Jan Johansson

Från Wikipedia
För andra betydelser, se Jan Johansson (olika betydelser).
Jan Johansson
Jan Johansson (1965)
Född16 september 1931
Onsäng, Söderala församling, Hälsingland, Sverige
Död9 november 1968 (37 år)
Sollentuna, Stockholms län, Sverige
BakgrundStuderade på Chalmers Tekniska Högskola i mitten av 1950-talet
GenreJazz
InstrumentPiano
WebbplatsOfficiell webbplats
Utmärkelser
Jan Johansson.

Jan Johansson, född 16 september 1931 i Onsäng, Söderala församling,[1] Hälsingland, död i en bilolycka 9 november 1968 i Sollentuna, Stockholms län,[2] var en svensk pianist, jazzmusiker, arrangör och kompositör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jan Johansson började spela piano 1942, och var senare medlem i Gunnar Hammarlunds orkester i Söderhamn. Efter studentexamen vid Söderhamns högre allmänna läroverk 1951 flyttade han till Göteborg för att påbörja studier i elektroteknik vid Chalmers tekniska högskola. Som fritidssysselsättning var han där kapellmästare och pianist i flera Chalmersspex [3], bland annat Henrik 8, Gustav E:son Vasa och Katarina II, samt spelade i Allianceorchestret. Musiken i dessa Chalmersspex var hämtad från folkmusik som sedermera utmynnade i Jazz på Svenska och Jazz på Ryska. Han avbröt dock sina studier för att ägna sig åt musik på heltid.

Åren 1956–1959 spelade han i Gunnar Johnsons kvintett i Göteborg med bland andra tenoristen Erik Norström. Från och med juni 1959 spelade han ett drygt halvår på jazzklubben Montmartre i Köpenhamn tillsammans med Stan Getz och andra amerikanska musiker. Johansson var den förste europeiske medlemmen i Jazz at the Philharmonic i en europeisk turné under våren 1960.

År 1961 kom han till Stockholm och började i Arne Domnérus berömda orkester samt ledde egna triokonstellationer med basisten Georg Riedel och trumslagaren Egil Johansen och därefter med Riedel och gitarristen Rune Gustafsson. Fram till 1965 ingick han i Harry Arnolds radioband och blev därefter en av de starkaste personligheterna i Radiojazzgruppen. Han medverkade som pianist, kompositör och arrangör i åtskilliga radioprogram och radioserier, i TV och i teatersammanhang, komponerade filmmusik och musik till jazzbaletter under ledning av koreografer som Lia Schubert och Walter Nicks. Jan Johansson framträdde runtom i Sverige och i övriga nordiska länder och hade framgångar i Tallinn (internationella jazzfestivalerna 1966 och 1967), i Norddeutscher Rundfunk i Hamburg, vid jazzfestivalen i Prag 1967, med mera.

År 1962 flyttade han till ett radhus i Upplands Väsby utanför Stockholm. Sin största publik har han nått med sina versioner av svensk folkmusik i kombination med jazz, framför allt Jazz på svenska, som har blivit en modern klassiker och som i olika utgåvor (EP, LP, CD) fram till 2009 har sålt i närmare 400 000 exemplar. Han skrev signaturmelodin – Här kommer Pippi Långstrump – till TV-serien (första gången visad 1969) byggd på Astrid Lindgrens barnbok Pippi Långstrump.

År 1966 medverkade Johansson tillsammans med bland andra Rune Gustafsson, Sture Nordin och Egil Johansen på inspelningen av Cornelis Vreeswijks tredje skiva Grimascher och Telegram. Skivan innehåller några av Vreeswijks största låtar såsom Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind.[4]

Jan Johansson dog i en bilolycka 9 november 1968. På väg till tåget, för att sedan resa till en spelning i Jönköping,[5] kolliderade han med en flygbuss på E4:an vid Tureberg i Sollentuna köping, och avled omedelbart. Jan Johansson ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[6][7]

I Johanssons hemstad Söderhamn finns sedan 2003 ett konstverk, "Jazzparken", till hans minne, där den tidigare Apoteksparken var belägen. Konstverket består av en ellipsformad grusplan i en sluttning, och nedsänkt under marken finns ljusbrunnar med glaskulor.[8]

Inför millennieskiftet 2000 utnämnde Hälsingekurirens läsare i en omröstning Johansson till "Århundradets söderhamnare".[9]

År 1999 kom dokumentärfilmen Trollkarlen – en film om Jan Johansson, av Anders Østergaard.[10]

Jan Johansson var radioamatör med anropssignalen SM5BOS.[11]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Jan Johanssons föräldrar var distriktschefen Valter August Johansson och småskollärarinnan Ingeborg Persson. Han var sedan 1957 gift med Else Bergström och de fick två söner, Jens Johansson som är musiker i finska Stratovarius och Anders Johansson som är trummis i bland annat amerikanska Manowar, samtidigt som båda kanske är mest kända för att ha spelat med gitarristen Yngwie Malmsteen.

Stipendiefond[redigera | redigera wikitext]

En stipendiefond, Jan Johanssons minnesfond, inrättades 1968 på initiativ av bland andra Arne Domnérus. Det första Jan Johansson-stipendiet delades ut året därpå och har sedan årligen delats ut. Stipendiefonden förvaltas av Svenska musikerförbundet.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Kompositioner[redigera | redigera wikitext]

  • Blues for Lange
  • Blues i dimma
  • Blues i Söderhamn
  • Blues al fine
  • Rörelser
  • Rotation
  • Mobil
  • 10 augusti
  • Måndag kväll
  • A+B
  • 300 000
  • Staden mellan broarna
  • Fortare men ändå inte fortare
  • Fem spelor
  • Hommage a Adolphe Sax
  • Astral blues
  • Ugglor i Stora Mossen
  • Den korta fristen
  • Het sommar
  • Hej blues
  • Per Anders dröm
  • Vänliga hälsningar
  • Du glädjerika sköna
  • Trumpeticon
  • Generalens dröm
  • Generalen kommer hem
  • Vedergällningen
  • Silentium
  • Minnen av Sverige
  • Mitt piano

Filmmusik[13][redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

LP[redigera | redigera wikitext]

CD[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lasse Mårtensgård: Från sågverk till Soft Center. Söderhamn under 1900-talet, Hälsingetidningar AB, 2000, ISBN 91-630-9534-3, sid. 87
  2. ^ ”Om Jan Johansson”. Officiell webbplats. http://www.janjohansson.org/. Läst 27 juli 2013. 
  3. ^ Irma Norrman (24 april 2021). ”Jazz på svenska – en odödlig succé”. Sveriges Radion P2. https://sverigesradio.se/avsnitt/1693176. Läst 26 april 2021. 
  4. ^ ”Cornelis Vreeswijk, Ann-Louise Hanson, Jan Johanssons Trio - Grimascher Och Telegram” (på engelska). 7 april 1966. https://www.discogs.com/master/390363-Cornelis-Vreeswijk-Ann-Louise-Hanson-Jan-Johanssons-Trio-Grimascher-Och-Telegram. Läst 30 augusti 2023. 
  5. ^ Sweden, Sveriges Television AB, Stockholm. ”Jan Johansson - en liten film om en stor konstnär”. https://www.svtplay.se/video/19863554/jan-johansson-en-liten-film-om-en-stor-konstnar. Läst 28 december 2020. 
  6. ^ Begravda i Sverige, CD‐ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Johansson, Jan
  7. ^ ”Jan Johansson”. Hitta graven. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Skogskyrkogarden/2/22/4223/1. 
  8. ^ "Jazzpark" Arkiverad 1 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. i tidningen Arkitekten juni 2003, från Sveriges Arkitekter
  9. ^ Lasse Mårtensgård, ibid. sid. 141
  10. ^ Jan JohanssonSvensk FilmdatabasJan JohanssonSvensk Filmdatabas
  11. ^ "Silent Key" i tidskriften QTC nr 12, 1968
  12. ^ ”smhof.se”. https://smhof.se/hall-of-fame/jan-johansson/. Läst 24 februari 2016. 
  13. ^ Jan JohanssonSvensk Filmdatabas
  14. ^ ”40 aktörer i TV-satir”. Svenska Dagbladet: s. 11. 20 januari 1969. https://www.svd.se/arkiv/1969-01-20/11. Läst 25 januari 2018.  Citat: "Lyssna också på musiken. Den är av Jan Johansson, den begåvade musikern, som omkom vid en trafikolycka i början av november."

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Rydholm, Claes (2015). Göteborgsadresser med betydelse - i stort och i smått: berättelser från dåtid till nutid. TNF-bok 186. [Stockholm]: Trafik-Nostalgiska Förlaget. sid. 56-57. Libris 17831487. ISBN 9789186853907 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]