Yi Hwang

Från Wikipedia
Yi Hwang
Född1501[1][2][3]
Andong, Sydkorea
Död1570[1][2][3]
Andong, Sydkorea
Medborgare iJoseon
SysselsättningFilosof, författare
Redigera Wikidata
Det här är en artikel om en person med koreanskt personnamn; Yi är familjenamnet.

Yi Hwang, född 1501 i Andong, död 1570, var tillsammans med Yi I en av de två mest lärda koreanska konfucianisterna under Joseondynastin.[4] Han var starkt influerad av Zhu Xis neokonfucianska doktrin som han modifierade efter koreanska förhållanden och satte upp Dosan Seowon, en privat konfuciansk akademi.[5]

Han anses vara den viktigaste filosofen i Korea - han är hedrad genom ha sitt porträtt på den (oftast använda) 1000 Won-sedeln, på baksidan av vilken man kan se en bild av hans skola. Hans tolkning av nykonfucianismen var inflytelserik inte bara i Korea, utan också i Japan, Taiwan och Vietnam, och studeras nu även på Kinas fastland. Hans huvudverk, Ten Diagrams on Sage Learning, som ursprungligen publicerades på klassisk kinesiska, har redan översatts till modern koreanska, japanska, vietnamesiska, engelska, franska, tyska, ryska och polska.

Levnad[redigera | redigera wikitext]

Yi Hwang föddes i Ongye-ri, Andong, norra Gyeongsang-provinsen, 1501. Han tillhörde Jinbo Yi-klanen och var den yngste sonen bland åtta barn.[6] Han var ett underbarn, han lärde sig Analekterna av Konfucius av sin farbror vid tolv års ålder och beundrade Tao Yuanmings poesi och började skriva poesi. Hans dikt Yadang (hangul: 야당, hanja: 野塘, "Dammen i det vilda"), skriven vid arton års ålder, anses vara ett av hans huvudverk.[7][8] Runt tjugoårsåldern fördjupade han sig i studiet av I Ching och Nykonfucianism.[7][9]

Han kom till Söul (då känd som Hanseong) när han var 23 år gammal och gick in i den nationella akademin Sungkyunkwan 1523. År 1527 klarade han preliminära prov för att bli regeringstjänsteman, men återinträdde i Sungkyunkwan vid 33 års ålder och umgicks med forskaren Kim In-hu. Han klarade civiltjänstexamen med högsta utmärkelse 1534 och fortsatte sina vetenskapliga sysselsättningar samtidigt som han arbetade för regeringen.[7] Han återvände till sitt barndomshem vid sin mors död vid 37 års ålder och sörjde henne i 3 år. Han utsågs till olika befattningar från 39 års ålder och innehade ibland flera befattningar inklusive hemlig kunglig inspektör eller Amhaengeosa (Hangul: 암행어사, hanja: 暗行御史), 1542. Hans integritet gjorde honom obeveklig när han deltog i utrensningar av korrupta regeringstjänstemän. Vid ett flertal tillfällen förvisades han till och med från huvudstaden för sitt fasta principiella engagemang.[5]

Yi Hwang blev desillusionerad av maktkampen och oenigheten i det kungliga hovet under de senare åren av kung Jungjongs regeringstid och lämnade sitt politiska ämbete. Han togs dock kontinuerligt ut från pensioneringen och innehade flera befattningar borta från det kungliga hovet och på landsbygden. Han var guvernör i Danyang vid 48 och senare guvernör i Punggi. Under sina dagar i Punggi utvecklade och förbättrade han den privata nykonfucianska akademin Baekundong Seowon som grundades av hans föregångare Ju Se-bung.[7]

Han kallades Daesaseong (대사성, huvudinstruktör) i Sungkyunkwan 1552 men tackade nej till andra framstående ämbeten senare. År 1560 etablerade han Dosan Seodang och fördjupade sig i meditation, studier och undervisning av sina lärjungar. Kung Myeongjong försökte locka honom tillbaka till ett politiskt ämbete, men han var orubblig i sin hängivenhet att studera. Han återvände slutligen till det kungliga hovet vid 67 års ålder på kungens begäran när sändebud från Mingdynastin kom till Seoul. När kung Myeongjong plötsligt dog, utsåg hans efterträdare kung Seonjo Yi Hwang till Yejo panseo (hangul: 예조판서, hanja: 禮曹判書, minister för riter) men han avböjde och återvände till sitt hem igen.[7][6]

Men kungen kallade kontinuerligt tillbaka Yi Hwang och kunde inte vägra längre, han återupptog ämbetet vid 68 års ålder och skrev många rådgivande dokument inklusive Seonghak sipdo (hangul: 성학십도, hanja: 聖學十圖, "Tio diagram om visinlärning"). Han höll också föreläsningar från Songdynastins Konfucianska forskare Cheng Yi och Cheng Hao, Jag Ching, Analekter och Zhang Zai i kunglig närvaro. Han drog sig slutligen i pension vid 70 års ålder och dog 1570.[7]

Under fyrtio år av offentligt liv tjänade han fyra kungar (Jungjong, Injong,Myeongjong och Seonjo).Vid sin död befordrades Yi Hwang postumt till den högsta ministerrangen och hans grav var inrymd i en konfuciansk helgedom samt i kung Seonjos helgedom. Hans lärjungar och anhängare omorganiserade Dosan seodang till Dosan Seowon 1574.[7][6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Yi Hwang, 5 juni 2023.
  • Haboush JaHyun Kim, Deuchler Martina, red (1999) (på engelska). Culture and the state in late Chosŏn Korea. Harvard East Asian monographs, 0073-0483 ; 182The Harvard-Hallym series on Korean studies, 99-3016600-9. Cambridge, Mass.: Harvard University Asia Center. Libris 5115486. ISBN 0-674-17982-X 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] International Standard Name Identifier (ISNI), 0000000121223367, läs online, läst: 15 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] British Museum person-institution thesaurus, Yi Hwang, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Daehwan, Noh. "The Eclectic Development of Neo-Confucianism and Statecraft from the 18th to the 19th Century," Arkiverad June 14, 2011 Korea Journal. Winter 2003.
  5. ^ [a b] Yi Hwang at Doosan Encyclopedia
  6. ^ [a b c] Yi Hwang Arkiverad 6 juni 2019 hämtat från the Wayback Machine. at The Academy of Korean Studies
  7. ^ [a b c d e f g] Yi Hwang Archived 2011-06-10 at the Wayback Machine at Encyclopedia of Korean Culture
  8. ^ 君子有終, Seoul Sinmun, 2005-05-18. Hämtad 2010-07-07.
  9. ^ Yi Hwang Arkiverad 10 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 2011-06-10 at Britannica Korea

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Min-Hong Choi, A Modern History of Korean Philosophy, Seong Moon SA, Seoul, 1980, p. 67-81.
  • Il-ch'ol Sin et al., Main Currents of Korean Thought, The Korean National Commission for UNESCO - Si-sa-yong-o-sa Publishers Inc. - Pace International Research Inc., Seoul - Arch Cape, Oregon, 1983, p. 82-93, ISBN 0-89209-020-0 .
  • Wm. Theodore de Bary, JaHyun Kim Haboush (eds.), The Rise of Neo Confucianism in Korea, Columbia University Press, New York, 1985, p. 223-302, ISBN 0-231-06052-1.
  • Michael C. Kalton, Ten Diagrams on Sage Learning, Columbia University Press, New York, 1988.
  • André Jacob, Jean-Fançois Mattéi (dir.), Encyclopédie philosophique universelle. III. Les Oeuvres philosphiques, Presses Universitaires de France, Paris 1992, Tome 2, p. 4122-4123, ISBN 2-13-041-443-5.
  • Michael C. Kalton, The Four-Seven Debate. An Annotated Translation of the Most Famous Controversy in Korean Neo-Confucian Thought, SUNY Press, Albany, 1994.
  • Ian P. McGreal (ed.), Great Thinkers of the Eastern World: The Major Thinkers and the Philosophical and Religious Classics of China, India, Japan, Korea, and the World of Islam, HarperCollins Publishers, New York, 1995, p. 413-417, ISBN 0062700855.
  • Peter H. Lee, Wm. Theodore de Bary, Yong-ho Ch'oe, Hugh H. W. Kang (eds.), Sources of Korean Tradition, Columbia University Press, New York 1997, vol. I, p. 286-290, 349-375, ISBN 0-231-10567-3.
  • Oliver Leaman (ed.), Encyclopedia of Asian Philosophy, Routledge, London - New Yourk, 2001, ISBN 0-415-17281-0, 579-580.
  • Seung-hwan Lee et al., Korean Philosophy: Its Tradition and Modern Transformation, The Korean National Commission for UNESCO - Hollym Intl., Seoul - Elisabeth, NJ, 2004, p. 75-94, ISBN 978-1-56591-178-9 (Volume VI).
  • Xinzhong Yao (ed.), RoutledgeCurzon Encyclopedia of Confucianism, RoutledgeCurzon, London - New York, 2003, vol. 2: O-Z, p. 753-754, ISBN 0-700-71199-6; 0-415-30653-1.
  • Yi Hwang, Étude de la sagesse en dix diagrammes, éd. Hye-young Tcho & Jean Golfin, Éditions du Cerf, Paris, 2005, ISBN 2-204-07948-0.
  • Youngsun Back & Philip J. Ivanhoe (eds.), Traditional Korena Philosophy: Problems and Debates, Rownan & Littlefield Intl., London - New York 2017, p. 25-68, ISBN 978-1-78660-186-5.
  • Daehwan, Noh (Winter 2003). ”The Eclectic Development of Neo-Confucianism and Statecraft from the 18th to the 19th Century”. Korea Journal. Arkiverad från originalet den 2011-06-14. https://web.archive.org/web/20110614035130/http://www.ekoreajournal.net/upload/html/HTML43412.html. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]