Walter Hohmann
| Walter Hohmann | |
 | |
| Född | 18 mars 1880[1] Hardheim, Tyskland |
|---|---|
| Död | 11 mars 1945[1] (64 år) Essen |
| Begravd | Essen |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | RWTH Aachen Münchens tekniska universitet  |
| Sysselsättning | Flygingenjör, arkitekt, ingenjör, civilingenjör, astronom |
| Utmärkelser | |
| International Space Hall of Fame (1976)[2][3] | |
| Redigera Wikidata | |
Walter Hohmann, född 18 mars 1880 i Hardheim, Tyskland, död 11 mars 1945 i Essen, var en tysk ingenjör och raketforskare som kom på den mest fördelaktiga banan för en rymdfarkost mellan två himlakroppar i banor med olika avstånd från samma centrum. Den banan kallas för Hohmannbana. En del av hans teorier finns i Die Erreichbarkeit der Himmelskörper (1925).
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Hohmann var son till en läkare och tillbringade sin barndom i Hardheim och i Port Elizabeth i Sydafrika. Från 1891 gick han på Humanistic Gymnasium i Würzburg. Efter att ha gått ut gymnasiet 1900 studerade han väg- och vattenbyggnad vid Tekniska universitetet i München fram till 1904.
Hohmann dog den 11 mars 1945, helt utmattad av ständiga flyganfall och bombräder på ett sjukhus i Essen. Han fick en hedersbegravning av staden av Essen på kyrkogården Bredeney.[4]
Karriär och vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]
Efter avslutade studier arbetade han från 1904 till 1912 som provningsingenjör för byggnadsteknik i Wien, Berlin, Hannover och Breslau. Han var bland annat ansvarig för pariserhjulets struktur i Wiens Prater och en hängbro över Hudsonfloden. År 1912 blev han chef för strukturanalysavdelningen vid Essens byggnadsförvaltning som stadsbyggnadsråd och grundade materialtestcentret i staden Essen. År 1916 lämnade han in sin doktorsavhandling Versuche über das Zusammenarbeit von altenm und neuem Beton in Eisenbetonkonstruktionen vid RWTH Aachen, men på grund av kriget och efterkrigstidens förhållanden vid den tiden slutförde han inte sin doktorsexamen förrän 1920.[5] Den 20 juli 1933 utsågs han till chef för undersökningskontoret för statiska beräkningar för Regionalförbundet Ruhr och länsområdet Düsseldorf i Nordrhein-Westfalen.
Förutom sitt yrke ägnade sig Hohmann åt frågor om celest mekanik och rymdresor. Under åren 1911 till 1915 beräknade han vilka egenskaper en raketdriven rymdfarkost måste ha för att nå andra planeter med minst energiförbrukning. Förutom problemet med att uppnå flykthastigheter undersökte han också återinträde i jordens atmosfär. År 1925 publicerade han sitt arbete i verket Die Erreichbarkeit der Himmelskörper, om bland annat Hohmannbanan, som beskriver en energimässigt gynnsam övergång mellan två banor runt en dominerande himlakropp. Några av de idéer som presenterades i detta arbete införlivades senare i Apollo-programmet för bemannad månlandning. Det översattes till engelska och 1938 till ryska.[6] Hohmann upprätthöll kontakter med bland andra fysikern Hermann Oberth och astronomen Max Valier. Från 1927 var han styrelseledamot i Verein für Raumschiffahrt i Breslau.
Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]
- Die Erreichbarkeit der Himmelskörper. 1. Auflage, Oldenbourg, München 1925. / 3., ergänzte Auflage, Oldenbourg, München 1994, ISBN 3-486-23106-5.
- Fahrtrouten, Fahrtzeiten, Landungsmöglichkeiten. In: Willy Ley (Hrsg.): Die Möglichkeiten der Weltraumfahrt. Hachmeister & Thal, Leipzig 1928.
Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]
Hohmanns verk The Accessibility of Celestial Bodies (1925) betraktas som den första matematiskt sunda beskrivningen av rymdbanans elementära grunder.
Till minne av rymdpionjären är en gata i Essens Südstadt och Walter Hohmann-observatoriet i Essen uppkallade efter honom. Det är ett offentligt observatorium som drivs av en ideell förening i Schuirdistriktet och är också involverat i planetoid forskning. Observatoriet grundades av en liten grupp astronomiskt intresserade medborgare 1969. Sedan 1971 har den kallats Walter-Hohmann-Sternwarte Essen e.V.
På hans födelseort finns astronomiarbetsgruppen Walter Hohmann Observatory, Walter Hohmann School Center och Walter Hohman-höjden, på vilken Walter Hohmann-monumentet med en modell av Ariane 5-raketen på en skala 1:4 restes 2012.[7] Så tidigt som 1970 fick en krater nära kanten på månens baksida sitt namn som ett erkännande av enastående vetenskapliga landvinningar.
Asteroiden 9661 Hohmann är uppkallad efter honom.[8]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Walter Hohmann, 15 oktober 2021.
- Erik Tandberg. ”Walter Hohmann”. Store norske leksikon. http://snl.no/Walter_Hohmann. Läst 12 januari 2014.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Walter Hohmann.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.nmspacemuseum.org, läst: 17 juli 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Space Pioneers Enshrined, Las Vegas Optic (på engelska), 6 oktober 1976, s. 6, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Ehrengräber der Stadt Essen. (PDF; 230 kB) Historischer Verein für Stadt und Stift Essen e. V., abgerufen am 2. August 2017.
- ^ H. Wittbrod, H. Mielke, G. Narimow, J. Saizew: Weltraum und Erde. Band 3: Planetenforschung mit Raumsonden. transpress VEB Verlag für Verkehrswesen, Berlin 1982, S. 186.
- ^ Anfrage an Walter-Hohmann-Sternwarte Essen e. V.: Der russische Kosmonaut Georgi Gretschko belegte, dass dieses Werk bereits 1938 ins Russische übersetzt wurde. Online unter www.sternwarte-essen.de
- ^ Rakete zu Ehren von Walter Hohmann
- ^ ”Minor Planet Center 9661 Hohmann” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=9661. Läst 18 april 2021.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Kurt Neuberger: Hohmann, Walter. In: Neue Deutsche Biographie (NDB). Band 9, Duncker & Humblot, Berlin 1972, ISBN 3-428-00190-7, S. 508 (Digitalisat).
- Hermann Schröter: Dr.-Ing. Walter Hohmann, ein Pionier der Raumschiffahrt. In: Die Heimatstadt Essen. Essen 1965, S. 71–74.
- Erwin Dickhoff: Essener Köpfe. Hrsg.: Stadt Essen, Historischer Verein für Stadt und Stift Essen. Klartext, Essen 2015, ISBN 978-3-8375-1231-1, S. 158.
- Matthias Gründer: Lexikon der bemannten Raumfahrt. Lexikon Imprint Verlag, ISBN 3-89602-287-3, S. 122.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Walter Hohmann.- Texte der Abteilung Walter Hohmann und die Raumfahrt Biographie im Museum seiner Geburtsstadt, www.erfatal-museum.de, abgerufen am 5. November 2011
- William I. McLaughlin: Walter Hohmann’s Roads In Space, 2001, PDF (2,8 MB), englisch
- Walter Hohmann @ The International Space Hall of Fame, The New Mexico Museum of Space History, abgerufen am 5. November 2011
|