Änglatrumpet

Från Wikipedia
Änglatrumpet
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPotatisordningen
Solanales
FamiljPotatisväxter
Solanaceae
UnderfamiljSolanoideae
SläkteÄnglatrumpetsläktet
Brugmansia
ArtÄnglatrumpet
B. suaveolens
Vetenskapligt namn
§ Brugmansia suaveolens
Auktor(Humboldt & Bonpland ex Willdenow) Bercht. & Presl, 1996

Änglatrumpet (Brugmansia suaveolens) är en art inom släktet änglatrumpeter och familjen potatisväxter. Arten är ursprunglig i västra Brasilien, Peru och Bolivia.

Bildar buskar till små träd, 3-5 meter höga. Bladen är äggrunda, 15-30 cm långa, 8-15 cm vida och täckta med fina hår. Bladskaftet blir 2-8 cm långt. Blommorna är stora, doftande och hänger ned från grenvecken och kan sägas likna himmelska trumpeter riktade ned mot jorden. Foderbladen är sammanväxta till ett rör, 9-12 cm långt, med 5 spetsiga till rundade flikar. Kronan är trattlik, vit eller gulaktig, 25-30 cm lång, med 5 utdragna flikar. I det vilda pollineras blommorna av fladdermöss.

Namnet änglatrumpet kommer från dess stora, dramatiska, trumpetformade blommor. Änglabasun (B. ×candida) är en hybrider med ännu större blommor, som är vanlig i odling. Änglatrumpeterna tillhörde tidigare spikklubbesläktet (Datura) men räknas nu som ett eget släkte.

Giftighet[redigera | redigera wikitext]

Liksom många växter av familjen Solanaceae är alla delar, men speciellt frön, blad och blommor av både Brugmansia och Datura giftiga då de innehåller atropin. Det har inträffat allvarliga förgiftningar vid medicinsk användning och då den använts som drog[1]. Förgiftningar på grund av att barn av misstag fått i sig växten är dock ovanliga.[2]

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

  • Datura albidoflava Lem., 1854
  • Datura gardneri Hooker, 1846
  • Datura suaveolens Humboldt & Bonspland ex Willdenow, 1809
  • Datura suaveolens f. albidoflava (Lem.) Voss, 1894
  • Datura suaveolens var. macrocalyx Sendtner, 1846
  • Dyssochroma albidoflavum (Lem.) Lem., 1859
  • Pseudodatura suaveolens (Humboldt & Bonspland ex Willdenow) Zijp, 1920

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. ISBN 91-20-04445-3 sid 20
  2. ^ Giftinformationscentralen om Änglatrumpet

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]