Wuppertals balkbana

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vid Elberfeld.
Över floden Wupper

Wuppertals balkbana (Einschienige Hängebahn System Eugen Langen), Schwebebahn, är ett monorailsystem i Wuppertal i västra Tyskland. Systemet konstruerades 1897-1900 och öppnades för trafik 1901 och är fortfarande i bruk som ett lokalt transportsystem i centrum. Systemet är 13,3 kilometer långt och förbinder Wuppertal från Vohwinkel i väster till Oberbarmen i öster.

Systemet som bedrivs av Wuppertaler Stadtwerke (WSW) skiljer sig från en vanlig monorailbana genom att banan är konstruerad som en hängbana där vagnarna hänger 12 meter över floden Wupper. Systemet binder samman Wuppertals olika delar och är genom sin konstruktion helt skiljt från andra trafikslag. Systemet har tät trafik (var 4-6 minut). Banan transporterar över 23 miljoner människor varje år.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Balkbanan i Barmen 1914.

Wuppertals balkbana har flera orsaker till sitt byggande och är kopplat till de städer, Barmen och Elberfeld, som då utgjorde det som idag är Wuppertal.[2] I slutet av 1800-talet hade städer längs med floden Wupper vuxit sig så stora att de började växa samman till en agglomeration, det som 1929 slogs samman till en enda stad.[3] I agglomerationen bodde 400 000 personer i slutet av 1800-talet. Orsaken till den rasanta utvecklingen var industrialiseringen i området med stora textilindustrier. Den industriella utvecklingen och befolkningstillväxten tog tidigt fart och accelererade från 1870-talet.[3]

Behovet av transporter var stort men transportvägarna räckte inte till då de hade anlagts för gångtrafikanter och hästskjutsar. Gatorna var inte breda då städerna aldrig varit residensstäder som byggts representativt med breda gator utan Barmen och Elberfeld var städer som såg möjligheter med ny teknik. Till en början kunde spårväg och järnväg lösa transportproblemen men snart hade de nått maxkapacitet.[3] 1889 tillsattes en kommission för att utreda möjligheterna till ett transportsystem, den blev snart en gemensam kommission för Barmen och Elberfeld.[4]

Eugen Langen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Eugen Langen

Den första kända idén om en hängande järnväg skapades av Henry Palmer i England 1824 som dock aldrig fick realisera sin ide om en hängande hästdriven järnväg. 1826 föddes de första tankarna om att konstruera en hängande järnväg över Wupper, men de genomfördes inte. Det system som valdes var en konstruktion av Eugen Langen från 1880-talet, Langen hade skapat hängbanor för att transportera gods i sin sockerfabrik.[5] Systemet var patenterat av Langen sedan 1892 och en provbana byggdes av Van der Zypen & Charlier i Köln-Deutz.[3][5] Langen hades skapat och testat sitt system i Köln och experimenterat med system med en skena med hängande vagnar.[4] Langen kunde övertyga Barmen, Elberfeld och Vohwinkel om systemet och han lanserade namnet Schwebebahn, "svävbana" för att systemet som tycks sväva över marken.

Fördelen som Langen såg var att systemet kunde byggas i områden med ogynnsam terräng. Langens förslag sågs ha fördelar jämfört med de högbanor som vid samma tid planerades och byggdes i Berlin och Hamburg; konstruktionen med balkbana var lättare och möjliggjorde högre kurvhastighet än vad en högbana skulle göra. Avgörande blev också möjligheterna att utifrån städernas läge och topografi att bygga en till konstrukationen avancerad stammsträcka som inte krävde vidare utbyggnad. Dessutom låg alla viktiga centrum, företag och områden i närheten av Wupper. Vidare gjorde områdets topologi att man inte kunde bygga tunnelbana med dess stora andel grundvatten. Under 1890-talet kom en häftig debatt att äga rum efter att beslutet om att bygga banan tagits och dess inverkan på staden.[4]

Balkbanan byggs[redigera | redigera wikitext]

Kaiserwagen.

Langens provbana i Köln visades för företrädare för Wuppertal och 1894 beslöts byggandet av balkbanan och i december samma år skrevs ett avtal med Elektrizitäts-Aktiengesellschaft vormals Schuckert & Co. (senare del av Siemens AG) att bygga banan mellan Barmen och Elberfeld. 1895 följde ett avtal med Vohwinkel om att bygga vidare banan från stationen Zoo dit.[5] Projektet genomfördes genom att bilda ett konsortium mellan Eugen Langen, Van der Zypen & Charlier och Schuckert. För uppförandet engagerades fyra olika bolag: MAN, Harkort & Co, Union och Gutehoffnungshütte.[4][6]

1898 började byggarbetena och 1 mars 1901 kunde banan invigas, hela banan kunde tas i bruk drygt två år senare 27 juni 1903.[4][5] Projektet hade då kostat 16 miljoner guldmark med ett omfattande arbete för att planera systemet. Hela systemet som det än idag ser ut var klart 1903 med en sträckning på 13,3 km.[5] För att konstruera banan gick det åt 19 200 ton stål för att bygga konstruktionerna som bär upp banan och stationerna. Redan 24 oktober 1900 åkte kejsar Vilhelm II av Tyskland med banan med vagnen som blivit känd som Kaiserwagen.[3] Den tyska kejsaren åkte tillsammans med sin fru mellan stationerna Döppersberg och Vohwinkel och följdes av ett stort antal invånare under festligheterna som arrangerades i samband med besöket.[4][5]

Trafiken startar[redigera | redigera wikitext]

Banan togs i trafik 1 mars 1901 och gick då i 10-minuterstakt men gick snabbt över i 5-minuterstakt. Direkt blev banan populär hos befolkningen.[5] Under de första 10 timmarna under premiärdagen hade 10 000 personer åkt med banan. Polis och ordningsvakter fick kallas in för att hantera anstormningen.[4] Första världskrigets utbrott innebar minskat antal passagerare och även åren efter kriget var antalet passagerare lågt innan det åter steg. Kriget gjorde också att kvinnor anställdes vid svävbanan när männen kallades in till krigstjänstgöring. Den franska ockupationen av Vohwinkel efter kriget gjorde också att antalet passagerare minskade.[4] 1926 följde den nya stationen Döppersberg som ersatte den ursprungliga i jugendstil. Stationen var inte anpassad för det höga antalet passagerare och ersattes av en byggnad i sten.[5] 1929 fusionerades Barmen och Elberfeld med andra omkringliggande orter till Barmen-Elberfeld som 1930 antog namnet Wuppertal.[7]

Under andra världskriget förstördes balkbanan och under perioder var trafik helt inställd. Bland annat förstördes slutstationen i Vohwinkel nyårsnatten 1944 och senare slutstationen i Oberbarmen. Trafiken låg nere från krigsslutet, 15 april 1945 ställdes den helt in. Fram till 1946 reparerades banan etappvis och påsken 1946 kunde vagnarna köras längs med hela sträckan. Arbetet sinkades av högt vattenstånd och brist på material och arbetare.[4] Återuppbyggandet innebar även ändringar, bland annat valde man att inte återuppbygga stationerna Alexanderbrücke och Kluse. 530 ton stål kom att användas vid reparationerna av banan efter kriget. 1950 levererades en ny vagnpark som beställdes hos Westwaggon.[3]

Modernisering[redigera | redigera wikitext]

WSW GTW 72

Under 1960-talet ändrades förutsättningarna då Wuppertals stad valde att lägga ner delar av spårvägen, under 1980-talet lades all spårväg ner och ersattes av busslinjer som skulle fungera som matarlinjer till balkbanan. 1974 följde en ny konstruktion vid Sonnborn då motorvägen förlängdes och därmed krävde en ny bankonstruktion som var ca 2 meter högre. Moderniseringen förde med sig att stationer återöppnats, stationen Ohligsmühle (1982) och Kluse/Schauspielhaus (1999). 1999 följde även återinvigningar av stationerna Adlerbrücke och Robert-Daum-Platz efter renoveringar och 2000 de nybyggda stationerna Pestalozzistrasse och Loher Brücke.[5]

1972-1975 följde införskaffandet av nya vagnar, 28 stycken tredelade vagnar, WSW GTW 72, som är de som idag används. Dessa vagnar levererades av MAN och formgavs av Klaus Flesche. Nästan alla gamla vagnar skrotades, bland undantagen hörde de två så kallade kejsarvagnarna (Kaiserwagen). Föregångaren, modell 1950, hade med sina drygt 20 år en relativt kort användningsperiod.[3]

Balkbanan för 2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 1980-talet uppmärksammades problemen med den gamla stålkonstruktionen som krävde mycket underhåll och som innebär att trafiken ofta stod stil när delar av konstruktionen behövde bytas ut. Det fanns även problem med rost. Wuppertals stad beslöt sig för ett omfattande projekt som innebar att man bytte ut hela konstruktionen mot en modernare och samtidigt bytte ut skenorna mot modernare och tystare varianter. Systemet blev också bättre genom att stationer byggdes om eller ersattes av nya stationer, bland annat med hissar och trafikinformationssystem.[5] 1995-1996 startade projektet där man moderniserade systemets balkar, skenor och stationer.

2014-2015 sker ytterligare modernisering då vagnparken byts ut mot 31 nya vagnar från Vossloh Kiepe.[8] Monorailsystemet kommer att under 2014 och 2015 att få 32 stycken nya vagnar som ska ersätta 70-talsvagnarna som idag trafikerar banan. Dessa 32 vagnar kommer att tillverkas av Vossloh Rail Vehicles i Valencia medan det är Vossloh Kiepe som driftutrustar vagnarna. Wuppertaler Stadtwerke kommer att betala ungefär 122 miljoner euro för de nya vagnarna.[9]

Säkerhet och olyckor[redigera | redigera wikitext]

Olycka 2008

Systemet anses vara världens säkraste form av kollektivtrafik och genom sin konstruktion är det förskonat från många av de dödsolyckor som drabbar andra typer av spårbunden kollektivtrafik. Den första allvarliga olyckan inträffade 1917 då en vagn blev påkörd av en annan vagn och då rasade ner i Wupper. Ingen passagerare skadades allvarligt.[4]. 1950 skadades cirkuselefanten Tuffi lätt när hon sparkade sönder ett fönster på en banvagn och hoppade i Wupper. 1968 körde en lastbil på en av pelarna som håller upp banan vilket gjorde att trafiken fick ställas in en längre tid.[5]

12 april 1999 inträffade den första dödsolyckan då en av vagnarna störtade i Wupper och fem resenärer dödades och 47 skadades.[5] Olyckan orsakades av att ett verktyg lämnats på rälsen i samband med en renovering. På grund av tidsbrist kördes inte en testvagn och felet på rälset upptäcktes inte. Detta orsakade urspårningen. Idag har man infört nya föreskrifter där man måste testköra en sträcka efter arbeten på den.

Teknik[redigera | redigera wikitext]

Banan är ett monorailsystem där vagnen hänger på motorförsedda hjul som går ovanpå balken. Varje tåg rymmer 48 sittande och 130 stående passagerare och kan framföras i 60 kilometer i timmen.

Tekniska data[redigera | redigera wikitext]

  • Längd på sträckan: 13,3 kilometer
  • Höjd över Wupper/gatunivå: 12/8 meter
  • Passagerare/dygn: 85 000[10]

Tågen[redigera | redigera wikitext]

  • Modell: WSW GTW 72
  • Längd: 24 meter
  • Kapacitet: 178 (varav 48 sittande) passagerare.

Öppettider och trafik[redigera | redigera wikitext]

  • Öppettider: 5.20-23:00
  • Turtäthet: 5.20-21 var 4-6 minut, efter klockan 21 var femtonde minut.
  • Biljettsystem: Banan är en del av Verkehrsverbund Rhein-Ruhr och dess gemensamma taxesystem.

Stationer[redigera | redigera wikitext]

Banans sträckning.
Stationen Kluse.

Wuppertals balkbana har 20 stationer varav fyra är längs med den så kallade landsträckan som inte går längs med Wupper.[11] Det är i genomsnitt 700 meter mellan stationerna och resan från ändstation till ändstation tar 35 minuter.[10] I Vohwinkel återfinns en vagnhall där underhåll genomförs.[12]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Das Beste von der Schwebebahn in 50 Jahren , Kurt Hackenberg, Wuppertaler Stadtwerke AG, Wuppertal, 1951
  • Die Schwebebahn in Wuppertal, Hans-Fried Schierk och Norbert Schmidt, Der Minister für Landes- und Stadtentwicklung von Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Verlag, 1985
  • Jahrhundertbauwerk Schwebebahn, Marie Luise Oertel, Odenthal, 2001

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://neue-schwebebahn.de/eine-entscheidung-fur-die-zukunft/
  2. ^ http://www.wuppertaler-schwebebahn.info/deutsch/geschichte/start_schwebe.html
  3. ^ [a b c d e f g] Die Schwebebahn in Wuppertal
  4. ^ [a b c d e f g h i j] Das Beste von der Schwebebahn in 50 Jahren
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l] Jahrhundertbauwerk Schwebebahn
  6. ^ http://www.wuppertaler-schwebebahn.info/deutsch/geschichte/schwebebahn9.html
  7. ^ http://www.wuppertal.de/kultur-bildung/stadtarchiv/stadtchronik/600_Stadtarchiv_Chronik_der_Stadt_Wuppertla.php?p=136271,139727,146584,144010
  8. ^ Die neue Schwebebahn-Generation: Eine Entscheidung für die Zukunft
  9. ^ ”Wuppertal köper in nya monorail-vagnar”. Jarnvagsnyheter.se. http://www.jarnvagsnyheter.se/2011/11/wuppertal-k-per-in-nya-monorail-vagnar. Läst 17 december 2011. 
  10. ^ [a b] Wuppertals stads webbplats: Die Schwebebahn
  11. ^ http://www.wuppertaler-schwebebahn.info/deutsch/geschichte/schwebebahn12.html
  12. ^ http://www.wuppertaler-schwebebahn.info/deutsch/geschichte/schwebebahn13.html