Windsurfing

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
 Denna artikel anses behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard.
Diskutera frågan på diskussionssidan. Se även stilguiden.

Windsurfing är en form av segling med surfbräda. Tävlingsgrenar inom sporten windsurfing innefattar Slalom, Formula, Wave och Freestyle.

Innehåll

[redigera] Historia

Många är de som tillskrivs att ha uppfunnit vindsurfingbrädan. S. Newman satte ett skridsko segel på en dörr 1964 och seglade på floden Susquehana i Pennsylvania. Detta event finns filmat men har inte nämnvärt påverkat sporten. Klart är att det var lanseringen av brädmärket Windsurfer baserat på ett patent inlämnat 1968 (godkänt 1970) av amerikanerna Jim Drake och Hoyle Schweitzer som blev startskottet till en ny folksport. Till Sverige importerades de första vindsurfingbrädorna 1971 av Per Fjaelstad, 50 st Windsurfer. Då hade brädorna bom av trä och var formblåsta i polyethylene. (Ersatte tidigt dyrare glasfiberarmerad plast). Per Fjaelstad introducerade sina Windsurfer-brädor på en båtutställning -72 och det var första gången som vindsurfing visades i Europa. Redan 1972 hade det bildats fyra vindsurfingklubbar i Sverige och tävlingsverksamhet kom igång redan då. Brädsegling kom med som Olympisk disciplin vid spelen 1984 i Los Angeles. Då seglade man Windglider, Hans Nyström var Sveriges representant. Hans kom på tionde plats vilket är det bästa resultat en svensk vindsurfare hittills har gjort i olympiska sammanhang. Till OS 1988 i Seoul hade Windglidern blivit utbytt till Lechner A-390. Efter OS i Barcelona beslutade sig IYRU för att istället välja Mistral One-Design som Olympisk Klass för 1996 års Olympiska Regatta, Svensk representant i Atlanta och Sydney var Fredrik Palm.

[redigera] Sportens utveckling

Vindsurfingen i Sverige var som störst under 1980-talet då det kunde vara trångt på sjöar och stränder. Tidningen Surfsport sålde i stora upplagor. Utvecklingen på både brädor och segel sedan 1972 har varit stor. Tidigt talades det om rundbottnande (Lechner, Davidsson) och flatbottnade (Mistral One-design) brädor där den rundbottnade var mer en ren tävlingsklass för lättare vind. Flatbottnade brädor betecknades allmänt i tre klasser: allroundbrädor, coarse racers (triangelbana) eller fun boards (våg). Fun boarden skilde sig från de övriga två i det att den inte hade något centerbord och till volmen var mindre. En funboard styrs främst med fötterna och viktfördelning medan en bräda med centerbord nästan uteslutande styrs med seglet. Tidigt utvecklades helt infällbara centerbord vilket möjliggör liknande egenskaper som hos en funboard i planingsfart. Idag är det tveksamt om det tillverkas några rundbottnade brädor mer. Ordet funboard används inte längre. De första seglen var underskurna, dvs med negativt akterlik och utan lattor. Dessa segel var svåra att segla i stark vind eftersom buken i seglen vandrade bakåt med stor sidkraft och liten framåtdrivande kraft som följd. På 1980-talet hade seglen konventionella lattor men en 3,7 m lång allroundbräda med centerbord vägde fortfarande 25kg utan segel. På mitten av 80-talet var 6,3 kvm ett normalt segel för vindar 6 m/s till 10 m/s. Idag väger en standardbräda ca 7 till 9 kilo och vanliga segelstorlekar vid samma vindar är mellan 8 och 10 kvm. Seglen har förspända lattor som ofta justeras med insexnyckel och har blivit lättare att kontrollera i hårda vindar då de tvistar ur överskottsvind. Buken i seglet är inte insydd som på ett båtsegel utan uppstår i huvudsak genom mastens krökning vid belastning. Fenor som från bärjan var stora som en rejäl brödkniv är idag mellan 30 cm upp till en meter. Vanligt är dock 40 cm. Centerborden som varit borta i många år har dock kommit tillbaka i och med Formulaseglingens framväxt. Neil Prydes formulabräda är idag ny OS-klass och ersätter Mistral One-design. En formulabräda är typisk 2,5m lång, 1m bred och seglas med 3 segel mellan 9 och 14 kvm. Som jämförelse kan sägas att en 7m lång kölbåt på 2 ton har ett storsegel som är ungefär 14 kvm.

[redigera] Kända personer inom vindsurfing

Vindsurfingens största ikon genom tiderna är Robby Naish från Hawaii som slog igenom som tonåring. Han har idag sitt eget bräd-och kitemärke och är 2007 fortfarande aktivt tävlande kiteseglare. Sveriges största namn genom tiderna inom sporten är Anders Bringdahl. Björn Dunkerbeck ärvde tronen efter Robby och tävlar också han idag i världeliten. Idag finns väldigt många oerhört duktiga seglare i världseliten, många proffs, både på herr och damsidan. Tyska tidingen Surf (www.surf.de) är en bra tidining som följer världscupen.

[redigera] Windsurfing i Sverige

I Sverige finns flera bra windsurfingställen, de mest kända utav dessa är Apelviken i Varberg, Habo Ljung i Lomma och Haga Park på Öland, i vilka det brukar hållas Sverigemästerskap inom sporten. I Varberg anordnas den årliga tävlingen Wave Classic, som brukar hållas i månadsskiftet Augusti/September, och innehåller SM i Wave. I Stockholm finns Torö och Fituna som några av de bästa windsurfingställena.


Peder Skrivares skola i Varberg är den enda skolan som erbjuder windsurfingutbildning på schemat. Flera av Sveriges duktigaste windsurfare har studerat vid skolan, där många lärare är nutida och före detta tävlande i sporten.


[redigera] Vindsurfingklubbar / föreningar i Sverige

[redigera] Externa länkar

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Windsurfing
Personliga verktyg