Elritsa
| Elritsa Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Karpartade fiskar Cypriniformes |
| Familj | Karpfiskar Cyprinidae |
| Släkte | Phoxinus |
| Art | Elritsa P. phoxinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phoxinus phoxinus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Elritsa (Phoxinus phoxinus) är en art i familjen karpfiskar.
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Elritsan är en ganska liten fisk med en maxlängd på 14 cm.[2] Honan är något större än hanen. Färgerna varierar beroende på miljöförhållandena[3], men ryggen och sidorna är oftast olivgröna, med en lätt bronsglans och buken är gul eller vit. Elritsan är slankare än de flesta andra karpfiskar. Under lektiden i juni och juli får hanen en rödaktig nyans på buken medan ryggen blir nästan svart. Båda könen får dessutom små, hårda vita knölar på huvudet och främre delen av kroppen i samband med leken.[4]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Elritsan är vanlig och finns i nästan hela Europa, utom i södra Spanien, Portugal, södra Italien och Grekland. Vidare förekommer den i norra Asien till Berings hav, utom i arktiska områden.[1][3]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Elritsan föredrar svalt strömmande vatten med hög syrehalt.[1] Den äter alger, växtdelar, blötdjur, kräftdjur och insekter.[2] Själv är den viktig föda för större rovfiskar och fåglar. För att undvika predatorer är elritsan snabb, noga med att gömma sig och bildar gärna stim, även tillsammans med andra arter.[4]
Arten blir könsmogen vid 2 års ålder. Som mest kan den bli 11 år gammal.[1]
Leken sker i rent vatten i områden med grusbotten[2] under april till juni då honan kan lägga uppemot 1 000 ägg, som klibbar fast vid botten och som sedan kläcks efter 6 till 12 dygn.[3][5]
Elritsa och människan[redigera | redigera wikitext]
Elritsa kallas också kvidd. Andra folkliga svenska namn på elritsa är alkuva, alkutta, alekula, alkura, bälefisk, kur, äling, sabbik, elling, ärling, glirr, gli, blindsill, budd, hamntorsk, hundgädda, hunnagädda, iggling, im, laxbådd, lortbuk, mjolpus, mudd, myrsik, spragg, stensil, görkänga, skinnfisk, skinnäling, plump, agn, ölkytt och örkytt[4].
Fisken kallas på kronobergska för bäckasill.[källa behövs]
Elritsa är Dalarnas landskapsfisk.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008 Phoxinus phoxinus (på engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 30 juni 2012.
- ^ [a b c] Binohlan, Crispina B.; Casal, Christine Marie V. (20 april 2010). ”Phoxinus phoxinus (Linnaeus, 1758) Eurasian minnow” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Phoxinus-phoxinus.html. Läst 30 juni 2012.
- ^ [a b c] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 85. ISBN 91-518-4572-5
- ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 240. ISBN 91-1-844202-1
- ^ nationalnyckeln
|