Yajnavalkya

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Yajnavalkya (Sanskrit: याज्ञवल्क्य, Yājñavalkya m.) från Mithila var en forntida indisk filosof och astronom troligast verksam på 900-talet före vår Kronologi som vis hindu, en vedisk rishi[1]. Han anses vara en av Indiens största filosofer, där särskilt den visdom han ger prov på i Brhadaranyaka Upanishaden framstår som höjden av undervisning om Brahmans insikter.

Gudinnan Sarasvati visar sig för Yājñavalkya.

Levnad[redigera | redigera wikitext]

Såväl kring personen Yājñavalkyas tid på jorden som hans astronomiska gärning finns skilda uppfattningar. Uppgifter finns som alternativt förlägger hans livstid till 1 800 eller 600 före vår tideräkning. Det finns även de som helt ifrågasätter hans historicitet.

Enligt traditionen var brahminen Yājñavalkya Devarātas son och elev till den lärde Vaisampayana, i sin tur Vyasas lärjunge.[2] Yājñavalkya var enligt en annan källa lärjunge till Uddalaka Aruni, enligt andra till Bhaskali.

Filosofen[redigera | redigera wikitext]

Yajnavalkya är en framträdande figur i Upanishaderna med djupa filosofiska läror i Brhadaranyaka Upanishaden. [3] Vissa tänkespråk, till exempel det negerande mantrat ”neti, neti”, visar slående likhet med den buddhistiska anatta-doktrinen. Han tillskrivs författarskapet av Shatapatha Brahmana, en shakha i Yajurveda, en av fyra skrifter om vedisk ritual mm. Shatapatha Brahmana har även anmärkningsvärda bedrifter att förtälja om Yajnavalkya som astronom.

Astronomen[redigera | redigera wikitext]

Baserat på solen och månens rörelser lägger Yajnavalkya fram en 95-årscykel för att synkronisera dessa i tiden. Textens kalender ger ett medelvärde för det tropiska året på 365,2467 dygn - bara 6 min längre än dagens värde.[4]

Mindre känt är att han verkar vara den förste som refererar till jorden som en sfär och därtill påstår att solen är sfärernas centrum. Med utgångspunkt från en sådan heliocentrisk världsbild kunde han uppskatta avstånden från jorden till månen och solen som 108 gånger diametern hos dessa himmelska kroppar. Detta är anmärkningsvärt korrekt i jämförelse med dagens värden 110,6 för månen och 107,6 för solen. När det gäller Yajnavalkyas anmärkningsvärda astronomiska beräkningar och slutsatser, är det svårt att hitta belägg för dessa i etno- och arkeoastronomisk litteratur som behandlar Indien.

Noter och referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sage Yajnavalkya, Hindupedia, the Hindu Encyclopedia
  2. ^ The Vedas, Haraf publication, Calcutta, 2004 edition,
  3. ^ Hindu Dharma Parichaya, Bharat Sevashram Sangha, Calcutta, publication, 2000 edition,
  4. ^ Astronomy in Ancient India, Crystalinks.com. Läst 2006-09-09.
  • Walter Ruben; Yajñavalkya. Philosophenlexikon. Dietz Verlag, Berlin 1982, sid. 958-960.
  • Walter Ruben; översättning till tyska av Brhadāranyakopanișad III-IV. I: Beginn der Philosophie in Indien, Berlin 1955, S. 195-249
  • D. Chattopadhyaya; Indian Philosophie. New Delhi (1964)
  • Anna Dhallapiccola: Dictionary of Hindu Lore and Legend, ISBN 0-500-51088-1
  • John Dowson; Hindu Mythology & Religion. Rupa, New Delhi, 14:e uppl (2004).
  • Hans Wilhelm Haussig (Hg.): Götter und Mythen des Indischen Subkontinents. Stuttgart: Klett-Cotta (1984). ISBN 3-12-909850-X
  • Joseph, George G.; The Crest of the Peacock: Non-European Roots of Mathematics, 2nd edition. Penguin Books, London (2000). ISBN 0-691-00659-8.
  • Kak, Subhash C.; 'Birth and Early Development of Indian Astronomy' (2000). I Selin, Helaine; Astronomy Across Cultures: The History of Non-Western Astronomy, sid 303-340. Boston: Kluwer (2000). ISBN 0-7923-6363-9.
  • Teresi, Dick; Lost Discoveries: The Ancient Roots of Modern Science - from the Babylonians to the Maya. Simon & Schuster, New York (2002). ISBN 0-684-83718-8.