World Series

Från Wikipedia
Version från den 31 oktober 2013 kl. 12.01 av Jensapag (Diskussion | Bidrag) (Uppdaterad för 2013)
För bilsportevenemanget som ibland kallas för World Series, se World Series by Renault.
World Series
Fil:2004 WorldSeries Trophy.jpg
World Series-pokalen Commissioner's Trophy.
Sport(er)Baseboll
PlatsUSA USA
Kanada Kanada
TidpunktOktober-november
År1903-
Geografisk omfattningUSA USA
Kanada Kanada

World Series är, namnet till trots, finalturneringen i den nordamerikanska basebollorganisationen Major League Baseball (MLB), och spelas mellan mästarna av National League och American League varje år. Eftersom turneringen äger rum i oktober, och ibland in i november, började sportjournalister kalla evenemanget Fall Classic ("höstklassikern" på amerikansk engelska); ibland kallas den även October Classic eller The Series.

Mycket tack vare New York Yankees 27 segrar genom tiderna har American League-klubbar historiskt sett dominerat World Series; till och med 2013 hade klubbar från National League vunnit 46 gånger medan klubbar från American League vunnit 63 gånger.

Upplägg och spelschema

World Series är en bäst-av-sju-turnering, det vill säga den klubb som först vinner fyra av högst sju matcher vinner turneringen; resterande matcher genomförs då inte. 1903 och 1919-1921 spelades bäst-av-nio-turnering, alltså först till fem segrar för endera klubben.

Matcherna spelas under nio dagar. Två matcher äger rum på den ena klubbens hemmaarena, och sedan upp till tre matcher på den andra klubbens arena. Om ingen segrare står att finna efter det äger de högst två återstående matcherna rum på den första arenan. Till och med 2006 ägde turneringen rum från en lördag till söndagen påföljande vecka som längst (med matchfri måndag och fredag, som var resedagar mellan orterna); sedan 2007 börjar den på en onsdag. Före 2003 turades ligorna årligen om var de första matcherna skulle spelas; sedan dess spelas de första matcherna på den klubbs arena vars liga vann all star-matchen, en årlig turnering där de bästa spelarna från vardera liga deltar.

När designated hitter-regeln infördes i American League 1973 – i American League fick i anfallsspel en så kallad designated hitter (ersättningsslagman) sättas in i stället för pitchern, vilket inte var tillåtet i National League – var man tvungen att komma överens om en kompromiss för World Series. Sedan 1986 ser den ut så att hemmaarenans regler gäller; på en American League-arena spelas alltså matcherna med designated hitter och på en National League-arena utan. Från 1976 till 1985 spelades turneringarna under jämna årtal med designated hitter, ojämna årtal utan. 1973-1975 spelades World Series utan designated hitter.[1]

Historia

Föregångare

Den första professionella ligan i baseboll, National Association of Professional Base Ball Players (ofta bara kallad National Association), startade 1871 och lades ned efter 1875 års säsong. Ligan hade inget slutspel, utan den klubb som vann grundserien sågs som mästare. Samma sak gällde till att börja med National League, som 1876 efterträdde National Association.

När en ny proffsliga, American Association, startade 1882 började man experimentera med att mästarna från de båda ligorna skulle mötas efter säsongens slut. 1882 spelades två uppvisningsmatcher mellan mästarna, som vann varsin match. 1883 spelades dock inga sådana matcher.

Från och med 1884 och till och med 1890 spelades ett slutspel mellan de båda ligornas mästare, vilket kallades The Championship of the United States, World's Championship Series eller World's Series, men dessa räknas i dag inte som officiella World Series-turneringar av MLB. Matchserierna var oorganiserade jämfört med i dag – antalet matcher varierade från tre till 15 och två år slutade matchserien oavgjort med tre segrar var och en oavgjord match.

Efter 1891 års säsong lades American Association ned, och det blev inget slutspel.

Mellan 1892 och 1900 fanns det återigen bara en liga på major league-nivå, National League. 1892 delades säsongen upp i två halvor och segrarna från vardera seriehalva möttes i ett slutspel för att kora ligamästaren. Detta system övergavs efter bara ett år och därefter sågs segraren i grundserien som mästare. Mellan 1894 och 1897 spelades dock en matchserie, kallad Temple Cup, mellan de lag som kommit på första respektive andra plats i grundserien. Detta skedde även 1900, men då kallades serien Chronicle-Telegraph Cup.

1901 bildades en ny liga, American League, men på grund av rivalitet mellan de båda ligorna spelades inga slutspel 1901 eller 1902. Under vintern 1902–1903 slöts dock fred mellan ligorna, vilket banade väg för dagens World Series.

World Series 1903

Publiken invaderar planen före en av matcherna i World Series 1903 i Boston.

Under 1903 års säsong stod det tidigt klart att Pittsburgh Pirates skulle vinna National League och att Boston Americans skulle vinna American League. Mot slutet av säsongen träffades de båda klubbarnas ägare och kom överens om att mötas i ett slutspel omfattande nio matcher efter säsongens slut. Det var alltså en helt frivillig överenskommelse mellan klubbägarna och inte ett beslut av ligorna. Boston vann med 5–3 i matcher, med bra pitching från bland andra den legendariske Cy Young.[2]

Bojkotten 1904

1904 spelades ingen World Series på grund av att National League-mästarna New York Giants inte ville ställa upp. På den tiden var ju slutspel inte obligatoriskt. Giants ägare var i personlig fejd med presidenten för American League och han tyckte att den etablerade National League inte behövde utmanas av en sämre liga. När beslutet togs ledde dessutom den nya New York-klubben New York Highlanders, som hade flyttat till New York från Baltimore 1903, American League och Giants var inte särskilt angelägna att möta dem. Highlanders, som senare bytte namn till Yankees och flyttade till Bronx, spelade 1904 på en arena på övre Manhattan nära Giants dåvarande hemmaarena Polo Grounds, och var därmed en direkt konkurrent om publik och uppmärksamhet. Till slut vann dock Boston American League precis som året innan, men Giants ägare stod fast vid sitt beslut att inte möta American League-mästarna.

Under vintern 1904–1905 ångrade sig dock Giants ägare efter mycket kritik i pressen, och på hans initiativ togs regler fram av ligorna för hur World Series skulle spelas och det blev också obligatoriskt för de båda ligamästarna att ställa upp. Giants vann National League även 1905 och vann World Series 1905 över Philadelphia Athletics.[3] World Series spelades därefter utan avbrott i 89 år.

Black Sox-skandalen 1919

Chicago White Sox basebollag anno 1919.
Huvudartikel: Black Sox-skandalen

Problemen med olaglig vadslagning inom basebollen visade sig med all tydlighet 1919, när några spelare i Chicago White Sox kom överens om att förlora i World Series. White Sox var stora favoriter att vinna över Cincinnati Reds men en spelare i White Sox, i maskopi med en vadhållare, lyckades övertyga sex av de andra spelarna att de skulle förlora; ”Shoeless” Joe Jackson var den mest kände av dem. White Sox förlorade med 3–5 i matcher.

Först ett år senare blev spelarna avstängda. De blev senare frikända i en brottmålsrättegång, men MLB stängde av dem för resten av deras karriärer. White Sox vann därefter inte World Series förrän 2005.

New York Yankees dominans 1921–1964

New York Yankees köpte Babe Ruth från Boston Red Sox efter 1919 års säsong och nådde World Series för första gången 1921. Från och med det året och till och med 1964, alltså under 44 år, spelade Yankees i World Series 29 gånger. Som mest dominerade klubben 1949–1964, då man spelade i World Series 14 gånger av 16 möjliga, varav de vann nio. Mellan 1949 och 1953 vann de fem gånger i rad, vilket är rekord.

Strejken 1994

Ända sedan 1905 hade World Series spelats varje år, trots första världskriget, spanska sjukan, den stora depressionen och andra världskriget. 1994 blev det emellertid inte av eftersom spelarna i MLB hade gått ut i strejk.

Problemet var främst att klubbarnas ägare ville ha ett lönetak, vilket spelarna motsatte sig. Det underlättade inte att MLB just då saknade en ordinarie kommissionär och att den tillfällige kommissionären Bud Selig själv ägde en av klubbarna, Milwaukee Brewers. Under 1994 års säsong försökte man komma överens, men den 12 augusti gick spelarna ut i strejk. Den 14 september bestämde Selig att resten av säsongen inklusive slutspelet skulle ställas in.

Inför 1995 års säsong var man fortfarande inte överens och klubbarna började försäsongsträningen (spring training) med ersättningsspelare. Strejken avbröts dock den 2 april efter att en domare bestämt att klubbägarna hade brutit mot arbetsrätten. Grundserien kunde något försenad starta den 25 april.

All star-matchen avgör fördel av hemmaplan från och med 2003

Fram till 2003 var det vartannat år National League-klubben som hade fördel av hemmaplan i en sjunde och avgörande match i World Series, och vartannat år American League-klubben. 2003 bestämde dock MLB att den klubb skulle ha fördel av hemmaplan vars liga vann all star-matchen, som spelas i juli varje år mellan de bästa spelarna i de båda ligorna. Det är oklart vad som händer om all star-matchen slutar oavgjort, som den gjorde 2002, eller inte kan spelas på grund av regn eller dylikt.

Resultat

I tabellen visas resultaten i alla World Series som har spelats till och med 2013.

År National League-mästare American League-mästare Resultat (i matcher) MVP Kommentar
1903 Pittsburgh Pirates Boston Americans 3–5 Avgjordes i bäst av nio matcher. Boston låg under med 1–3 i matcher.[2]
1905 New York Giants Philadelphia Athletics 4–1 I alla fem matcherna var det en shutout av den vinnande pitchern, i tre av dem av Christy Mathewson.[3]
1906 Chicago Cubs Chicago White Sox 2–4 Första World Series-derbyt. En av de mest överraskande segrarna någonsin.[4]
1907 Chicago Cubs Detroit Tigers 4–0–1 Första matchen slutade oavgjord.[5]
1908 Chicago Cubs Detroit Tigers 4–1 Cubs senaste seger. Cubs blev första klubb som vunnit World Series två gånger och första klubb som vunnit två år i rad. Femte matchens publiksiffra, 6 210 personer, är den lägsta hittills.[6]
1909 Pittsburgh Pirates Detroit Tigers 4–3 Tredje förlusten i rad för Tigers. Första gången en helt avgörande match spelades.[7][8]
1910 Chicago Cubs Philadelphia Athletics 1–4 Athletics använde bara två pitchers.
1911 New York Giants Philadelphia Athletics 2–4 Fjärde matchen sköts upp sex dagar p.g.a. ihållande regn.
1912 New York Giants Boston Red Sox 3–4–1 Andra matchen slutade oavgjord.
1913 New York Giants Philadelphia Athletics 1–4 Athletics blev första klubb att vinna World Series tre gånger.
1914 Boston Braves Philadelphia Athletics 4–0 Första gången ena klubben vann alla matcherna.
1915 Philadelphia Phillies Boston Red Sox 1–4 Första gången Babe Ruth deltog i World Series. USA:s president (Woodrow Wilson) närvarade för första gången.
1916 Brooklyn Robins Boston Red Sox 1–4 Red Sox blev första klubb att vinna World Series fyra gånger.
1917 New York Giants Chicago White Sox 2–4 Fjärde förlusten i rad för Giants. White Sox nästa seger dröjde till 2005.
1918 Chicago Cubs Boston Red Sox 2–4 Spelades i september p.g.a. första världskriget. Red Sox blev första klubb att vinna World Series fem gånger, men deras nästa seger dröjde till 2004.
1919 Cincinnati Reds Chicago White Sox 5–3 Black Sox-skandalen: några spelare i White Sox mutades att förlora. Avgjordes i bäst av nio matcher.
1920 Brooklyn Robins Cleveland Indians 2–5 Avgjordes i bäst av nio matcher. Första grand slam homerun och triple play i World Series.
1921 New York Giants New York Yankees 5–3 Avgjordes i bäst av nio matcher. Yankees deltog för första gången i World Series. Första gången alla matcher spelades i samma arena (Polo Grounds).
1922 New York Giants New York Yankees 4–0–1 Andra matchen slutade oavgjord och var den sista oavgjorda matchen i World Series.
1923 New York Giants New York Yankees 2–4 Yankees första seger. Hittills enda gången som samma klubbar mötts tre år i rad.
1924 New York Giants Washington Senators 3–4 Giants blev den första klubben som spelat i fyra World Series i rad.
1925 Pittsburgh Pirates Washington Senators 4–3 Pirates låg under med 1–3 i matcher.
1926 St. Louis Cardinals New York Yankees 4–3 Cardinals första seger. Babe Ruth slog tre homeruns i en match (delat rekord).[9]
1927 Pittsburgh Pirates New York Yankees 0–4 Sista matchens avgörande poäng gjordes på en wild pitch.
1928 St. Louis Cardinals New York Yankees 0–4 Babe Ruth slog återigen tre homeruns i en match.[9]
1929 Chicago Cubs Philadelphia Athletics 1–4 Athletics låg under med 0–8 i den fjärde matchen, men gjorde tio poäng i sjunde inningen (delat rekord) och vann.
1930 St. Louis Cardinals Philadelphia Athletics 2–4 Athletics sista seger innan flytten från Philadelphia 1955.
1931 St. Louis Cardinals Philadelphia Athletics 4–3 Sista World Series för Athletics tränare Connie Mack.
1932 Chicago Cubs New York Yankees 0–4 Babe Ruths legendariska "Called Shot" inträffade i tredje matchen.[10] Babe Ruths tionde och sista World Series.
1933 New York Giants Washington Senators 4–1 Senaste World Series som spelats i staden Washington.
1934 St. Louis Cardinals Detroit Tigers 4–3 Två bröder pitchade två av Cardinals vinster var.
1935 Chicago Cubs Detroit Tigers 2–4 Tigers första seger efter fyra förluster.
1936 New York Giants New York Yankees 2–4 Yankees första World Series utan Babe Ruth, dock den första med Joe DiMaggio.
1937 New York Giants New York Yankees 1–4 Yankees blev första klubb som vunnit World Series sex gånger.
1938 Chicago Cubs New York Yankees 0–4 Yankees blev första klubb som vunnit World Series sju gånger och första klubb som vunnit tre år i rad. Lou Gehrigs sista World Series.
1939 Cincinnati Reds New York Yankees 0–4 Yankees blev första klubb som vunnit World Series åtta gånger och första klubb som vunnit fyra år i rad.
1940 Cincinnati Reds Detroit Tigers 4–3 Reds tränare Bill McKechnie blev först att vinna med två olika klubbar.
1941 Brooklyn Dodgers New York Yankees 1–4 Yankees blev första klubb som vunnit World Series nio gånger. Första mötet mellan Dodgers och Yankees.
1942 St. Louis Cardinals New York Yankees 4–1 Yankees första förlust i World Series sedan 1926 efter åtta segrar i rad.
1943 St. Louis Cardinals New York Yankees 1–4 Yankees blev första klubb som vunnit World Series tio gånger. Flera spelare, bl.a. Joe DiMaggio, saknades p.g.a. militärtjänstgöring.
1944 St. Louis Cardinals St. Louis Browns 4–2 Browns enda World Series under sina 52 år i St. Louis. Återigen saknades spelare p.g.a. militärtjänstgöring.
1945 Chicago Cubs Detroit Tigers 3–4 Cubs sjunde World Series–förlust i rad och senaste World Series. Återigen saknades spelare p.g.a. militärtjänstgöring.
1946 St. Louis Cardinals Boston Red Sox 4–3 Enos Slaughters legendariska "Mad Dash" avgjorde den sjunde och avgörande matchen.
1947 Brooklyn Dodgers New York Yankees 3–4 Första tv–sända World Series och första med en svart spelare (Jackie Robinson).
1948 Boston Braves Cleveland Indians 2–4 Indians senaste seger. Första World Series med en svart pitcher (Satchel Paige).
1949 Brooklyn Dodgers New York Yankees 1–4 Yankees tränare Casey Stengels första av sju segrar. Första World Series–matchen att spelas i belysning.
1950 Philadelphia Phillies New York Yankees 0–4 Phillies första World Series sedan 1915. Whitey Fords första World Series.
1951 New York Giants New York Yankees 2–4 Mickey Mantles första World Series och Joe DiMaggios sista.
1952 Brooklyn Dodgers New York Yankees 3–4 Mickey Mantles första av 18 World Series–homeruns (rekord).
1953 Brooklyn Dodgers New York Yankees 2–4 Yankees blev första (och hittills enda) klubb som vunnit World Series fem år i rad. Dodgers sjunde World Series–förlust i rad.
1954 New York Giants Cleveland Indians 4–0 Giants nästa seger dröjde till 2010. I första matchen fångade Willie Mays en berömd lyra ("The Catch").[11]
1955 Brooklyn Dodgers New York Yankees 4–3 Johnny Podres Dodgers första seger (på åtta försök) och den enda innan flytten till Los Angeles 1958.
1956 Brooklyn Dodgers New York Yankees 3–4 Don Larsen Don Larsen pitchade World Series–historiens hittills enda perfect game (och samtidigt enda no-hitter) i femte matchen.[12]
1957 Milwaukee Braves New York Yankees 4–3 Lew Burdette Första gången sedan 1948 som vinnande klubb inte kom från New York. Första gången en klubb som flyttat vunnit.[13]
1958 Milwaukee Braves New York Yankees 3–4 Bob Turley Yankees låg under med 1–3 i matcher.
1959 Los Angeles Dodgers Chicago White Sox 4–2 Larry Sherry White Sox första World Series sedan skandalen 1919. Första World Series på västkusten. Femte matchen hade 92 706 åskådare (rekord).
1960 Pittsburgh Pirates New York Yankees 4–3 Bobby Richardson Bill Mazeroski blev först att avsluta en World Series med en homerun.[14] Hittills enda gången MVP:n kommit från den förlorande klubben.
1961 Cincinnati Reds New York Yankees 1–4 Whitey Ford Reds första World Series sedan 1940.
1962 San Francisco Giants New York Yankees 3–4 Ralph Terry Giants första World Series sedan flytten till San Francisco 1958. Klubbarna vann genomgående varannan match.
1963 Los Angeles Dodgers New York Yankees 4–0 Sandy Koufax Första gången Yankees förlorade alla matcherna. Yogi Berras 14:e och sista World Series som spelare.
1964 St. Louis Cardinals New York Yankees 4–3 Bob Gibson Mickey Mantles och Whitey Fords sista World Series. Yankees nästa World Series dröjde till 1976.
1965 Los Angeles Dodgers Minnesota Twins 4–3 Sandy Koufax Twins första World Series sedan flytten till Minnesota 1961. Sandy Koufax deltog inte i första matchen p.g.a. högtiden jom kippur.
1966 Los Angeles Dodgers Baltimore Orioles 0–4 Frank Robinson Orioles första seger och första World Series sedan flytten till Baltimore 1954. Dodgers åstadkom sammanlagt bara två poäng.
1967 St. Louis Cardinals Boston Red Sox 4–3 Bob Gibson Första World Series sedan 1948 utan Yankees, Giants eller Dodgers. Första gången pokalen Commissioner's Trophy delades ut.
1968 St. Louis Cardinals Detroit Tigers 3–4 Mickey Lolich Tigers låg under med 1–3 i matcher. Bob Gibson pitchade 17 strikeouts i första matchen (rekord).
1969 New York Mets Baltimore Orioles 4–1 Donn Clendenon Mets blev första nya klubb (expansion team) i World Series.[15] Första gången semifinaler (League Championship Series) spelades.
1970 Cincinnati Reds Baltimore Orioles 1–4 Brooks Robinson Första World Series som spelades på konstgräs.
1971 Pittsburgh Pirates Baltimore Orioles 4–3 Roberto Clemente Första World Series med match på kvällstid.
1972 Cincinnati Reds Oakland Athletics 3–4 Gene Tenace Athletics första World Series sedan 1931. Första World Series för Reds "Big Red Machine".[16]
1973 New York Mets Oakland Athletics 3–4 Reggie Jackson Mets hade bara vunnit 50,9% av matcherna i grundserien (bottenrekord).
1974 Los Angeles Dodgers Oakland Athletics 1–4 Rollie Fingers Första World Series där båda klubbarna kom från västkusten. Athletics blev andra klubb att vinna tre år i rad.
1975 Cincinnati Reds Boston Red Sox 4–3 Pete Rose Reds första seger sedan 1940.[17] Sjätte matchen anses som en av World Series bästa där Carlton Fisks legendariska homerun avgjorde.[18]
1976 Cincinnati Reds New York Yankees 4–0 Johnny Bench Yankees första World Series sedan 1964. Första gången designated hitter-regeln användes i World Series.[1]
1977 Los Angeles Dodgers New York Yankees 2–4 Reggie Jackson Yankees första seger sedan 1962. Reggie Jackson ("Mr. October") slog tre homeruns i en match (delat rekord).[9]
1978 Los Angeles Dodgers New York Yankees 2–4 Bucky Dent Yankees låg under med 0–2 i matcher. Yankees nästa seger dröjde till 1996.
1979 Pittsburgh Pirates Baltimore Orioles 4–3 Willie Stargell Pirates låg under med 1–3 i matcher. Pirates använde Sister Sledges "We Are Family" som sin sång.[19]
1980 Philadelphia Phillies Kansas City Royals 4–2 Mike Schmidt Phillies blev sista klubben att vinna World Series av de 16 klubbar som fanns 1903.[20] Senaste gången ingendera av de deltagande klubbarna vunnit World Series förut.
1981 Los Angeles Dodgers New York Yankees 4–2 Ron Cey, Pedro Guerrero och Steve Yeager Dodgers låg under med 0–2 i matcher. Första gången kvartsfinaler (League Division Series) spelades (p.g.a. en strejk under grundserien).
1982 St. Louis Cardinals Milwaukee Brewers 4–3 Darrell Porter Cardinals blev andra klubb som vunnit World Series nio gånger. Brewers hittills enda World Series.
1983 Philadelphia Phillies Baltimore Orioles 1–4 Rick Dempsey Kallades "The I-95 Series" efter Interstate 95.
1984 San Diego Padres Detroit Tigers 1–4 Alan Trammell Padres första World Series. Tigers tränare Sparky Anderson blev först att vinna med klubbar från båda ligorna.
1985 St. Louis Cardinals Kansas City Royals 3–4 Bret Saberhagen Royals låg under med 1–3 i matcher. Royals hittills enda seger. Kallades "The I–70 Series" efter Interstate 70.
1986 New York Mets Boston Red Sox 4–3 Ray Knight Sjätte matchen avgjordes efter en omtalad miss (error) av Bill Buckner.[21]
1987 St. Louis Cardinals Minnesota Twins 3–4 Frank Viola Twins första seger sedan 1924. De senaste tio åren hade tio olika klubbar vunnit. Första World Series som spelades inomhus.
1988 Los Angeles Dodgers Oakland Athletics 4–1 Orel Hershiser Första matchen avgjordes av en legendarisk homerun av en skadad Kirk Gibson.[22]
1989 San Francisco Giants Oakland Athletics 0–4 Dave Stewart Just innan tredje matchen drabbades San Francisco av Loma Prieta-skalvet och matchen sköts upp i tio dagar.
1990 Cincinnati Reds Oakland Athletics 4–0 José Rijo Billy Hatcher satte rekord med sju hits i rad och ett slaggenomsnitt på 0,750.
1991 Atlanta Braves Minnesota Twins 3–4 Jack Morris Båda klubbarna kom sist i sin division året innan. Fyra matcher avgjordes i nionde inningen eller senare.
1992 Atlanta Braves Toronto Blue Jays 2–4 Pat Borders Blue Jays blev första icke-amerikanska klubb i World Series. Cito Gaston blev förste svarte tränare att vinna.
1993 Philadelphia Phillies Toronto Blue Jays 2–4 Paul Molitor I fjärde matchen gjordes 29 poäng (rekord). Joe Carter blev andre person som avslutat World Series med en homerun.[23]
1995 Atlanta Braves Cleveland Indians 4–2 Tom Glavine Braves första seger sedan 1957. Braves blev första klubb att vinna i tre olika städer. Indians första World Series sedan 1954.
1996 Atlanta Braves New York Yankees 2–4 John Wetteland Yankees låg under med 0–2 i matcher. Andruw Jones blev den yngste (19 år) som slagit en homerun i World Series.
1997 Florida Marlins Cleveland Indians 4–3 Liván Hernández Marlins blev första wild card-klubb som vunnit World series. Sista matchen avgjordes i elfte inningen.[24]
1998 San Diego Padres New York Yankees 0–4 Scott Brosius Yankees vann 125 matcher under säsongen inklusive slutspelet (rekord).
1999 Atlanta Braves New York Yankees 0–4 Mariano Rivera Första gången sedan 1938–1939 som samma klubb vunnit alla matcher två år i rad.
2000 New York Mets New York Yankees 1–4 Derek Jeter Första New York-derbyt sedan 1956.
2001 Arizona Diamondbacks New York Yankees 4–3 Randy Johnson och Curt Schilling Diamondbacks blev yngsta nya klubb (fjärde säsongen) att vinna World Series.[25] Första matcherna ägde rum i november p.g.a. 11 september-attackerna.
2002 San Francisco Giants Anaheim Angels 3–4 Troy Glaus Angels hittills enda seger. Första gången två wild card-klubbar möttes.
2003 Florida Marlins New York Yankees 4–2 Josh Beckett Första gången all star-matchen avgjorde vilken klubb som fick flest hemmamatcher. Jack McKeon blev äldste tränare (73 år) att leda det vinnande laget.
2004 St. Louis Cardinals Boston Red Sox 0–4 Manny Ramírez Det 100:e World Series. Red Sox första seger sedan 1918.
2005 Houston Astros Chicago White Sox 0–4 Jermaine Dye White Sox första seger sedan 1917. Astros hittills enda World Series. Tredje matchen varade i 5 timmar och 41 minuter (rekord).
2006 St. Louis Cardinals Detroit Tigers 4–1 David Eckstein Cardinals första seger sedan 1982. Cardinals blev andra klubb som vunnit World Series tio gånger. Tigers första World Series sedan 1984.
2007 Colorado Rockies Boston Red Sox 0–4 Mike Lowell Rockies hittills enda World Series.
2008 Philadelphia Phillies Tampa Bay Rays 4–1 Cole Hamels Rays hittills enda World Series. Femte matchen blev den första att avbrytas för att spelas klar en annan dag.
2009 Philadelphia Phillies New York Yankees 2–4 Hideki Matsui Första gången en japansk spelare utsågs till MVP. Ryan Howard hade 13 strikeouts (rekord).[26]
2010 San Francisco Giants Texas Rangers 4–1 Edgar Rentería Giants första seger sedan 1954 och första sedan flytten till San Francisco 1958. Rangers första World Series.
2011 St. Louis Cardinals Texas Rangers 4-3 David Freese Cardinals tog sig med nöd och näppe till slutspel tack vare 23 segrar på de sista 32 matcherna.[27] Albert Pujols slog tre homeruns i en match (delat rekord).[9]
2012 San Francisco Giants Detroit Tigers 4-0 Pablo Sandoval Pablo Sandoval slog tre homeruns i en match (delat rekord).[9]
2013 St. Louis Cardinals Boston Red Sox 2-4 David Ortiz Tredje matchen avgjordes av en obstruction[28] och fjärde matchen av en pick-off.[29]

Antal vinster per klubb

I listan anges hur många gånger klubbarna i MLB vunnit World Series till och med 2013.

Av de övriga åtta klubbarna har Colorado Rockies, Houston Astros, Milwaukee Brewers, San Diego Padres, Tampa Bay Rays och Texas Rangers spelat i World Series men förlorat. Seattle Mariners och Washington Nationals har aldrig spelat i World Series.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] ”Jan 11, 1973: American League adopts designated hitter rule” (på engelska). History. http://www.history.com/this-day-in-history/american-league-adopts-designated-hitter-rule. Läst 7 juni 2012. 
  2. ^ [a b] ”1903 World Series” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/history/postseason/mlb_ws_recaps.jsp?feature=1903. Läst 26 oktober 2012. 
  3. ^ [a b] ”1905 World Series” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/history/postseason/mlb_ws_recaps.jsp?feature=1905. Läst 26 oktober 2012. 
  4. ^ ”1906 World Series” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/history/postseason/mlb_ws_recaps.jsp?feature=1906. Läst 26 oktober 2012. 
  5. ^ ”1907 World Series” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/history/postseason/mlb_ws_recaps.jsp?feature=1907. Läst 26 oktober 2012. 
  6. ^ ”1908 World Series” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/history/postseason/mlb_ws_recaps.jsp?feature=1908. Läst 26 oktober 2012. 
  7. ^ ”1909 World Series” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/history/postseason/mlb_ws_recaps.jsp?feature=1909. Läst 26 oktober 2012. 
  8. ^ ”1909 World Series” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=4940495. Läst 25 oktober 2012. 
  9. ^ [a b c d e] Fiammetta, Mike och Kaplan, Jake (25 oktober 2012). ”Did you know? World Series Game 1: SF 8, DET 3” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20121024&content_id=40019984&vkey=news_mlb&c_id=mlb. Läst 25 oktober 2012. 
  10. ^ ”BB Moments: Ruth's Called Shot” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3218817. Läst 25 oktober 2012. 
  11. ^ ”BB Moments: Willie Mays' Catch” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3218956. Läst 25 oktober 2012. 
  12. ^ ”BB Moments: Larsen Is Perfect” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3295361. Läst 25 oktober 2012. 
  13. ^ ”BB Moments: Braves Beat Yanks” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3328356. Läst 25 oktober 2012. 
  14. ^ ”BB Moments: Mazeroski's Walk-off” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3218957. Läst 25 oktober 2012. 
  15. ^ ”BB Moments: Agee Gets It Done” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3412634. Läst 25 oktober 2012. 
  16. ^ ”BB Moments: Tenace Unlikely Hero” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3364796. Läst 25 oktober 2012. 
  17. ^ ”BB Moments: The Big Red Machine” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3224122. Läst 25 oktober 2012. 
  18. ^ ”BB Moments: Fisk Waves It Fair” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3224115. Läst 25 oktober 2012. 
  19. ^ ”BB Moments: We Are Family” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3224126. Läst 25 oktober 2012. 
  20. ^ ”BB Moments: Tug Closes It Out” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3224127. Läst 25 oktober 2012. 
  21. ^ ”BB Moments: Grounder to Buckner” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3235125. Läst 25 oktober 2012. 
  22. ^ ”BB Moments: Gibson's Pinch Hit” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3364800. Läst 25 oktober 2012. 
  23. ^ ”BB Moments: Touch 'Em All, Joe” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3251266. Läst 25 oktober 2012. 
  24. ^ ”BB Moments: Marlins Win in 11” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3251279. Läst 25 oktober 2012. 
  25. ^ ”BB Moments: D-backs Go Gonzo” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=3364797. Läst 25 oktober 2012. 
  26. ^ ”Recap: PHI 3, NYY 7” (på engelska) (video). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/video/play.jsp?content_id=7123201. Läst 25 oktober 2012. 
  27. ^ Castrovince, Anthony (29 oktober 2011). ”Never-give-up Cards finish ultimate comeback” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20111029&content_id=25836640&vkey=news_stl&c_id=mlb. Läst 29 oktober 2011. 
  28. ^ Browne, Ian (27 oktober 2013). ”Obstructed view: Call sends Sox to walk-off loss” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2013_10_26_bosmlb_slnmlb_1#gid=2013_10_26_bosmlb_slnmlb_1&mode=recap&c_id=bos. Läst 31 oktober 2013. 
  29. ^ Browne, Ian (28 oktober 2013). ”Urgent care: Red Sox knot up World Series” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2013_10_27_bosmlb_slnmlb_1&mode=recap_away&c_id=bos. Läst 31 oktober 2013. 

Webbkällor

Externa länkar