Prärievarg

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Coyote” leder hit. För andra betydelser, se Coyote (olika betydelser).
Prärievarg
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljHunddjur
Canidae
SläkteCanis
ArtPrärievarg
C. latrans
Vetenskapligt namn
§ Canis latrans
AuktorSay, 1823
Utbredning
Utbredningsområde enligt IUCN
Hitta fler artiklar om djur med

Prärievarg eller koyot, coyote (Canis latrans) är ett rovdjur inom familjen hunddjur som förekommer i Nord- och Centralamerika.

Latrans i namnet är latin för att skälla.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Prärievargen har spetsig nos, kort och stark hals samt relativt stora och breda öron som slutar i en spets. Den har tjock päls och är genomgående gulgrå på ovansidan, halsen och svansens ovansida är mörkare och undersidan ljusare. Oftast har svansen svart spets.[3] Den är 0,7–1 meter lång (huvud och bål) och har en mankhöjd på upp till 55 centimeter.[4] Svansen är cirka 40 centimeter lång[5] och den väger 8–22 kilogram.[4] Honor är allmänt något mindre och lättare än hanar.[3]

Tandformeln är I 3/3 C 1/1 P 4/4 M 2/3, och den har alltså 42 tänder.[3]

Detta hunddjur har fem fingrar vid framtassarna och fyra tår vid bakfötterna. Tummen är förminskad och ligger på framfötternas sida så att den inte når marken. Alla fingrar och tår är utrustade med något böjda klor.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Prärievargens utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Nord- och Centralamerika, från Alaska och nordvästra Kanada söderut till västra Panama.[1] Dess utbredning har ökat snabbt på den nordamerikanska kontinenten sedan 1990-talet.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Prärievargen förekommer på prärien, i täta skogar och i öken.[1] Djuret har bra förmåga att anpassa sig till människan, varför den inte är ovanlig på jordbruksmark, i trädgårdar och nära bostäder.[1] Prärievargen livnär sig huvudsakligen på möss och hardjur. Mer sällan tar den fåglar, ormar och as.[8] Ibland kan det hända att en flock prärievargar dödar en sjuk eller svag hjort. I motsats till varg lever prärievargen även i mindre utsträckning av vegetabilisk föda. I närheten av människan letar den även föda i avfall och soptunnor.[3]

Artens lya har vanligen flera ingångar och hålet vid ingången har en diameter av 30 till 45 cm. Bredvid huvudentrén finns en hög med den jord som prärievargen har grävd fram. På högen syns många spår och där lämnas även avföring.[6]

Det dokumenterades även prärievargar som jagade tillsammans med nordamerikansk grävling (Taxidea taxus). Prärievargen upptäcker gnagarnas bon med hjälp av luktsinnet och sedan kryper grävlingen in i boet och fångar de flesta byten. De gnagare som flyr från boet fångas av prärievargen.[4]

Arten är främst aktiv tidigt på morgonen och sent på kvällen. Under den kalla årstiden anpassar sig prärievargen efter aktivitetstiden av sina byten. I närheten av människans samhällen är den huvudsakligen aktiv när de flesta människor sover.[3]

Prärievargen lever oftast i släktgrupper med två till sex individer. Ibland uppträder de även ensamma. Flocken består vanligen av ett dominant föräldrapar, deras ungar och ibland tolereras andra vuxna individer i flocken. Större flockar har cirka 10 medlemmar. För kommunikationen har de olika läten och de ylar liksom vargar för att visa anspråk på ett revir. Dessutom markerar alfahannen reviret med körtelvätska.[3] Honan föder i genomsnitt sex ungar och dräktigheten varar i ungefär sextio dagar.[4]

Det förekommer hybrider mellan koyoter och hundar[4] men hybrider med varg är mycket ovanlig, eftersom prärievargen är ett av dess bytesdjur.[9] Andra fiender i djurriket är puman och olika örnar.[8]

Prärievargen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Prärievargen är inte hotad utan istället har dess utbredningsområde ökat sedan 1990-talet. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Attacker mot människa[redigera | redigera wikitext]

Det har även förekommit attacker av prärievargar mot människor.[10] I sällsynta fall har dessa fått dödlig utgång. Kelly Keen, en treårig flicka dödades i augusti 1981 i Glendale, Kalifornien. Det mest kända händelsen är förmodligen den attack som resulterade i folksångerskan Taylor Mitchells död den 28 oktober 2009.[11]

Hare Indian Dog[redigera | redigera wikitext]

Den utdöda amerikanska hundrasen Hare Indian Dog som var vanlig hos indianfolket Sahtú i nordvästra Kanada[12] var möjligen en hybrid mellan prärievarg och tamhund eller en halvtam prärievarg. Liknande uppgifter finns i alla fall i äldre beskrivningar som i Nordisk familjebok.[13] Prärievargen är symbol och smeknamn för NHL-laget från Glendale, som heter Arizona Coyotes.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Kays, R. 2018. Canis latrans. Från: IUCN 2018. 2018 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 2023-02-15.
  2. ^ Stangl, Christiansen & Galbraith (1993) Canis latrans, Abbreviated guide to pronunciation and etymology of scientific names for North American land mammals north of Mexico, Museum of Texas Tech University
  3. ^ [a b c d e f] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (12 april 2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. 81-87. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf. 
  4. ^ [a b c d e] R. Edwards (12 april 2009). ”Coyote”. ARKive. Arkiverad från originalet den 6 december 2014. https://web.archive.org/web/20141206040441/http://www.arkive.org/coyote/canis-latrans/. Läst 22 oktober 2013. 
  5. ^ Coyote (Canis latrans). University of Washington, Olympic Natural Resources Center
  6. ^ [a b] Naughton, Donna (2012). Canis latrans. The Natural History of Canadian Mammals. University of Toronto Press. sid. 378-379. ISBN 978-1-4426-4483-0 
  7. ^ SVT:Naturfilm/Urban Coyote[död länk] (Läst 2013-03-25)
  8. ^ [a b] E. Tokar (12 april 2001). ”Coyote” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Canis_latrans/. Läst 22 februari 2016. 
  9. ^ ”Canadian Parks and Wilderness Society – Eastern Wolf”. Arkiverad från originalet den 16 september 2011. https://web.archive.org/web/20110916085837/http://www.cpaws-ov-vo.org/?page_id=65. Läst 3 september 2011. 
  10. ^ Robert M. Timm & Rex O. Baker, A history of urban coyote problems (PDF), Proceedings of the 12th Wildlife Damage Management Conference, 2007.
  11. ^ CBS News, Coyotes kill Toronto singer in Cape Breton, läst 2012-03-04.
  12. ^ ”Hare Indian dogs”. Song Dog Kennels. http://www.indiandogs.com/hare.htm. Läst 23 februari 2009. 
  13. ^ Kayoten, Nordisk familjebok, Uggleupplagan, band 13, s.1343

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]