Yogacara

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Yogacara är en buddhistisk riktning som grundar sig på Sandhinirmocana Sutra, och är känd sedan 300-talet. Dess uppkomst kan ha varit påverkad av Pudgalavadabuddhismen och Dharmaguptakabuddhismen. Den kom tidigt i lärostrider med Madhyamikabuddhismen.

En typisk yogacara-lära är historieuppfattningen att de buddhistiska sutrorna sönderfaller i tre grupper: "Lärohjulets tre vridningar". Det första kringvridandet är sutrorna i Tipitaka. Det andra kringvridandet är Prajnaparamita-litteraturen som gav upphov till Mahayana. Det tredje kringvridandet är Yogacara självt.

En annan karaktärisktisk yogacara-lära är att tillvaron endast existerar i medvetandet, och att det finns en oföränderlig del av det mänskliga sinnet bortom skandhas. Denna oföränderliga del skulle i Tathagatagarbha Sutra, Mahayana Mahaparinirvana Sutra, Lankavatara Sutra och Srimala Sutra identifieras med Buddhanaturen. Efter långa strider mellan yogacariner och madhyamikaanhängare utvecklade tibetansk buddhism och Zen förmedlande kompromisser mellan de båda ståndpunkterna.

Under namnet Fa hsiang fanns Yogacara som självständig riktning i Kina 550 e.Kr. - 800-talet. Den fördes till Japan 653 e.Kr. och förekommer där alltjämt under namnet Hosso.