Slaver
Slaver är en etnolingvistisk grupp som talar olika men besläktade slaviska språk som i sin tur ingår i den baltoslaviska språkgruppen och är del av den större indoeuropeiska språkfamiljen. Slaverna (de slavisktalande folkgrupperna) är sett till folkmängden Europas största etnolingvistiska grupp. Deras geografiska hemvist är Eurasien och det slavisktalande språk- och kulturområdet sträcker sig över två världsdelar – från centrala-, östra- och sydöstra Europa till Nordasien.
Etymologi[redigera | redigera wikitext]
Benämningen 'slaver' är ett samlingsnamn på folkgrupper som talar 'slaviska' språk, och som alla tillhör den tänkta gruppen indo-europeiska folk. Om slaver historiskt har varit en kulturellt enhetlig grupp råder det konkurrerande teorier om, men på språkvetenskaplig grund kan de slaviska språkens uppkomst förläggas till ett område nordost om Karpaterna.[1] Benämningen är besläktat med det slaviska ordet 'slovo' som betyder 'ord' eller 'tal', det vill säga 'de som talar (ett begripligt) språk'.[2][3] Möjligtvis härrör det från det slaviska ordet 'slava'[3] (ära) eller den slaviska benämningen 'slověnci' ('de ärbara', 'de berömda' eller 'de beryktade'). Jämförelsevis benämns tyskar som 'nemci' på flera slaviska språk. Denna benämning kommer från det slaviska ordet 'nem' som betyder 'stum', det vill säga de som inte kan tala (ett begripligt språk).
Folkgrupper och indelning[redigera | redigera wikitext]
De moderna slaviskatalande folkgrupperna delas vanligtvis in i de tre undergrupperna sydslaver, västslaver och östslaver.[4][5]
| Undergrupp | Folkgrupper |
|---|---|
| Sydslaver | bosniaker, bulgarer, kroater, makedonier, montenegriner, serber, slovener[4][5] |
| Västslaver | kasjuber, polacker, slovaker, sorber, tjecker[4][5] |
| Östslaver | belarusier, ryssar, ukrainare[4][5] |
Det slaviska ursprunget[redigera | redigera wikitext]
Den ukrainske arkeologen Vykentyi V. Khvoika (1850–1914) kopplade det slaviska ursprunget till Tripoljekulturen för cirka 4.000 år f.Kr.[6] Därefter spred sig flera slaviska kulturer i generation efter generation, däribland Chernyakhovkulturen och Penkovkakulturen.
Kievriket var en stat med slavisktalande befolkning.
Bilder[redigera | redigera wikitext]
-
Utbredningsområdet (700- och 800-talen). -
-
En flicka i en nationell slavisk dräkt. Nikolaj Ratjkov,
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”slaver - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/slaver. Läst 19 september 2022.
- ^ 1. Slav, folkslagsnamn i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
- ^ [a b] ”Potresi” (på engelska). Online Etymologi Dictionary. Etymonline.com. https://www.etymonline.com/word/slav. Läst 30 januari 2021.
- ^ [a b c d] ”Slav” (på engelska). Britannica.com. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Slav#ref221386. Läst 4 februari 2021.
- ^ [a b c d] Store norske leksikon/ slavere
- ^ Florin Curta, The Making of the Slavs: History and Archaeology of the Lower Danube Region, c. 500-700 (Cambridge University Press)
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- "The Making of the Slavs, History and Archaeology of the Lower Danube Region, c. 500-700 A.D " av Dr. Florin Curta, University of Florida
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Europa Veneta, dokument och länkar
- Sorin Paliga, Linguistic Marginalia on Slavic Ethnogenesis[död länk], University of Bucharest