Långhorningar

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Långhorning)
Långhorningar
Fyrbandad blombock
Leptura quadrifasciata
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
UnderklassBevingade insekter
Pterygota
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
UnderordningAllätarbaggar
Polyphaga
ÖverfamiljChrysomeloidea
FamiljLånghorningar
Cerambycidae
Vetenskapligt namn
§ Cerambycidae
Underfamiljer
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Långhorningar (Cerambycidae) är en familj i insektsordningen skalbaggar som omfattar cirka 35 000 arter. Arternas mest karakteristiska drag är de extremt långa antennerna. Arterna är vanligen trä- eller barklevande, och larverna förpuppar sig inuti trästammar, från vilka de sedan gnager sig ut. Flera arter är metalliskt skimrande. Den största arten, titanbock, kan bli upp till 17 centimeter lång.

I Europa finns cirka 640 arter, i Norden 128 arter och i Sverige 118 arter.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Långhorningarnas närmaste släktingar är bladbaggarna, tillsammans med vilka de utgör överfamiljen Chrysomeloidea. De skiljs från bladbaggarna genom utformningen av skenbenen, där långhorningarna har två taggar i ena änden. Familjerna inordnas i underordningen allätarbaggar av ordningen skalbaggar.

Underfamiljer[redigera | redigera wikitext]

Nordiska långhorningar[redigera | redigera wikitext]

I Norden förekommer 128 arter från sex underfamiljer, se Lista över Nordens långhorningar. Ytterligare några arter har påträffats som larver eller puppor i importerade trävaror.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Skalbaggar: Långhorningar Coleoptera:Cerambycidae. 2007. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-62-7