West Ham United FC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
West Ham United FC
Fotbollsklubb
West Ham match Boleyn Ground 2006.jpg
En match i klubbens hemmaarena 2006.
Grundinformation
Grundad 1895 (119 år sedan)
Fullständigt namn West Ham United Football Club
Tidigare namn Thames Ironworks FC (1895-1900)
Smeknamn The Hammers, The Irons, The Academy of Football, The Cockney Boys
Serie Premier League
Ort Storbritannien London, England, Storbritannien
Hemmaarena Boleyn Ground (Upton Park)
(Kapacitet: 35 345)
Klubbfärg(er)               
Pensionerade tröjnummer 6, 38
Nyckelpersoner
Ägare Wales David Sullivan (huvudägare)
Ordförande Wales David Sullivan
England David Gold
Tränare England Sam Allardyce
Ass. tränare England Neil McDonald
Lagkapten England Kevin Nolan
Ass. lagkapten England Mark Noble
Matchställ
Kit left arm westham1415h.png
Lagfärger
Kit body westham1415h.png
Lagfärger
Kit right arm westham1415h.png
Lagfärger
Kit shorts westham1415h.png
Lagfärger
Kit socks westham1415h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm westham1415a.png
Lagfärger
Kit body westham1415a.png
Lagfärger
Kit right arm westham1415a.png
Lagfärger
Kit shorts westham1415a.png
Lagfärger
Kit socks westham1415a.png
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
FA-cupmästare 3 (1964, 1975, 1980)
Community Shield-mästare 1 (1964)
Cupvinnarcupmästare 1 (1965)
Intertotocupmästare 1 (1999)
Football League War Cup-mästare 1 (1940)
Western Football League-mästare 1 (1907)
Övrigt
Supporterklubb(ar) Inter City Firm
Webbplats whufc.com

West Ham United FC är en professionell fotbollsklubb i östra London i England som spelar i Premier League.

Klubben är känd för att få fram unga lovande spelare, men många av dem har man tvingats sälja till storklubbar. På senare år har man utvecklat och sålt vidare spelare som Frank Lampard, Rio Ferdinand, Joe Cole, Michael Carrick och Jermaine Defoe. Även under 1960-talet fick man fram många bra spelare, framför allt de tre världsmästarna från 1966 Geoff Hurst, Bobby Moore och Martin Peters.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Staty föreställande engelska världsmästare från West Ham. Statyn är belägen i Barking Road, bara några hundra meter från Boleyn Ground. Från vänster till höger: Martin Peters, Geoff Hurst, Bobby Moore (upplyft) och Ray Wilson. De tre förstnämnda var West Ham-spelare.

Klubben grundades 1895 som Thames Ironworks FC, som 1900 ombildades till West Ham United FC. Efter att ha spelat i bland annat Southern League blev de 1919 medlemmar av Football League's Division 2. 1922/23 blev deras första framgångsrika säsong då de gick upp i Division 1 och även nådde finalen i FA-cupen, vilken var den första som spelades på Wembley Stadium. Efter att matchen blivit försenad på grund av en enorm publiktillströmning, uppskattningsvis omkring 200 000 personer, förlorade West Ham mot Bolton med 0-2.

Klubben höll sig kvar i Division 1 till 1932, men tillbringade därefter många år i Division 2. 1958 gick de upp igen och under 1960-talet hade klubben sin mest berömda epok med segrar i FA-cupen 1964 och Cupvinnarcupen 1965. I det engelska VM-laget från 1966 hörde också flera West Ham-spelare, bland andra Bobby Moore och Geoff Hurst, till de mest tongivande.

Under 1980-talet hade klubben en ny framgångsperiod. 1980 vann de FA-cupen efter att som Division 2-lag överraskande ha besegrat Arsenal i finalen och 1985/86 gjorde de sin bästa säsong någonsin i högsta divisionen med en tredje plats i tabellen. Tre år senare flyttades de dock ned till Division 2 igen och sedan dess har klubben pendlat fram och tillbaka mellan de två högsta divisionerna.

Säsongen 2005/06[redigera | redigera wikitext]

Efter några tunga år i andradivisionen The Championship tog sig laget, genom kvalspel våren 2005, tillbaka till Premier League, engelsk fotbolls finrum. Säsongen 2005/06 lyckades West Ham nå en hedervärd nionde plats i Premier League samt nå finalen i den anrika FA-cupen, där man föll mot Liverpool på straffar.

Klubben blev uppmärksammad i världen när man lyckades värva de argentinska storstjärnorna Carlos Tévez och Javier Mascherano den 31 augusti 2006.

Säsongen 2006/07[redigera | redigera wikitext]

Inför denna säsong hade West Ham stora ambitioner att komma på en bra placering i ligan och att lyckas i de tre cuperna man skulle delta i – FA-cupen, Ligacupen och UEFA-cupen. Säsongen började programenligt när man slog Charlton med 3-1 på hemmaplan, trots att lagets riktiga målgörare Dean Ashton hade brutit vristen några dagar innan och skulle komma att missa hela säsongen. Man lyckades med en stor bedrift, att bli första laget att vinna borta mot Arsenal på Emirates Stadium, detta gjorde man med 1-0 efter en vacker lobb av forwarden Bobby Zamora precis innan pausvilan. Man var även sista laget att slå Arsenal på deras gamla arena Highbury året innan.

Förlusterna började sedan komma match efter match och i december fick också tränaren Alan Pardew sparken. Pardew gick till Charlton som även de kämpade längst ned i ligan och slutligen åkte ur högsta serien. Han ersattes av Alan Curbishley.

Trots stundtals mycket bra spel förlorade laget många matcher och låg under våren långt under nedflyttningsstrecket. Problemen berodde enligt tränare Curbishley på bristande inställning och laganda. Under slutet av säsongen ryckte laget upp sig och tog sju segrar på de nio sista omgångarna. Genom en 1-0-seger i sista omgången på bortaplan mot redan klara ligasegrarna Manchester United säkrade West Ham nytt kontrakt för säsongen 2007/08 i Premier League.

Säsongen 2010/11[redigera | redigera wikitext]

Den 30 september 2010 kom West Ham med ett officiellt bud på att ta över Olympiastadion efter sommar-OS i London 2012[1] och den 8 oktober 2010 blev det klart att Live Nation kommer att backa upp West Hams försök att ta över stadion.[2] Den 11 februari 2011 beslutades det av OPLC (Olympic Park Legacy Company) att West Ham är bäst lämpat till att ta vara på arvet av Olympiastadion efter sommar-OS i London 2012.[3]

West Ham förlorade den näst sista viktiga matchen borta mot Wigan med 2-3, vilket gjorde att laget fick spela i Championship säsongen 2011/12. Senare på kvällen meddelades att tränaren Avram Grant fått sparken med omedelbar verkan.[4] Den 1 juni meddelade West Ham att Sam Allardyce var ny tränare för klubben.[5]

Säsongen 2011/12[redigera | redigera wikitext]

West Ham förlorade redan i första omgången av Ligacupen hemma mot League Two-klubben Aldershot med 1-2.[6]

Scott Parker, som blivit framröstad till "Hammer of the Year" de tre föregående åren, lämnade efter fyra säsonger West Ham för att i stället spela för Tottenham.[7]

West Ham slutade på en tredjeplats i ligan, och fick spela playoff om den sista platsen till Premier League. De tog sig till finalen som spelades den 19 maj på Wembley Stadium, där de mötte Blackpool. Matchen slutade 2-1 till West Ham, vilket innebar att de skulle spela i Premier League säsongen 2012/13.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelartruppen 2014[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 25 augusti 2014[8]
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom från Moderklubb
Målvakter
13 Spanien Adrian 3 januari 1987 (27 år) Spanien Real Betis Spanien Real Betis
22 Finland Jussi Jääskeläinen 19 april 1975 (39 år) England Bolton Wanderers Finland Mikkelin Palloilijat
Försvarare
2 Nya Zeeland Winston Reid 3 juli 1988 (26 år) Danmark Midtjylland Danmark SUB Sonderborg
3 England Aaron Cresswell 15 december 1989 (24 år) England Ipswich Town England Tranmere Rovers
5 England James Tomkins 29 mars 1989 (25 år) Egen Produkt England West Ham United
17 Irland Joey O´Brien 17 februari 1986 (28 år) England Bolton Wanderers England Bolton Wanderers
18 England Carl Jenkinson 8 februari 1992 (22 år) England Arsenal (Lån) England Charlton Athletic
19 Wales James Tomkins 23 augusti 1983 (31 år) England Aston Villa Wales Cardiff City
20 Elfenbenskusten Guy Demel 23 augusti 1983 (31 år) Tyskland Hamburger SV Frankrike Nimes
Mittfältare
4 England Kevin Nolan 24 juni 1982 (32 år) England Newcastle United England Bolton Wanderers
7 England Matthew Jarvis 22 maj 1986 (28 år) England Wolverhampton Wanderers England Millwall
8 Senegal Cheikhou Kouyaté 21 december 1989 (24 år) Belgien Anderlecht Belgien FC Bryssel
11 England Stewart Downing 22 juli 1984 (30 år) England Liverpool England Middlesbrough
14 England Ravel Morrison 2 februari 1993 (21 år) England Manchester United England Manchester United
16 England Mark Noble 8 maj 1987 (27 år) Egen Produkt England West Ham United
21 Senegal Mohamed Diamé 14 juni 1987 (27 år) England Wigan Athletic Frankrike Lens
23 England Diego Poyet 8 april 1995 (19 år) England Charlton Athletic England Charlton Athletic
Anfallare
9 England Andy Carroll 6 januari 1989 (25 år) England Liverpool England Newcastle United
10 Argentina Mauro Zarate 18 mars 1987 (27 år) Argentina Vélez Sarsfield Argentina Vélez Sarsfield
12 Portugal Ricardo Vaz Te 1 oktober 1986 (27 år) England Barnsley Portugal Real Massama
15 Senegal Diafra Sakho 24 december 1989 (24 år) Frankrike Metz Senegal Medina
24 England Carlton Cole 12 december 1983 (30 år) England Chelsea England Chelsea
31 Ecuador Enner Valencia 4 november 1989 (24 år) Mexiko Pachuca Ecuador Emelec

Pensionerade nummer[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
6 England  F Bobby Moore
38 Australien  CA Dylan Tombides

Up the Irons![redigera | redigera wikitext]

Ord som används för att visa sin uppskattning av Iron Maiden, som är stora fans till klubben (som även kallas The Irons). Andra kända smeknamn på klubben är bland annat The Hammers, The Academy Of Football och The Cockney Boys. En anledning till de två förstnämnda smeknamnen är att klubben har en bakgrund från fabrikslaget Thames Ironworks.

Rivalitet[redigera | redigera wikitext]

Klubben har en stark rivalitet med ett flertal andra London-klubbar, främst med Tottenham och Chelsea. Deras värsta och äldsta rivaler är dock Millwall då de kommer från samma del av London och bildades ungefär samtidigt. Dessvärre har denna rivalitet resulterat i en hel del huliganism genom åren.

Kända supportrar[redigera | redigera wikitext]

Barack Obama, Russell Brand, Keira Knightley, Steve Harris, Ray Winstone, Alfred Hitchcock, John Cleese med flera.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ West Ham bid on Olympic Stadium
  2. ^ Live Nation stödjer West ham budet
  3. ^ OPLC valde West Ham
  4. ^ Grant sparkas
  5. ^ Sam är ny tränare
  6. ^ Utslagna ur Carling Cup
  7. ^ Scott Parker lämnar
  8. ^ ”First Team”. whufc.com. http://www.whufc.com/page/FirstTeamProfiles/0,,12562,00.html. Läst 25 augusti 2014. 
  9. ^ Kända supportrar

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]