Yi (skrift)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vägskyltar med text på yi, kinesiska och engelska.

Yi-skriften är ett skriftsystem som används för att skriva yi-språket, som huvudsakligen talas i sydöstra Kina.

Klassisk yi[redigera | redigera wikitext]

Manuskript på klassisk yi.

Klassisk yi är ett syllabiskt logografiskt skriftsystem bestående av 8 000–10 000 tecken. Till sin funktion påminner skriften om den kinesiska men till sin form är tecknen annorlunda, utan något att antyda ett direkt släktskap. Den klassiska skriften kan spåras 500 år bakåt men är troligtvis betydligt äldre än så. Det finns betydande regionala variationer där ett extremt exempel är tecknet för "mage" som har ungefär fyrtio varianter.

Modern yi[redigera | redigera wikitext]

Modern yi (ꆈꌠꁱꂷ nuosu bburma [nɔ̄sū bʙ̝̄mā] 'Nosu-skrift') är en standardiserad stavelseskrift som skapades 1974, baserad på klassisk yi, och 1980 gjordes till det officiella skriftsystemet för språket. Den består av 756 grundläggande tecken baserade på Liangshan-dialekten samt 63 som används i kinesiska lånord.

Tecknen representerar stavelser bestående av en vokal eller en konsonant följd av vokal. Det finns 43 konsonanter och 8 vokaler, som kan ta någon av tre toner, samt två vibrerande vokaler som bara förekommer tillsammans med en av tonerna. Inte alla kombinationer är möjliga.

Trots att Liangshan-dialekten har fyra toner (andra dialekter kan ha fler) har endast tre av tonerna (hög, medel, låg) separata symboler. Den fjärde tonen (stigande) uppträder ibland som en grammatisk böjning av medel-tonen och skrivs därför med tecknet för den tredje tonen samt ett diakritiskt tecken. Inklusive diakriten så representerar skriften 1 165 stavelser.

Stavelseskrift[redigera | redigera wikitext]

Den moderna stavelseskriften följer nedanstående mönster. Den yttre kolumnen med latinsk text i fetstil till representerar uttalet angivet med pinyin-transkription (se nedan). Följande kolumn uttrycker uttalet med det internationella fonetiska alfabetet. Till exempel, grafemet ꀼ, som är beläget i intersektionen mellan kolumnen « p » och raden « iex », motsvarar stavelsen « piex » (uttalas [pʰě]). De grå rutorna motsvarar stavelser som inte har något grafem.

    b p bb nb hm m f v d t dd nd hn n hl l g k gg mg hx ng h
      [p] [pʰ] [b] [m͡b] [m̥] [m] [f] [v] [t] [tʰ] [d] [n͡d] [n̥] [n] [l̥] [l] [k] [kʰ] [g] [ŋ͡g] [h] [ŋ] [x]
it [í] ꀀ    
ix [ǐ]      
i [ī]      
ip [ì]        
iet [é]                                
iex [ě]  
ie [ē]  
iep [è]        
at [á]  
ax [ǎ]
a [ā]
ap [à]
uot [ó]                                
uox [ǒ]        
uo [ō]        
uop [ò]              
ot [ɔ́]    
ox [ɔ̌]
o [ɔ̄]  
op [ɔ̀]
et [ə́]                                          
ex [ə̌]        
e [ə̄]          
ep [ə̀]            
ut [ú]        
ux [ǔ]          
u [ū]          
up [ù]          
urx [ʙ̝̌]          
ur [ʙ̝]          
yt [ź̞]                              
yx [ž̞]                            
y [z̞̄]                            
yp [z̞̀]                            
yrx [ř̝]                                  
yr [r̝]                                  
    w z c zz nz s ss zh ch rr nr sh r j q jj nj ny x y
    [ɣ] [t͡s] [t͡sʰ] [d͡z] [nd͡z] [s] [z] [t͡ʂ] [t͡ʂʰ] [d͡ʐ] [nd͡ʐ] [ʂ] [ʐ] [t͡ɕ] [t͡ɕʰ] [d͡ʑ] [nd͡ʑ] [ɲ] [ɕ] [ʑ]
it [í]              
ix [ǐ]              
i [ī]              
ip [ì]              
iet [é]                      
iex [ě]              
ie [ē]              
iep [è]              
at [á]                
ax [ǎ]              
a [ā]              
ap [à]                
uot [ó]                                
uox [ǒ]      
uo [ō]      
uop [ò]              
ot [ɔ́]        
ox [ɔ̌]
o [ɔ̄]  
op [ɔ̀]
et [ə́]                              
ex [ə̌]              
e [ə̄]              
ep [ə̀]                
ut [ú]            
ux [ǔ]    
u [ū]    
up [ù]    
urx [ʙ̝̌]        
ur [ʙ̝]        
yt [ź̞]    
yx [ž̞]    
y [z̞̄]    
yp [z̞̀]    
yrx [ř̝]      
yr [r̝]      

Yi i pinyin[redigera | redigera wikitext]

Följande tecken används i den utökade pinyin som används för att skriva yi.

Konsonanter[redigera | redigera wikitext]

Klusil-serien[redigera | redigera wikitext]

Labialer: b p bb nb hm m f v
[b] [pʰ] [b] [m͡b] [m̥] [m] [f] [v]
Alveolarer: d t dd nd hn n hl l
[t] [tʰ] [d] [n͡d] [n̥] [n] [l̥] [l]
Velarer: g k gg mg hx ng h w
[k] [kʰ] [g] [ŋ͡g] [h] [ŋ] [x] [ɣ]

Affrikata-serien[redigera | redigera wikitext]

Alveolarer: z c zz nz s ss
[t͡s] [t͡sʰ] [d͡z] [nd͡z] [s] [z]
Retroflexer: zh ch rr nr sh r
[t͡ʂ] [t͡ʂʰ] [d͡ʐ] [nd͡ʐ] [ʂ] [ʐ]
Palataler: j q jj nj ny x y
[t͡ɕ] [t͡ɕʰ] [d͡ʑ] [nd͡ʑ] [ɲ] [ɕ] [ʑ]

Vokaler[redigera | redigera wikitext]

i ie e a o ou u y ur yr
[i] [e] [ə] [a] [ɔ] [o] [u] [z̞]* [ʙ̝] [r̝]

* Vokalen i mandarinkinesiskans si (四 'fyra').

Toner[redigera | redigera wikitext]

En stavelse utan markering uttalas med en medelhög ton. Andra toner markeras med en slutkonsonant: t (hög), p (låg), r (vibrerande). En hake (t ex ě) över vokalen i en stavelse med medelhög eller vibrerande ton representerar den stigande tonen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ramsey, S. Robert. The Languages of China. Princeton, N.J.: Princeton University Press, 1987.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia