Zinkklorid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Zinkklorid
Zinkklorid
Systematiskt namn Zink(II)klorid
Kemisk formel ZnCl2
Molmassa 136,315 g/mol
Utseende Vita kristaller
CAS-nummer 7646-85-7
SMILES [Zn+2].[Cl-].[Cl-]
Egenskaper
Densitet 2,91 g/cm³
Löslighet (vatten) 4320 g/l
Smältpunkt 293 °C
Kokpunkt 732 °C
Faror
Huvudfara
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
3
0
LD50 350 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Zinkklorid är ett salt av zink och klor med formeln ZnCl2.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Zinkklorid är hygroskopiskt och uppträder i fyra olika, polymorfa kristallstrukturer. En snabbt nedkyld smälta av zinkklorid är däremot amorf. Det har ett, för ett salt, låg smältpunkt och är lättlösligt i vatten. Det har fyra hydrater; 1, 1½, 2½, 3 och 4.

När ammoniak leds genom en zinkkloridlösning bildas föreningen Zn(NH3)2Cl2 (zinkammoniumklorid). Det är ett salt där Zn(NH3)22+ är katjon och Cl är anjon.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Industriellt framställs zinkklorid genom att behandla zinkblände med saltsyra.

\rm ZnFeS_2 + 4\ HCl \rightarrow ZnCl_2 + FeCl_2 + 2\ H_2S

Eftersom zinkblände också innehåller järnsulfid (FeS), som omvandlas till järn(II)klorid, så behöver lösningen renas från järn. Det görs genom att järn(II)kloriden oxideras till järn(III)klorid av klorgas. Järn(III)klorid hydrolyseras sedan av vattnet till järn(III)oxid som fälls ut och saltsyra som kan återvinnas.

\rm 2\ FeCl_2 + Cl_2 + 3\ H_2O \rightarrow Fe_2O_3 + 6 HCl

För laboratoriebruk är det dock enklare att tillverka zinkklorid direkt från metallisk zink och saltsyra.

\rm Zn + 2\ HCl \rightarrow ZnCl_2 + H_2

Användning[redigera | redigera wikitext]

\rm 3\ ZnO + C_2Cl_6 \rightarrow 3\ ZnCl_2 + CO_2 + CO

Se även[redigera | redigera wikitext]