Yajnavalkya

Från Wikipedia

Yajnavalkya (sanskrit: याज्ञवल्क्य, Yājñavalkya m.) från Mithila var en forntida indisk filosof och astronom troligast verksam på 900-talet f.Kr. som vis hindu, en vedisk rishi[1]. Han anses vara en av Indiens största filosofer, där särskilt den visdom han ger prov på i Brhadaranyaka Upanishaden framstår som höjden av undervisning om Brahmans insikter.

Levnad[redigera | redigera wikitext]

Såväl kring personen Yājñavalkyas tid på jorden som hans astronomiska gärning finns skilda uppfattningar. Uppgifter finns som alternativt förlägger hans livstid till 1 800 eller 600 f.Kr. Det finns även de som helt ifrågasätter hans historicitet.

Enligt traditionen var brahminen Yājñavalkya Devarātas son och elev till den lärde Vaisampayana, i sin tur Vyasas lärjunge.[2] Yājñavalkya var enligt en annan källa lärjunge till Uddalaka Aruni, enligt andra till Bhaskali.

Filosofen[redigera | redigera wikitext]

Yajnavalkya är en framträdande figur i Upanishaderna med djupa filosofiska läror i Brhadaranyaka Upanishaden. [3] Vissa tänkespråk, till exempel det negerande mantrat ”neti, neti”, visar slående likhet med den buddhistiska anatta-doktrinen. Han tillskrivs författarskapet av Shatapatha Brahmana, en shakha i Yajurveda, en av fyra skrifter om vedisk ritual mm. Shatapatha Brahmana har även anmärkningsvärda bedrifter att förtälja om Yajnavalkya som astronom.

Astronomen[redigera | redigera wikitext]

Baserat på solen och månens rörelser lägger Yajnavalkya fram en 95-årscykel för att synkronisera dessa i tiden. Textens kalender ger ett medelvärde för det tropiska året på 365,2467 dygn - bara 6 minuter längre än dagens värde.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Walter Ruben; Yajñavalkya. Philosophenlexikon. Dietz Verlag, Berlin 1982, sid. 958-960.
  • Walter Ruben; översättning till tyska av Brhadāranyakopanișad III-IV. I: Beginn der Philosophie in Indien, Berlin 1955, S. 195-249
  • D. Chattopadhyaya; Indian Philosophie. New Delhi (1964)
  • Anna Dhallapiccola: Dictionary of Hindu Lore and Legend, ISBN 0-500-51088-1
  • John Dowson; Hindu Mythology & Religion. Rupa, New Delhi, 14:e uppl (2004).
  • Hans Wilhelm Haussig (Hg.): Götter und Mythen des Indischen Subkontinents. Stuttgart: Klett-Cotta (1984). ISBN 3-12-909850-X
  • Joseph, George G.; The Crest of the Peacock: Non-European Roots of Mathematics, 2nd edition. Penguin Books, London (2000). ISBN 0-691-00659-8.
  • Kak, Subhash C.; 'Birth and Early Development of Indian Astronomy' (2000). I Selin, Helaine; Astronomy Across Cultures: The History of Non-Western Astronomy, sid 303-340. Boston: Kluwer (2000). ISBN 0-7923-6363-9.
  • Teresi, Dick; Lost Discoveries: The Ancient Roots of Modern Science - from the Babylonians to the Maya. Simon & Schuster, New York (2002). ISBN 0-684-83718-8.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sage Yajnavalkya, Hindupedia, the Hindu Encyclopedia
  2. ^ The Vedas, Haraf publication, Calcutta, 2004 edition,
  3. ^ Hindu Dharma Parichaya, Bharat Sevashram Sangha, Calcutta, publication, 2000 edition,
  4. ^ Astronomy in Ancient India, Crystalinks.com. Läst 2006-09-09.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]