Willis Säwe
| Willis Säwe | |
| Född | Gustaf Willis Säwe 7 oktober 1907[1] Katarina församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 13 december 1978[1] (71 år) Danderyds församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige[2] |
| Sysselsättning | Redaktör, missionär, pastor |
| Befattning | |
| Föreståndare, Filadelfiaförsamlingen, Stockholm (1958–1973) Chefredaktör, Evangelii Härold (1960–1973) | |
| Redigera Wikidata | |
Gustaf Willis Säwe, född 7 oktober 1907 i Katarina församling i Stockholm, död 13 december 1978 i Linköping, var en svensk predikant, missionär och redaktör, aktiv inom pingströrelsen.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Willis Säwe var son till Gerda Augusta Säwe ogift Widén (1880–1920)[3] och hade en far som inte offentligt accepterade sitt barn. Willis Säwe gifte sig 1937 med Mildred Viktoria, född Peterson (1909–1981). Säwe var akademiskt intresserad och stimulerade alla sina barn till akademisk utbildning. Willis Säwes svåger Arne Peterson var gift med Lewi Pethrus dotter Miriam Pethrus-Peterson.[4]
Säwe var 1942–1958 föreståndare för Elimförsamlingen i Malmö. Han efterträdde 1958 Lewi Pethrus som pastor och föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Han var 1960-1973 chefredaktör för Evangelii Härold. Säwe verkade också som missionär i Frankrike (Paris och Le Havre).
Willis Säwe var känd som en skicklig predikant. Expressens f.d. chefredaktör Bo Strömstedt, själv uppvuxen i pingströrelsen, har bl.a. i artiklar uttryckt sin fascination över Säwes predikokonst och språkliga pregnans. Författaren Björn Ranelid, med barndoms- och ungdomsminnen från Elimkyrkan i Malmö, minns Willis Säwe som en behärskare av det talade ordet.
En del ansåg Säwe som något formell och distanserad - till och med rigid med en stark betoning åt det lagiska hållet. Det berättas att han höll mycket hårt på sin integritet - även i förhållande till sina underlydande församlingspastorer. Detta framgår bl.a. av pastor Martin Tornells bok Bakom kulisserna. Till sitt yttre var Willis Säwe elegant och belevad. Han fick kritik från pingströrelsen när han lät sjungande kvinnor i kör och orkester framträda i TV utan hatt och med moderna frisyrer.
Willis Säwe var också skribent med ett både flytande och "lärt" språk. Förmodligen var det inte en helt lätt uppgift för Säwe att efterträda den inflytelserike och färgstarke pingstledaren och ikonen Lewi Pethrus, som lett församlingen sedan dess grundande och som bland annat genomfört bygget av Filadelfiakyrkan i Stockholm - Europas största frikyrka på den tiden och som lett församlingens utveckling från ett 20-tal medlemmar till flera tusen när han lämnade föreståndarskapet för Filadefiaförsamlingen i Stockholm.
Willis Säwe var motståndare till att Filadelfiaförsamlingen, tidningen Evangelii Härold och Förlaget Filadelfia, involverades i Lewi Pethrus politiska ambition att bilda Kristen demokratisk samling (KDS). Han vägrade att ge ut Pethrus bok Ny mark på Filadelfiaförlaget, då han ansåg den som en politisk pamflett mer än en andligt inriktad förkunnelsebok. De bägge hamnade fortsatt i flera konflikter med varandra. Bland annat om församlingens engagemang i tidningen Dagen, Pingstbanken och styrningen av Stockholmsförsamlingen. Säwe förordade först sin medarbetare Samuel Edestav som sin efterträdare, men Pethrus och Säwe enades senare om Karl-Erik Heinerborg.
Willis Säwes gärning har sedan han lämnade församlingsledningen och efter hans död delvis fallit i glömska inom pingströrelsen. Numera tycks intresset för Willis Säwe, hans församlingsledning, predikningar och artiklar åter öka. Inom pingströrelsen torde detta ha sin bakgrund i att alltfler av rörelsens ungdomar och medlemmar självständigt vill granska sin församlings- och rörelsehistoria, vilket bl.a. framgått av artiklar i tidningen Dagen.
Willis Säwe är begravd på Djursholms begravningsplats.[5]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1860–2017, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, Säwe, Gustaf Willis, läst: 15 november 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 16 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges Dödbok 1901-2009, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund.
- ^ Torbjörn Aronson (2005). Guds eld över Sverige. Svensk väckelsehistoria efter 1945. ISBN 917866613-9
- ^ FinnGraven
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
| Företrädare: Lewi Pethrus |
Föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm 1958–1973 |
Efterträdare: Karl-Erik Heinerborg |
|