Walter Raleigh

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sir Walter Raleigh
Född 22 januari 1552
Hayes Barton, East Budleigh, Devonshire, England
Död 29 oktober 1618 (cirka 65 år)
London, England
Dödsorsak Halshuggning
Begravningsplats Beddington, Surrey, England
Nationalitet Engelsk
Yrke/uppdrag Författare, poet, soldat, hovman, upptäcktsresande
Föräldrar Catherine Champernowne

Sir Walter Raleigh, alt. Walter Ralegh, man tror han är född 22 januari 1552 på gården Hayes Barton i East Budleigh, Devon, död 29 oktober 1618 i London, var en engelsk sjömilitär, upptäcktsresande, hovman och författare. Han var aktiv i kolonisationen av Nordamerika. Av den orsaken fick den amerikanska delstaten North Carolinas nya huvudstad år 1792 namnet Raleigh.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Raleigh vann efter en rad lyckade militära företag drottning Elisabet I:s gunst och blev adlad 1585. Den 22 mars 1595 blev han den förste europé att upptäcka naturfenomenet La Brea asfaltsjö på ön Trinidad. Han nyttjade då tjäran till att täta sina fartyg. 1596 publicerade han The Discovery of Guiana, i vilken han bland annat beskrev indianfolket Ewaipanoma. Detta folk levde enligt boken i dagens Guyana och Venezuela, saknade huvud och hade ögonen placerade vid axlarna och munnen på bröstkorgen.

1603 anklagades Raleigh för högförräderi mot kung Jakob I och fängslades i Towern. Efter tretton års fångenskap frisläpptes han för att företa en expedition till Sydamerika. Expeditionen, som bland annat innebar att finna El Dorado, misslyckades. Vid återkomsten till England riktades ånyo anklagelser om högförräderi mot Raleigh. Sir Walter Raleigh avrättades genom halshuggning vid Whitehall Palace den 29 oktober 1618.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ City of Raleigh. North Carolina History Project. Läst 2 maj 2012.