Dinitroglykol
| Dinitroglykol | |
  | |
| Systematiskt namn | 1,2-dinitroxyetan |
|---|---|
| Övriga namn | EGDN Etan-1,2-diyldinitrat Etylendinitrat Etylenglykoldinitrat Etylennitrat GDN Glykoldinitrat Nitroglykol (NGc) 1,2-bis(nitrooxy)etan 1,2-etandioldinitrat Diglykoldinitrat Dietylenglykoldinitrat |
| Kemisk formel | C2H4N2O6 |
| Molmassa | 152,063 ± 0,0041 (C 15,8 %, H 2,65 %, N 18,42 %, O 63,13 %) g/mol |
| Utseende | Färglös till ljusgul oljig vätska |
| CAS-nummer | 628-96-6 |
| SMILES | O=N(=O)OCCON(=O)=O |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,4918 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 5,6 g/l |
| Smältpunkt | –22,3 °C |
| Kokpunkt | 197,5 °C (Sönderfaller till nitrösa gaser) |
| Faror | |
| Huvudfara |  Mycket giftig |
| NFPA 704 |
1
0
4
|
| LD50 | Råtta, oralt 480 mg/kg Råtta dermalt 3 800 mg/kg Mus oralt 540 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Dinitroglykol är en nitroglycerinliknande substans som kan användas som sprängämne och som läkemedel. Den belgiske kemisten Louis Henry renframställde det 1870 genom att droppa etandiol (etylenglykol) i en blandning av svavelsyra och salpetersyra.
Fysiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Ämnet är svagt flyktigt och luktlöst samt lättlösligt i de flesta organiska lösningsmedel. Det är icke hygroskopiskt, måttligt friktionskänsligt och måttligt stötkänsligt (0,2 Nm vid fallhammarprov).
Detonationshastigheten är= 8 300 m/s [1] Flampunkt är 215 °C och ljusbrytningsindex 1,445 2 vid 25 °C [2]
| Pa | °C |
|---|---|
| 0,6 | 0 |
| 5,3 | 20 |
| 15 | 30 |
| 80 | 50 |
| 170 | 60 |
| 760 | 80 |
| 2 900 | 100 |
Kemiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Ämnet reagerar häftigt med kaliumhydroxid:
C2H4(ONO2)2 + 2 KOH → C2H4(OH)2 + 2 KNO3
Hälsofaror[redigera | redigera wikitext]
Substansen absorberas vid kontakt med hud. Gränsvärde är 1 mg/m2 vid hudkontakt med ett rekommenderat värde på <0,1 mg/m2
Vid inandning medför en koncentration på 75 mg/m3 omedelbar fara
Läkemedel[redigera | redigera wikitext]
Substansen vidgar blodkärlen och kan därför användas vid behandling av kärlkramp.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Meyer, M.; Köhler, J.; Homburg, A. (2007). Explosives (6th). WILEY-VCH. sid. 227. ISBN 978-3-527-31656-4. http://miningandblasting.files.wordpress.com/2009/09/explosives-6th-edition-by-meyer-kohler-and-homburg-2007.pdf. Läst 3 augusti 2013
- ^ Köhler, J.; Meyer, R.; Homburg, A.: Explosivstoffe, tionde omarbetade upplagan, Wiley-VCH, Weinheim 2008, ISBN 978-3-527-32009-7, sida 215
- ^ GESTIS Substance Database [1] Arkiverad 24 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ethylene glycol dinitrate, 26 mars 2016.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Glycoldinitrat, 21 december 2015.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, Nitroglycol.