Wilhelm Jerusalem
Wilhelm Jerusalem, född 1854, död i juli 1923 i Wien, var en österrikisk pedagog.
Jerusalem blev 1885 gymnasialprofessor och docent vid universitetet i Wien. 1920 blev han e.o. professor i filosofi och pedagogik vid universitetet. I anslutning till Fechner och Wundt bedrev han psykologiskt pedagogiska studier. Med Helen Keller Jerusalem hålls en korrespondens, han anses också upptäckare av litterära talang för dövblinda författare.[1]
Bland hans skrifter märks Zur Reform des Unterrichts in der philosophischen Propädeutik (1885), Psychologische Sprachbetrachtung (1886), Lehrbuch der empirischen Psychologie (1888; fjärde upplagan 1907), Laura Bridgman (1890; andra upplagan 1901), Die urteilsfunktion (1895), Einleitung in die Philosophie (1899; fjärde upplagan 1909), Gedanken und Denker (1905), Wege und Ziele der Ästhetik (1906) och Unsere Mittelschule (1907).
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Herbert Gantschacher "Räddning av att glömmas! - Korrespondensen mellan den österrikisk-judiske filosofen Wilhelm Jerusalem och dövblinda amerikanska författaren Helen Keller" - Wien 2009
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Jerusalem, Wilhelm i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)