Wutaishan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Berget Wutai
Wutaishans tempel
Geografiskt läge
Koordinater 39°1′50″N 113°33′48″Ö / 39.03056°N 113.56333°Ö / 39.03056; 113.56333Koordinater: 39°1′50″N 113°33′48″Ö / 39.03056°N 113.56333°Ö / 39.03056; 113.56333
Plats Wutai härad, Xinzhou, Shanxi
Land  Kina
Region* Asien-Oceanien
Data
Typ Kulturarv
Kriterier ii, iii, iv, vi
Referens 1279
Historik
Världsarv sedan 2009  (33:e mötet)
* Enligt Unescos indelning.

Wutaishan (kinesiska: 五台山; pinyin: Wǔtái Shān), på svenska De fem tornens berg,[1] är ett berg beläget i häradet Wutai i provinsen Shanxi-provinsen i Kina. Det är ett av den kinesiska buddhismens fyra heliga berg och hyser många av Kinas viktigaste kloster och tempel. Wutaishans kulturarv består av 53 kloster som fick status som världsarv 2009[2].

De övriga tre bergen är Emeishan, Jiuhuashan och Putuoshan, och vart och ett av dem ses som en av de fyra stora bodhisattvornas boning eller tempel (dàocháng, 道場).

Wutaishan betraktas som Wenshus hem, visdomens Bodhisattva, och berget har även nära band till den tibetanska buddhismen[3].

Berget har fått sitt namn från sin ovanliga topografi, bestående av fem rundade toppar eller "torn" (norra, södra, östra, västra och centrala), av vilka den norra, kallad Beitai Ding eller Yedou Feng, är den högsta, och faktiskt den högsta punkten i norra Kina.

Wutaishan var den första av de fyra bergen som identifierades och omnämns ofta som den "första av de fyra stora bergen." Berget identifierades genom en passage i Avatamsaka Sutra (Ch: Húayán jīng; 華嚴經), som beskriver många Bodhisattvas boningar. I kapitlet, sägs Manjusri vistas på ett "klart kallt berg" i nordost. Detta fungerade som en karta för bergens identitet och dess alternativa namn "Klart kallt berg" (Ch: Qīngliáng Shān; 清涼山).

Bodhisattvan tros manifestera sig själv på berget med jämna mellanrum, vilket innebär att denne förkroppsligas som en vanlig pilgrim, munk, eller ett märkligt femfärgat moln.

På Wutaishan finns några av Kinas äldsta träbyggnader vilka överlevt sedan Tangdynastins dagar (618-907). Detta omfattar huvudhallen i Nanchanklostret och östra hallen i Fuguangklostret uppförda 782 respektive 857. De upptäcktes 1937 och 1938 av ett lag arkitekturhistoriker med bland andra den kända 1900-tals historikern Liang Sicheng. Den arkitektoniska designen av dessa byggnader har sedan dess studerats av ledande sinologer och experter på traditionell kinesiskt arkitektur, såsom Nancy Steinhardt. Steinhardt klassificerade byggnaderna efter halltypen återgivna i Yingzao Fashi, en kinesisk byggnadsmanual skriven på 1100-talet.

2009 hoppades myndigheterna att helgedomen på Wutaishan skulle tas i övervägande som ett världsarv. Lokalbefolkningen har dock hävdat att de tvingats lämna sina hem och flyttats från deras bostadsområden inför ansökan[4].

Större tempel[redigera | redigera wikitext]

The Xiantong Temple, a major temple at Mount Wutai
A palace hall at Mount Wutai

Nanshantemplet (kinesiska: 南山寺) är ett stort tempel på berget, först uppfört under Yuandynastin. Hela templet omfattar sju terrasser indelade i tre delar. De lägre tre terrasserna är namngivna Jiletemplet (极乐寺); den mittersta Shandehallen (善德堂); de övre tre Youguotemplet (佑国寺). Andra större tempel är bland andra Xiantongtemplet, Tayuantemplet och Pusadingtemplet.

Andra viktiga tempel på Wutaishan är: Shouningtemplet, Bishantemplet, Puhuatemplet, Dailuo Ding, Qixiantemplet, Shifang Tang, Shuxiangtemplet, Guangzongtemplet, Yuanzhaotemplet, Guanyin Dong, Longquantemplet, Luomuhoutemplet, Jingetemplet, Zhenhaitemplet, Wanfo Ge, Guanhaitemplet, Zhulintemplet, Jifutemplet, Gufotemplet, etc.

Tempel på Wutaishan är: Yanqingtemplet, Nanchantemplet, Mimitemplet, Foguangtemplet, Yanshan Temple, Zunshengtemplet, Guangjitemplet, etc.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Göran Malmqvist, övers., Berättelser från träskmarkerna (Forum, 1976), 1:92.
  2. ^ ”China’s sacred Buddhist Mount Wutai inscribed on UNESCO’s World Heritage List” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/news/523. Läst 13 augusti 2009. 
  3. ^ Tuttle, Gray (2006). 'Tibetan Buddhism at Ri bo rtse lnga/Wutai shan in Modern Times.' Journal of the International Association of Tibetan Studies, no. 2 (August 2006): 1-35. Source: [1] (accessed: Saturday, April 11, 2009)
  4. ^ ”Down from the mountain”. guardian.co.uk. http://www.guardian.co.uk/world/video/2008/mar/13/wutai.shan. Läst 13 augusti 2009. ”Mountain residents bulldozed out of government's world heritage vision”. guardian.co.uk. http://www.guardian.co.uk/world/2008/mar/13/china1. Läst 13 augusti 2009. 

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]