Wilhelm Karlovitj Vithöft

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Wilhelm Karlovitj Vithöft

Wilhelm Karlovitj Vithöft i svensk litteratur även transkriberat Withöft, engelska Wilgelm Karlovich Vitgeft, ryska Вильгельм Карлович Витгефт. Född 2 oktober (14 oktober enligt gregoriansk kalender) 1847 i Odessa (i dåvarande Ryska riket), död 28 juli (10 augusti enligt gregoriansk kalender) 1904 ombord på slagskeppet Tsesarevitj (genom fientlig eld, endast delar av ett ben återfanns), var en rysk sjömilitär och konteramiral, temporär befälhavare över Första Stillahavsflottan 1904.

Militär karriär[redigera | redigera wikitext]

Vithöft utnämndes 1899 till stabschef hos vicekung Jevgenij Aleksejev i ryska Fjärran östern. Efter Rysk-japanska krigets utbrott 1904 blev han chef för marina högkvarteret. Efter att amiral Stepan Makarov dödats när slagskeppet Petropavlovsk minsprängdes 31 mars 1904 blev Vithöft motvilligt utnämnd till temporär chef över Stillahavsflottan i Port Arthur.

Slaget i Gula havet[redigera | redigera wikitext]

Port Arthur stod under belägring från landsidan och utanför väntade den japanska flottan. Vithöft ansåg att det klokaste valet var att föra besättningarna på örlogsfartyget iland tillsammans med delar av artilleriet och invänta undsättning. Dock blev han beordrad att med flottan försöka undkomma till Vladivostok. Resultatet blev Slaget i Gula havet mot en japansk eskader den 10 augusti 1904. Till en början förlöpte drabbningen väl för Vithöft och ryska flottan höll stånd trots sämre materiel. Det såg ut som om de ryska fartygen skulle undkomma men en direktträff på Tsesarevitjs brygga dödade Vithöft och rorsman. Eskadern hamnade i oordning och fartygen återvände till Port Arthur eller internerades i neutral hamn.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Vithöfts eftermäle har varierat. Han beskrivs som kompetent men pessimistisk [1] eller passiv och osäker [2]. Nikolaj von Essen som var på plats i Port Arthur ansåg att han var en hederlig man och hårt arbetande men helt olämplig för sin position. [3] Kritik har riktats mot de ryska amiralernas ignorans och arbetsklimatet på staber och amiralitet präglades enligt svenska officerare av lättja och brist på nytänkande.[4] Vithöft undvek medvetet att närvara vid genomgångar och stridssimuleringar vid krigsutbrottet.[5] Vid sitt tillträde förklarade Vithöft för sina officerare:

"Gentlemen, jag förväntar mig att ni assisterar mig i ord och handling. Jag är ingen ledare för flottan."

När flottan slutligen löpte ut hyste Vithöft inga illusioner om utgången:

"Vi ses i nästa värld."

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Art of War in the Western World / Archer, Jones ; s. 429
  2. ^ The tide at sunrise : a history of the Russo-Japanese War 1904-1905 / Warner, Denis Ashton och Warner, Peggy ; s. 277-278
  3. ^ Российский государственный архив военно-морского флота (РГАВМФ) ; Ф. 757. Оп. 1. Д. 13. Л. 2об.-4
  4. ^ "The Russian menace" to Sweden: the belief system of a small power security élite in the age of imperialism / Åselius, Gunnar
  5. ^ Examining Russian military intelligence in the war with Japan of 1904-05 / Sergeev, Evgeny  ; s. 91

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Archer, Jones (2001) The Art of War in the Western World ISBN 0-252-06966-8
  • Forczyk, Robert (2009). Russian Battleship vs. Japanese Battleship : yellow Sea 1904–05. ISBN 9781846033308
  • Klado, N. L. (1908). Sjökrigshändelserna under rysk-japanska kriget. D. 1.
  • Lindberg, Henry och Lybeck, Otto (1908). Tre sjöslag under rysk-japanska kriget 1904-1905 : skildring hufvudsakligen efter officiella och tryckta källor.
  • Sergeev, Evgeny (2007). Examining Russian military intelligence in the war with Japan of 1904-05. ISBN 9780415416184
  • Warner, Denis Ashton och Warner, Peggy (1975). The tide at sunrise : a history of the Russo-Japanese War 1904-1905. ISBN 0207955549
  • Åselius, Gunnar (1994). "The Russian menace" to Sweden: the belief system of a small power security élite in the age of imperialism ISBN 917153279X