Zinkblände
| Zinkblände | |
 | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Kemisk formel | (Zn,Fe)S |
| Färg | Oftast ljusgrön till gulröd, annars från färglös över honingsgul, rödbrun, brun till svart (med ökat järninnehåll). |
| Kristallstruktur | Kubiskt |
| Spaltning | Perfekt |
| Brott | Mussligt |
| Hårdhet (Mohs) | 3,5 - 4 |
| Glans | Diamant till glasglans. |
| Ljusbrytning | 2,368[1] stiger med ökad järnhalt |
| Fluorescens | Ibland orange i ultraviolett långvåg för järnfattig zinkblände[2] |
| Streckfärg | Brungult till vitt |
| Densitet | 3,9 - 4,1 |
| Referenser | [3] |
Zinkblände (kallas ibland även sfalerit eller zinksulfid) är ett mineral med sammansättningen (Zn,Fe)S som kristalliserar med svavelatomerna i ett tätpackat kubiskt mönster, varje zinkatom är tetraedriskt bunden av fyra svavelatomer.
Mineralet förekommer ofta i andra bergarter som korn med varierande färg från honungsgul till svart och har stark glans, ofta finner man också blyglans och även andra sulfidmineral i dess närhet. Zinkblände löser sig i väteklorid (saltsyra) under utveckling av illaluktande svavelväte.[4]
I Sverige är det inte så vanligt med brytvärda mängder av zinkblände men i Zinkgruvan nära Åmmeberg finns Sveriges största kända förekomst av mineralet. Tillsammans med andra sulfidmineral har det underordnat brutits i bland annat i Falu koppargruva, Saxberget, Garpenberg (fortfarande 2016), Renströmsgruvan med flera.[5] Vackra kristaller har hittats vid Kalkungstorp i Södermanland.[6]
Se även
Källor
- ^ Walter Schumann, Ädelstenar och Prydnadsstenar, 13:e uplagan, 2002, sid 216, ISBN 978-91-6319-069-8
- ^ Sterling Gleason, Ultraviolet Guide to Minerals, 1972, sid 42, Library of Congress Catlog Card Number 60-16925
- ^ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. (7), 103. ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ Lars-Håkan Hedin, Fakta för mineraljägaren, sid 110, Bonniers boktryckeri 1971
- ^ P. H. Lundegård och S. Laufeld, Norstedts Stora Stenbok, 1984, sid 154-155, ISBN 91-1-844122-x
- ^ Lars-Håkan Hedin, Mikael Jansson, Mineral i Sverige, 2007, sid 59, ISBN 978-91-88528-2
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Zinkblände.
