Eli Wallach
| Eli Wallach | |
 | |
| Född | 7 december 1915[1][2][3] Brooklyn, New York, USA |
|---|---|
| Död | 24 juni 2014[2][4][5] (98 år) Manhattan, New York, USA |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | University of Texas at Austin City College of New York Erasmus Hall High School Neighborhood Playhouse School of the Theatre University of Texas at Austin, filosofie kandidat City College of New York, Master of Education  |
| Sysselsättning | skådespelare, filmproducent, självbiograf, officer |
| Maka | Anne Jackson (g. 1948–2014, personens död) |
| Barn | 3 |
| Utmärkelser | |
| Se lista | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Eli Herschel Wallach, född 7 december 1915 i Brooklyn i New York, död 24 juni 2014 i New York, var en amerikansk skådespelare, vars karriär spände över sex decennier. Wallach var en karaktärsskådespelare som kom att medverka i över 90 filmer.
För sin filmdebut i Baby Doll, vann han BAFTA-priset för "mest lovande nykomling" och mottog även en Golden Globe-nominering. Bland Wallachs övriga filmroller märks Calvera i 7 vågade livet (1960), Guido i De missanpassade (1961), Charlie Gant i Så vanns vilda västern (1962), Tuco ("den fule") i Den gode, den onde, den fule (1966), Don Osvaldo "Ozzie" Altobello i Gudfadern del III, Cotton Weinberger i The Two Jakes (båda 1990) och Arthur Abbott i The Holiday (2006).
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Eli Wallachs föräldrar var polsk-judiska immigranter.[6] Wallach studerade vid University of Texas och utexaminerades med en M.A. (Master of Arts – filosofie magister) i pedagogik.
Han erhöll sin skådespelarutbildning vid Neighborhood Playhouse School of the Theatre i New York. Han tjänstgjorde i amerikanska armén under andra världskriget och gjorde sedan scendebut på Broadway 1945. Där mötte han Anne Jackson (1925-2016) som han gifte sig med 1948 och kom att få tre barn tillsammans med. Under 1950-talet kom han att erkännas som en av USA:s främsta scenskådespelare.
Eli Wallach gjorde filmdebut 1956 i rollen som skrupelfri förförare i Baby Doll, en roll som han Golden Globe-nominerades för. Han har sedan dess haft roller som "tuffing" i en rad filmer. 1966 gjorde han en av sina mest kända filmroller som Tuco "den fule" i spaghetti-westernfilmen Den gode, den onde, den fule. Clint Eastwood, som spelade huvudrollen i filmen, gav 2003 Wallach en mindre cameoroll i sin egenregisserade film Mystic River.[6]
Wallach var aktiv som skådespelare in på 2000-talet och hade relativt stora roller i filmer som The Holiday (2006) och Wall Street: Money Never Sleeps (2010). 2011 belönades han med en heders-Oscar för sin långa karriär inom filmbranschen. Wallach avled den 24 juni 2014, vid 98 års ålder. [6]
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- Tony Award for Best Featured Actor in a Play, 1951
- Theatre World Award, 1951[7]
- BAFTA Award för mest lovande nykomling i filmhuvudroll, för Baby Doll, 1957
- Primetime Emmy Award för bästa manliga biroll i en dramaserie, för Djävulens blomma, 1967
- Heders-Oscar, 2010
Ellis Island Medal of Honor
World War II Victory Medal
European-African-Middle Eastern Campaign Medal
American Campaign Medal
Good Conduct Medal
Asiatic-Pacific Campaign Medal- Donaldson Awards
Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- 1956 – Baby Doll
- 1957 – Narkotikasmuggling
- 1960 – 7 vågade livet
- 1960 – 7 tjuvar
- 1961 – De missanpassade
- 1962 – Segrarna
- 1962 – Så vanns vilda västern
- 1962 – Ung mans äventyr
- 1964 – Natt utan måne
- 1965 – Djingis Khan
- 1965 – Lord Jim
- 1966 – Den gode, den onde, den fule
- 1966 – Hur man stjäl en miljon
- 1966 – Djävulens blomma
- 1967 – Läderlappen (TV-serie)
- 1967 – Hur man räddar ett äktenskap - och själv trillar dit
- 1968 – Den fantastiske Brain
- 1968 – Ess i topp
- 1968 – Skott ur mörkret
- 1969 – Mackenna's guld
- 1973 – Sista chansen
- 1973 – Sjömannen och gatflickan
- 1974 – Crazy Joe
- 1976 – Ondskans redskap
- 1976 – Fan tro't
- 1977 – Djupet
- 1977 – Biljett till helvetet
- 1978 – Movie Movie
- 1978 – Väninnor
- 1978 – Järnringen
- 1978 – Piraten (TV-film)
- 1979 – Winter Kills
- 1979 – Spindeln i nätet
- 1980 – Människojägaren
- 1982 – Bödelns sång
- 1984 – Sam's Son
- 1986 – Hårda grabbar
- 1987 – Berättelsen om Claudia
- 1990 – The Two Jakes
- 1990 – Gudfadern del III
- 1991 – Brudens hämnd
- 1992 – Fackpampen Jackie Presser
- 1992 – Natten och staden
- 1992 – Article 99
- 1992 – Alla älskar Hollywood
- 1996 – En värsting på Wall Street
- 2000 – Tro, hopp, kärlek
- 2003 – Mystic River
- 2004 – King of the Corner
- 2006 – The Holiday
- 2006 – Bluffen
- 2009 – New York, I Love You
- 2010 – The Ghost Writer
- 2010 – Wall Street: Money Never Sleeps
- 2015 – The Train (kortfilm) (Wallachs sista framträdande inom film)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Eli Wallach, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Eli Wallach, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Broadway Database, Eli Wallach, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Eli Wallach, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] ”Magnificent Seven star Eli Wallach dies at 98”. BBC. http://www.bbc.com/news/entertainment-arts-28012230. Läst 25 juni 2014.
- ^ läs online, www.theatreworldawards.org .[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Eli Wallach.- Eli Wallach på Internet Broadway Database (engelska)
- Eli Wallach på Internet Movie Database (engelska)
|