Ylva Floreman

Från Wikipedia
Ylva Floreman
Ylva Floreman till höger.
FöddYlva Daga Elisabet Floreman
11 mars 1954 (70 år)
Malmö
NationalitetSverige Svensk
Yrke/uppdragFilmare, Journalist
Känd förAmors bilar
En flickklass med filmintresserade är i juni 1987 på studiobesök i ett klipprum på SVT Malmö. Filmaren Ylva Floreman berättar om sin nya film Amors bilar. Vid klippbordet arbetar filmklipparen Lisskulla Moltke-Hoff. Filmen Amors bilar hade premiär våren 1988.

Ylva Daga Elisabet Floreman, född 11 mars 1954 i Slottsstadens församling i Malmö,[1] är en svensk dokumentärfilmare och skribent. Hon är mest känd för dokumentärfilmerna Amors bilar och Vem bryr sig! samt boken Lyckopiller, ett grävande journalistiskt arbete kring hormonella preventivmedel.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Floreman växte upp i Malmö. [2] Hon bodde några år som liten i Malmberget, vilket kan ha lett till hennes intresse för samerna.[3]

Som 23-åring skrev Floreman i Arbetet. Sedan utbildade hon sig till journalist i Göteborg och arbetade på ETC två år. Hon har huvudsakligen arbetat som frilansare med bland annat dokumentärfilmer och krönikor i Tidningen Arbetet, Ystads Allehanda, Kvällsposten, Flamman.[2] Floreman är lektör för Bibliotektstjänst sedan 2005.

Floreman har följt renskötande samer, arbetat på fiskefabrik på Island och plastfabrik i forna Jugoslavien. Utöver mediebranschen har hon även arbetat som sekreterare, kampanjsekreterare, arrangerat stödgala samt anlitats som gästlärare och föreläsare.

Floreman bor i Skåne och under åren 2011-2012 ledde hon dokumentärfilmslinjen på Skurups folkhögskola tillsammans med Thomas Frantzén.[4] Hon hade då varit gästlärare på filmlinjen i 20 år.[5]

Floreman föredrar naturligt ljud i sina filmer, ingen musik. Hon vill kommunicera andra bilder än de gängse i medierna och detta uttrycks särskilt i Amors bilar och Vem bryr sig? [6]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1984 Ovanlandet (tillsammans med Peter Östlund), som handlar om samiska kvinnor från renskötande familjer[7]
  • 1988 Amors bilar
  • 1995 Husets själ, själens hus
  • 1995 Ingen himmel med samiska skor (förstamanus tillsammans med Inger Margareth Olsen)
  • 1997 Posti-Marti om en brevbärare i väglöst land längst i norr[8]
  • 2000 Vem bryr sig! om nazister som flyttar till Tomelilla och som senare döms för dödshot mot politiker[3]
  • 2002 Meantime in Grez, som handlar om livet i Grez utanför Paris efter 11 september-attackerna[9]
  • 2005 Älska mig mest

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1981 Lyckopiller
  • 1982 Lykkepillen, norsk upplaga av Lyckopillret
  • 1985 En Amazon med gangsterkeps
  • 2005 Kan du räcka mig saltet?
  • 2022 Jag är inte död, jag är bara gammal

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • 1982 Stockholms kommuns kulturpris
  • 1988 Sven O Anderssons stipendium för unga debattörer[10]
  • 1992 Fredrika Bremer-förbundet, hedersomnämnande för artikeln Den stora städerskan publicerad i Arbetet[11]
  • 2001 Lena Hellmans Minnesfond, pris för Vem bryr sig!
  • 2002 Artister mot nazister, pris för Vem bryr sig![12]
  • 2002 Tomelilla kommuns kulturstipendium, pris för Vem bryr sig![9]
  • 2022 Byggnads Kulturstipendium för Jag är inte död, jag är bara gammal

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
  2. ^ [a b] ”Ylva Floreman, 50 år”. Sydsvenskan. 11 mars 2004. Läst 20 februari 2020. 
  3. ^ [a b] ”Krönikor samlade i en pärm”. Ystads Allehanda. 2 september 2005. Läst 20 februari 2020. 
  4. ^ ”Folkhögskolan startade ny dokumentär linje”. Ystads Allehanda. 18 januari 2011. Läst 20 februari 2020. 
  5. ^ Ystads Allehanda: s. 15. 15 oktober 2010. Läst 20 februari 2020. 
  6. ^ Liza Jacobsson (11 april 2011). ”Hur känns det?”. Ystads Allehanda. Läst 20 februari 2020. 
  7. ^ Liza Jacobsson (11 mars 2014). ”Hur känns det?”. Ystads Allehanda: s. 10. Läst 1 mars 2020. 
  8. ^ Ulf (8 november 2017). ”Lantbrevbärarens slit och brevet till en seriemördare”. Ystads Allehanda: s. 4. Läst 20 februari 2020. 
  9. ^ [a b] Robert Ullmin (19 oktober 2002). ”Hallå där”. Kvällsposten. Läst 1 mars 2020. 
  10. ^ ”Sven O Anderssons stipendier för unga debattörer delas ut”. Tidningarnas Telegrambyrå. 21 juni 1989. Läst 1 mars 2020. 
  11. ^ ”Fredrika- Bremer-förbundet prisar journalist”. Tidningarnas Telegrambyrå. 18 september 1992. Läst 1 mars 2020. 
  12. ^ ”Artister belönar kampen mot nazismen”. Trelleborgs Allehanda. 19 mars 2002. Läst 1 mars 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]