Wiens historia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Wiens historia av mänsklig bosättning sträcker sig till tiden 2000 år före Kristus enligt de arkeologiska lämningar som har hittats. Dess läge vid Donau, bergen Wienerwald och centraleuropeiska slättlandet gav upphov till en handelsplats som med tiden blev en allt viktigare europeisk metropol och ett dominerande maktcentrum.

Före medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Som så många andra romerska städer i Centraleuropa grundades Wien (Vindobona) av romarna på en tidigare keltisk bosättning. Staden var befäst och beboddes av hantverkare och de romerska soldater som fanns i härlägren belägna i staden.

Folkvandringstiden innebar för Wiens del en katastrof, då staden som en del av Västrom råkade ut för det politiska virrvarret som följde rikets sammanbrott under 400-500-talen. Staden övertogs av olika grevar och hertigar som inom det Tysk-Romerska Riket besatt området. Wien låg då under grevskapet Ostarrichi. Hertig Henrik II (Heinrich Jasomirgott) gjorde 1155 Wien till sin huvudstad. Under 1200-talet började stadens inflytande att växa genom att man låg mitt emellan handelsvägarna mellan Östersjön och VenedigBärnstensvägen samt stadens läge vid Donau.

Början på den habsburgska epoken: 1200-talet och framåt[redigera | redigera wikitext]

Wiens befästningsanläggningar

1278 besegrade Rudolf den förste Habsburg sin konkurrent Ottokar av Böhmen och påbörjade därmed ett 630 år långt styre som skulle göra Wien till sin maktbas. Under 1300-talet fortsatte de goda tiderna, vilka förstärktes genom grundandet av Wiens universitet 1365 och påbörjande av Stefansdomen. Olika intressekonflikter inom familjen Habsburg ledde till en stor förvirring där de olika kejsarna bodde än här och en där. Detta berodde i stor del på Habsburgs utvecklingsstrategi, där man genom giftermål med andra härskare tillskansade sig nya landområden under familjens kontroll runtom hela Europa.

Efter reformationen tycktes även Wien övergå till protestantismen, som fick många anhängare i staden. Men då Wien slutligen blev sätet för det katolska habsburgska kejsardömet 1556 sâ inleddes motreformationen och Wien kom att bli en stark bas för denna rörelse.

1500-1800[redigera | redigera wikitext]

Wien belägrades av Osmanska riket två gånger under denna tid, något som skulle sätta sina djupa spår i stadens historia. 1529 lyckades stadens invånare att med stor möda hålla stånd mot turkarna och räddades indirekt genom att epidemier bröt ut i det turkiska lägret vilket tillsammans med den begynnande vintern tvingade den turkiska armén till reträtt. 1683 belägrades staden nästa gång. Den här gången hade Wien byggt en stor befästningsring runtom staden men stod under stort hot från turkiskt håll. Med mycket stor hjälp av andra europeiska stater, inte minst från Polen, lyckades man denna gång slå tillbaka turkarna. Efter turkarnas belägring hittades hundratals säckar med kaffe runtom staden, vilket så småningom skulle leda till uppkomsten av kaffehus.

Återuppbyggnaden av staden gav ett karaktäristiskt utseende som präglar stora delar av stadskärnan än idag. Barocken med arkitekter som Johann Bernhard Fischer von Erlach och Johann Lukas von Hildebrandt gav husen karaktärer som präglar många turisters föreställningar om stadens utseende med mycket ornamentik och utsmyckningar, på latin fick det namnet "Vienna gloriosa".

Schloss Belvedere

1700-talet betydde även uppkomsten av nya slott för adelsmän och nyrika borgare, under denna tid byggdes flera privata slott runtom staden som Schloss Belvedere. Samtidigt ökade befolkningen inom själva staden, 1790 beräknas omkring 200 000 människor ha bott i Wien. Kejsar Joseph betydde mycket för stadens modernisering, och det var vid denna tid som Wien blev ett europeiskt musik- och kulturcentrum. Joseph Haydn, Antonio Salieri, Wolfgang Amadeus Mozart, Ludwig van Beethoven och Franz Schubert kom alla att verka i Wien decennierna närmast 1800.

Kejsardömet tilldelades hårda motgångar under Napoleonkrigen och Wien besattes av franska trupper 1805 och 1809. Efter Napoleon besegrats genom att kejsardömets tillsammans med andra allierade stater tillfogat Frankrike de avgörande nederlagen, samlades samtliga europeiska statsmän till kongress i Wien

Wienkongressen, industrialismen och kejsardömets fall[redigera | redigera wikitext]

1814-1815 hölls Wienkongressen i staden vilket markerade Wiens plats inom dåtidens europeiska storpolitik. Under 1800-talet gjordes stadskärnan om då man rev de gamla befästningsvallarna som skyddade innerstaden men som samtidigt blockerade det inre och yttre Wien. Den nya marken användes till skapandet av nya stora paradgator i staden där Ringstrasse fick en framskjutande plats. Staden blev i slutet av 1800-talet Österrike-Ungerns ledande industricentrum och tilldrog sig stora mängder människor från hela riket till staden. Många österrikare med slaviska eller ungerskklingande namn som Nowak m.fl. har ofta sina ursprung i de slaver och ungrare som sökte sig till staden vid denna tid.

Omkring sekelskiftet 1900 upplevde Wien en kulturell och intellektuell blomstring. Målare som Egon Schiele och Gustav Klimt, musiker som Arnold Schönberg, Anton Webern och Alban Berg samt "psykoanalysens fader" Sigmund Freud hör till dem som brukar förknippas med staden vid tiden strax innan första världskriget.

Världskrigen och mellankrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Första världskriget skulle visa sig få särskilt dramatiska konsekvenser för Wien. Kriget, som hade börjat med skotten i Sarajevo 1914, slutade för Österrike-Ungerns del i fullständigt nederlag och katastrof. Kejsaren Karl I abdikerade november 1918 och gjorde slut på Wien som kejsarsäte. 1918 splittrades Österrike-Ungern och den en gång kejserliga huvudstaden blev nu huvudstad i republiken Österrike. Förutsättningarna för Wien hade nu helt förändrats och staden blev dominerade i det Österrike som nu kraftigt minskat i befolkningstal och storleksmässigt, samt inte minst geografin som medförde att man låg väldigt perifert i förhållanden till resten av landet jämfört med tidigare då staden låg mitt i riket. Kriget orsakade också en befolkningsminskning för Wien, inte bara på grund av alla de män som dog eller lemlästades på slagfälten utan också på grund av sjukdomar och epidemier som härjade i kölvattnet av knappa livsmedelstillgångar. En annan viktig faktor var att många människor återvände till sina hemtrakter efter krigsslutet, då Wien inte längre var huvudstaden för deras land eller för att de hoppades få det bättre där när de själva var fria.

Karl-Marx Hof, ett bostadsbygge från tiden för "det röda Wien"

När man väl ordnat upp den mest akuta situationen var staden till skillnad från övriga Österrike oerhört splittrat i den politiska synen. Wien var ett av arbetarrörelsens högfästen och socialistiskt, medan övriga Österrike (med undantag för vissa större städer) var mer kristdemokratiska. Wien blev under 1920-talet känt som "Rotes Wien" (röda Wien), ett begrepp som för stadens del innebar ett radikalt bostadsbyggnadsprogram som vid den tidpunkten var ett av de största i världen (mellan 1925-1934 byggdes omkring 60 000 lägenheter fördelade efter ett visst poängsystem), utbyggd socialvård, höga skatter på lyxvaror och hotell- och restaurangtjänster med mera. Med dåtida ögon ansågs det vara ett progressivt program. Röda Wien tog slut i och med statskuppen 1934Engelbert Dollfuss sköts till döds och ersattes av austrofascisten Kurt Schuschnigg

1938 tappade Wien sin status som huvudstad sedan Tyskland anslutit Österrike till Stor-Tyskland. Stadens cirka 180 000 judar deporterades, endast cirka 5 000 kom att överleva kriget. Under kriget utsattes staden för bombningar då man bland annat hade viktig rustningsindustri här om än att staden relativt sett blev mer skonat än andra tyska storstäder då man låg mycket långt bort ifrån fronten. Baldur von Schirach som senare dömdes i Nürnbergrättegångarna styrde staden under krigstiden. Röda Armén intog staden i april 1945, mycket på grund av att krigsledningen från högre ort i den tyska armén avslöjat en sammansvärjning mellan tyska officerare på lägre nivå och Röda Armén, som i korthet hade gått ut på att låta ryssarna erövra staden utan blodspillan. Omkring 40000 beräknas ha dött under de åtta sista kampdagarna.

Efterkrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Wien uppdelat i ockupationszoner mellan de allierade segrarmakterna 1945-1955
Millennium Tower, Wiens för närvarande högsta skyskrapa, 202 m hög

Efter krigsslutet delades Wien upp mellan de fyra segrarmakterna efter stadens bezirk (jämför med Berlin) med det första bezirket som en neutral zon. Wien blev ett omfattande spioncentrum på grund av sitt läge mellan öst och väst samt närvaron av utländsk militär, vilket skildras i Orson Welles film Den tredje mannen som utspelas i Wien. Efterhand skulle Wien repa sig från kriget och förhållandena bli bättre. I samband med Österrikes självständighet 1955 upphörde segermakternas ockupation och Wien kunde enas fullt ut.

Staden lyckades bli ett säte för flera stora internationella organisationer, mycket tack vare Österrikes neutralitet som är garanterad i 1955 års konstitution samt läget på den västliga sidan men nära Östeuropa och övriga Centraleuropa, då Wien inte ligger mer än fyra mil från Bratislava. UNO-City med FN-organ, IAEA och OPEC har sina säten i staden.

Staden har expanderat mycket snabbt sedan kalla krigets slut. Framförallt tack vare de förenklade östkontakterna som gjort att stadens näringsliv, trots vissa tuffa år för tillverkningsindustrin i början av 1990-talet, kunnat utvecklas. Utbyggnaden av infrastruktur såsom Wiens tunnelbana gör sitt till för att utveckla staden till en välfungerande storstad. Wien är en mycket internationellt präglad storstad, både av historien vid ett läge där flera vägar mötts och genom den stora invandringen på senare år. Omkring 23% av stadens 1,63 miljoner invånare år 2005 var födda utomlands, framförallt gäller det länder som ex-Jugoslavien, Turkiet och Tyskland.

2001 sattes Wiens historiska stadskärna upp på Unescos världsarvslista. Denna listning har dock inte hindrat en utveckling mot att bygga fler skyskrapor inom vissa stadsdelar, enligt en stadsbyggnadsplan från 1992.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]