Whitey Herzog

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Whitey Herzog som manager för St. Louis Cardinals säsongen 1983.

Whitey Herzog, fullständigt namn Dorrel Norman Elvert Herzog, född i New Athens, Illinois 1931, är en före detta basebollspelare och ledare i amerikanska proffsligan Major League Baseball.

Spelarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Herzog hade en ganska obemärkt spelarkarriär där han representerade flera olika lag under åtta säsonger. Han draftades ursprungligen av New York Yankees men representerade endast Yankees olika farmarlag. Efter att ha bytts, tradats, kom han att debutera för Washington Senators 1956. Karriären fortsatte i Kansas City Athletics (1958-1960), Baltimore Orioles (1961-1962) och Detroit Tigers (1963).

Ledarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Direkt efter pensionering från spelarkarriären var han först talangscout för Athletics och var därefter en av coacherna som ingick i ledningen för samma lag. 1966 kom han till New York Mets, först som en av coacherna men därefter som huvudansvarig för spelarutveckling i det ganska nybildade laget. Han stannade med Mets tills han fick chansen som huvudansvarig tränare, Manager, för Texas Rangers - det vill säga hans eget gamla lag Washington Senators som flyttats och bytt namn. Han blev kvar i Rangers en säsong och gick sedan vidare till California Angels för en säsong. Hans nästa lag blev Kansas City Royals som han var manager för 1975-1979. Under hans ledning vann Royals sin division tre gånger.

1980 tog han över som både sportchef (General Manager) och manager för det lag han mest förknippas med, St. Louis Cardinals. Han var bara General Manager fram till 1982 men kvarstod som manager under lång tid. Under elva säsonger fram till 1990 ledde han Cardinals till en seger i World Series och seger i National League ytterligare två gånger, dock utan att lyckas winna World Series de gångerna.

Efter sin tid som manager har Herzog haft olika ledaruppdrag för Angels.

Whiteyball[redigera | redigera wikitext]

Herzog var känd för att satsa på en kombination av bra pitchning i kombination med utespelare som spelar bra försvar och är tålmodiga slagmän som är på bas ofta och väl där är snabba och kan stjäla baser. Hans lag har haft väldigt få home run-specialister. Whiteyball som det kallades passade bra för både Royals och Cardinals som spelade på relativt stora arenor där det var långt att slå homerun. Det var i allmänhet "billigare" att värva spelare som inte var typiska home-runslagmän. Eftersom alla andra lag helst satsade på den senare spelartypen blev de relativt dyra.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia