2413 van de Hulst
Utseende
2413 van de Hulst | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2413) van de Hulst |
Alternativnamn | 6816 P-L, 1931 EM, 1952 DV1, 1973 FY1, 1978 ER4[1] |
Uppkallad efter | Hendrik van de Hulst[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,362 AU |
Perihelium | 2,663 AU |
Halv storaxel | 3,013 AU |
Excentricitet | 0,11597 |
Siderisk omloppstid | 5,23 år |
Medelomloppshastighet | 17,16 km/s |
Medelanomali | 205,7° |
Inklination | 10,66° |
Longitud för uppstigande nod | 166,5° |
Periheliumargument | 252,7° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 20,8 km |
Albedo | 0,123 |
Absolut magnitud (H) | 11,44[4] |
2413 van de Hulst eller 6816 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Hendrik van de Hulst.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 20 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2413 van de Hulst” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2413. Läst 10 april 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 2413 van de Hulst” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2413. Läst 18 augusti 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2413) van de Hulst. Springer Berlin Heidelberg. sid. 197. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2414. Läst 10 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|