926 komedin Ein besserer Herr och 1928 Ehen werden im Himmel geschlossen.[8] 1930 skrev han filmmanus åt Metro-Goldwyn-Mayer och Greta Garbo i Hollywood. Därefter bosatte han sig på Laubenheimer Platz 3, i centrum av den nyetablerade, så kallade konstnärskolonin i Berlin. Künstlerkolonie Berlin var ett bostadsområde i stadsdelen Wilmersdorf, vilket hade uppförts av intresseorganisationer för teaterfolk och författare. Peter Huchel, Arthur Koestler och Wilhelm Reich är exempel på personer som var bosatta i denna konstnärskoloni samtidigt som Hasenclever.

Efter det nationalsocialistiska maktövertagandet dröjde det inte länge förrän Reichskulturkammer gav honom yrkesförbud. Hans verk förbjöds och boktitlar avlägsnades ur boklådor och offentliga bibliotek. Nazister brände demonstrativt hans verk under de omfattande bokbålen runtom i landet 1933.

Hasenclever emigrerade till Sydfrankrike. Han levde i exil resten av sitt liv och förde ett kringflackande liv. 1934 gifte han sig i Nice med Edith Schäfer. 1935 slog de sig ner i Dubrovnik, 1936 i London, 1937 åter i Nice, 1937-38 i Florens. Under sin landsflykt skrev han på ett par romaner, som skulle ges ut långt efter hans död, liksom dikter och dramer. I september 1938 fråntogs Hasenclever sitt tyska medborgarskap. Inflytelserika brittiska vänner försåg honom då med engelska identitetshandlingar.[9]

Som vi sitter där i trädgården, kanske för sista gången, de första krigsdagarna i detta fridfulla landskap, måste jag plötsligt gråta. Bestört. Utan räddning. Vi landsflyktiga. Vi statslösa. Vi förbannade. Vad har vi ännu för rätt att leva? Och de andra måste dö!!
— Ur Hasenclevers roman Die Rechtlosen,[10] skriven 1938-1939, utgiven första gången 1963.
Lägerbyggnaden i Camp des Milles var en gammal tegelfabrik. Sedan 1993 är den ett franskt minnesmärke över andra världskriget.

Vid andra världskrigets utbrott internerades Hasenclever i Frankrike två gånger om i egenskap av "utländsk medborgare av fientlig krigsmakt"; detta trots att han fråntagits sitt tyska medborgarskap av den nationalsocialistiska regimen. Efter Frankrikes kapitulation begick Hasenclever självmord natten mellan den 21 och 22 juni 1940 i fånglägret Camp des Milles utanför Aix-en-Provence i södra Frankrike. I lägret inhystes vid samma tid omkring 3 500 internerade konstnärer och intellektuella, exempelvis Lion Feuchtwanger, Golo Mann, Otto Meyerhof, Hans Bellmer, Max Ernst och Franz Waxman. Hasenclever tog en överdos sömnmedel av fruktan för utlämning till Gestapo.

Han begravdes i en samlingsgrav på kyrkogården Cimetière de Saint Pierre i Aix-en-Provence. Vid krigsslutet 1945 ombesörjde hans änka Edith Hasenclever att han begravdes pånytt under en hedrande ceremoni och fick en egen grav på samma kyrkogård.

Kurt Pinthus hade 1914 i egenskap av lektör åt Kurt Wolff Verlag i Leipzig föreslagit utgivandet av Hasenclevers framgångsrika ungdomsverk Der Sohn. På sin ålders höst i början av 1960-talet redigerade han en första urvalsvolym av Hasenclevers efterlämnade arbeten.[11] 1975 utgav förlaget Kiepenheuer & Witsch i Köln den första postuma utgåvan av Hasenclevers självbiografiska tillbakablickar på det "tusenåriga" tredje riket, sin fångenskap och exil. Den heter Ihr werdet Deutschland nicht wiedererkennen. Denna titel är andra halvan av ett hitlercitat som betyder: "Ni kommer inte att känna igen Tyskland".[12] 1977 producerade västtysk TV den biografiska spelfilmen Walter Hasenclever i regi av Rolf Busch och med manus av Rolf Defrank.[13]

Minnestavla över Walter Hasenclever på adressen Ludwig-Barnay-Platz 3 där författaren bodde åren 1930-32 (dåvarande Laubenheimer Platz 3) i Berlin-Wilmersdorf.

Den 27 november 1991 invigdes en minnestavla över Walter Hasenclever på hans forna adress i Berlins Künstlerkolonie. Detta gjordes av företrädare för den nuvarande kolonins invånare. Till Hasenclevers minne utdelas för övrigt vartannat år sedan 1996 ett Walter-Hasenclever-Literaturpreis på 20 000 € i hans hemstad Aachen. Till dem som tilldelats det hör George Tabori, F. C. Delius, Herta Müller, Christoph Hein och Ralf Rothmann.

Verkförteckning[redigera | redigera wikitext]

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

  • Nirwana. Eine Kritik des Lebens in Dramaform (1909)
  • Das unendliche Gespräch. Eine nächtliche Szene (Kurt Wolff Verlag, Lepzig 1913) Project Gutenberg
  • Der Bankier und der Dichter. Ein Gespräch über Dichtung (Kort scen publicerad i tidskriften Die Braunschweiger G-N-C-Monatsschrift, februari 1914) Online-text (tyska)
  • Der Sohn. Ein Drama in fünf Akten (Kurt Wolff Verlag, Leipzig 1914; senast utgiven av Reclam Verlag 1994; Nachwort von Michael Schulz) ISBN 3-15-008978-6
  • Der Retter (1916)
  • Antigone (tragedi, 1917)
  • Die Menschen (1918)
  • Die Entscheidung (komedi, 1919) Digitaliserad
  • Jenseits. Drama in 5 Akten (1920) Digitaliserad
  • Gobseck (1922) Digitaliserad
  • Mord (1926)
  • Ein besserer Herr (lustspel, 1926; filmatiserad 1928; för tv 1963, 1973, 1988)
  • Ehen werden im Himmel geschlossen (1928)
  • Christoph Kolumbus oder die Entdeckung Amerikas (komedi, tillsammans med Kurt Tucholsky, 1932; tv-film 1969)
  • Münchhausen. Ein Schauspiel in fünf Akten (1934; tv-film 1966)

Poesi[redigera | redigera wikitext]

  • Städte, Nächte und Menschen. Erlebnisse. (E. W. Bonsels, München 1910) 55 s.
  • Der Jüngling (1913)
  • Tod und Auferstehung (1917)
  • Die Mörder sitzen in der Oper (1917) Online-text (tyska)
  • Der politische Dichter (innehåller även prosastycken, 1919)
  • Gedichte an Frauen (1922)

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

  • Die Pest (första tryckta filmtexten, 1920)
  • Napoleon greift ein (1930)
  • Komm' zu mir zum Rendezvous (1930)
  • L'amour chante (1930)
  • Anna Christie (1931)
  • Menschen hinter Gittern (1931)

Postuma utgåvor[redigera | redigera wikitext]

  • Konflikt in Assyrien (komedi skriven 1939 och uruppförd i London samma år, 1957)
  • Die Rechtlosen (efterlämnad roman; ingår i: Gedichte, Dramen, Prosa, 1963)
  • Gedichte, Dramen, Prosa (efterlämnade arbeten utgivna av Kurt Pinthus, 1963)
  • Irrtum und Leidenschaft (efterlämnad roman utgiven av Kurt Pinthus, 1969) [14]
  • Ihr werdet Deutschland nicht wiedererkennen. Erinnerungen (Kiepenheuer & Witsch, 1975), 245 s. ISBN 3-462-01074-3
  • Sämtliche Werke (red. D. Breuer och B. Witte, 1990 - 1997)

Hasenclevers översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Emanuel Swedenborg: Himmel, Hölle, Geisterwelt, ett urval av den latinska texten De Caelo et Ejus Mirabilibus et de inferno, i tysk tolkning och med efterord av Walter Hasenclever. (Berlin, 1925)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Bert Kasties: Walter Hasenclever : eine Biographie der deutschen Moderne. Studien und Texte zur Sozialgeschichte der Literatur, 420 s. (Tübingen : Niemeyer, 1994) ISBN 3-484-35046-6
  • Kurt Pinthus: Nachwort. Ingår i Walter Hasenclever: Irrtum und Leidenschaft (Berlin: Universitas Verlag, 1969)
  • Miriam Raggam: Walter Hasenclever : Leben und Werk, 343 s. (Hildesheim : Gerstenberg, 1973) ISBN 3-8067-0197-0
  • Christa Spreizer: From expressionism to exile : the works of Walter Hasenclever (1890-1940). Studies in German literature, linguistics, and culture, 202 s. (Rochester, N.Y. : Camden House, 1999) ISBN 1-57113-130-2
  • Barbara Schommers-Kretschmer: Philosophie und Poetologie im Werk von Walter Hasenclever. Studien zur Literatur und Kunst. Avhandling, 519 s. (Aachen: Shaker, 2000) ISBN 3-8265-7311-0
  • Klaus Schuhmann: Walter Hasenclever, Kurt Pinthus und Franz Werfel im Leipziger Kurt-Wolff-Verlag (1913 – 1919) (Leipzig: Leipziger Univ.-Ver., 2000)
  • Volker Weidermann: Das Buch der verbrannten Bücher s. 82-83 (Köln: Verlag Kiepenheuer & Witsch, 2008) ISBN 978-3-462-03962-7
  • Kurt Tucholsky: Gesamtausgabe Texte und Briefe. Band 19, Briefe 1928-1932. In Zusammenarbeit mit Dirk Baldes herausgegeben von Sabina Becker. (Reinbek: Rowohlt-Verlag, 2005) ISBN 3-498-06548-3

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Betyder "Städer, nätter och människor. Upplevelser."
  2. ^ Betyder "Sonen".
  3. ^ The Son google books. En engelsk översättning av Der Sohn (1914). Ingår i: Ernst Schürer: "German Expressionist Plays" (1997), tillsammans med Murderer the Women's Hope av Oskar Kokoschka, Sankta Susanna av August Stramm, Ithaka av Gottfried Benn, The Bloomers av Carl Sternheim, From Morning to Midnight, Gas I och Gas II av Georg Kaiser och Masses and Man av Ernst Toller.
  4. ^ Uppgift om spelplats för Antigone hämtad från en verkförteckning i J.L. Styan:Max Reinhardt (1982).
  5. ^ Kleist-Preis instiftades 1912 till minne av Heinrich von Kleist. Många framstående författare, inte minst expressionister, fick det under en tjugoårsperiod fram till 1932, exempelvis Fritz von Unruh, Hans Henny Jahnn, Bertolt Brecht, Robert Musil, Anna Seghers, Ödön von Horvath, Else Lasker-Schüler. Året efter upplöstes stiftelsen bakom priset och priset slutade utdelas; ingen vet varför. Vid det laget ansågs Kleist-Preis i vilket fall som ett av Tysklands mest betydande litteraturpriser. Många av pristagarna skulle bli förföljda under den kommande nationalsocialismens era. De skulle få sina verk både förbjudna och demonstrativt brända 1933. Kleist-Preis återinstiftades först 1985.
  6. ^ Uppgift hämtad från denna kortfattade kronologiska biografi www.phil-fak.uni-duesseldorf.de
  7. ^ Publicerades av Swedenborg 1758. Hasenclevers tyska volym heter Himmel, Hölle, Geisterwelt. På svenska heter den förkortat Himmel och Helvete (eller Om himlen och helvetet ), på engelska Heaven and Hell.
  8. ^ Betyder "En finare herre" och "Äktenskap ingås i himlen".
  9. ^ Fråntagande av medborgarskap Universität Düsseldorf.
  10. ^ Betyder "De rättslösa".
  11. ^ Gedichte, Dramen, Prosa (1963). Pinthus var då bosatt i New York men återvände till Västtyskland 1967. Han hade varit en tidig förkämpe för expressionismen och 1919 svarade han för urval och inledning till den expressionistiska diktantologin Menschheitsdämmerung. Bland poeterna fanns Walter Hasenclever med ett fylligt urval och med ett porträtt av honom tecknat av Oskar Kokoschka. 1933 brändes denna antologi demonstrativt av nazister.
  12. ^ Hela citatet av Hitler löd: Gebt mir vier Jahre Zeit und ihr werdet Deutschland nicht wiedererkennen. ("Ge mig fyra år och ni kommer inte att känna igen Tyskland")
  13. ^ Filmdata kring den biografiska filmen Walter Hasenclever (1977) IMDb
  14. ^ Kort information på tyska om romanen skriven 1934-39 phil-fak.uni-duesseldorf.de

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]