Yle

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oy Suomen Yleisradio Finlands Rundradio Ab
Yle logo
Yles logotyp.
Huvudkontor Finland Helsingfors, Finland
Nyckelpersoner Lauri Kivinen
Vd[1]
Bransch Media
Produkter Lista över produkter
Tjänster Lista över tjänster
Historia
Grundat 1926[1]
Övrigt
Slogan Mitt, ditt, vårt.[1]
Webbplats yle.fi
Yle huvudkvarteret, Stora Smedjan, i Västra Böle, Helsingfors.

Yle (officiellt: Rundradion Ab, finska: Yleisradio Oy) är Finlands public service-bolag för radio och TV, som är känt för sina nyheter, dokumentärer, drama, filmer och diskussionsprogram.

Den svenskspråkiga delen av verksamheten är koncentrerad till enheten Svenska Yle, som driver tv-kanalen Yle Fem, radiokanalerna Yle Radio Vega och Yle X3M (uttalat "Extrem").

Historia[redigera | redigera wikitext]

Yle sändningstorn i Västra Böle, Helsingfors.

1926 grundades O.Y. Suomen Yleisradio - A.B. Finlands Rundradio och i september samma år inleddes reguljära radiosändningar. I mitten av femtiotalet började man att experimentera med tv-sändningar och dessa permanentades 1958 i och med tillkomsten av den första kanalen, som till en början hette Suomen Televisio (Finlands Television). 1964 införlivades Tamvisio, ägd av tammerforsbaserade Tesvisio [2], i Yle och man beslutade sig för att bibehålla båda kanalerna, som från 1965 kom att heta Yle TV1 och Yle TV2. Färgsändningar infördes på prov 1969 och blev heltäckande mot mitten av 1970-talet.

Den reklamfinansierade tv-kanalen MTV3 (tidigare enbart MTV) [3] har funnits sedan 1957 och hyrde programtid i Yles kanaler fram till 1993, då man slutligen flyttade över till den tredje rikstäckande kanalen som hade startats 1986 av Yle, MTV och Nokia.

Yle arrangerade Eurovision Song Contest 2007.

Digital TV, analog radio[redigera | redigera wikitext]

Yle har fem digitala TV-kanaler och en rad radiokanaler (se nedan). Digitala radiosändningar påbörjades 1998 och avslutades 2005. Sen dess har en del av de tidigare digitala DAB-kanalerna antingen lagts ner eller övergått till att sända analogt. Vissa kanaler finns även tillgängliga i hela landet via digitala TV-marknätet. Finland övergick till digital-TV den 1 september 2007 klockan 04:00 lokal tid, men kabelhushållen kunde fortfarande se vissa baskanaler analogt tills slutet av februari 2008.

Efter februari 2008 har analoga sändningar upphört i de flesta kabelnät. I vissa nät kvarstår dock analog utsändning av såväl Yles som SVT:s kanaler, till exempel i Solfs centralantennät.

Television[redigera | redigera wikitext]

Yle har fyra landsomfattande TV-kanaler:

I början av 2008 drog man in tv-kanalen YLE Extra (före detta nyhetskanalen YLE24 2007) som en sparåtgärd av Rundradion. En kortare period efter YLE Extras indragning sändes TV1+ på kanalplatsen. TV1+ hade samma innehåll som Yle TV1 med enda skillnad att textningen av utländska program var fastbränd i bilden.

Radio[redigera | redigera wikitext]

Yle har tre landsomfattande radiokanaler:

Svenska Yles radiokanaler

Övriga kanaler:

  • Yle Puhe (tidigare;Yle Radio Peili (tillgänglig analogt i de största städerna och i hela landet via digitala TV-marknätet)
  • Yle Mondo (program från utländska radiokanaler; tillgänglig analogt i huvudstadsregionen och via digitala TV-marknätet)
  • Yle Klassinen (tillgänglig via digitala TV-marknätet)
  • Yle Sámi Radio (tillgänglig analogt i norra delar av landet)

Utomlands[redigera | redigera wikitext]

TV Finland, som är en sammanfattning av Yles inhemska program, finns tillgänglig i delar av Sverige. P.g.a spillet över gränsen mellan Sverige och Finland, kan delar av Norrbotten ta in finska kanaler via det digitala marknätet.

Video och ljud på webben[redigera | redigera wikitext]

Alla Yles radiokanaler är streamade direkt på webbtjänsten Yle Arenan, där också en stor del av TV-programmen finns tillgängliga efter att de sänts i TV. Gamla program finns tillgängliga i Yle Arkivet, som är den svenskspråkiga delen av den större finskspråkiga tjänsten Yle Elävä arkisto (ung "Levande Arkivet"). Av upphovsrättsliga skäl är delar av utbudet dock nåbara endast inom Finlands gränser, men det varierar från program till program.

Svenska Yle har satsat på temawebbplatser såsom Webbdoktorn (hälsa och sjukdomar), Bondbloggen (jordbruk) samt Vetamix, som är en materialbank för lärare.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Yle är till för publiken”. http://yle.fi/yleisradio/om-yle/yle-ar-till-publiken. Läst 25 december 2014. 
  2. ^ Tesvisio var ursprungligen en testverksamhet för television inom Tammerfors Tekniska Högskola.
  3. ^ Det finns inget samband med den kända musikkanalen med samma namn. Detta MTV är en förkortning av Mainos TV (Reklam TV).

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]