Erotiskt kapital

Från Wikipedia
Erotiskt kapital

Erotiskt kapital[1][2] eller sexuellt kapital (ibland refererat till som erotisk valuta[3]) är en form av kapital. Begreppet har myntats av den brittiska sociologen Catherine Hakim och förekommer i hennes bok Erotic Capital (2011). Det syftar på att en persons sexuella attraktion har betydelse i personens yrkes- och privatliv, på en mängd olika plan. Eva Illouz och Dana Kaplan har senare utvecklat begreppet.

För en person (eller grupp av personer) kan det spela roll att odla det erotiska kapitalet. Det är konvertibelt[4][5] och möjliggör social rörlighet eller "inväxling" till andra sorters kapital – inklusive socialt, kulturellt eller ekonomiskt kapital.[5] Utnyttjandet av det erotiska kapitalet kan även bidra till en obalans mellan arbete och privatliv.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Hakim[redigera | redigera wikitext]

Termen erotiskt kapital användes första gången av den brittiska sociologen Catherine Hakim strax efter millennieskiftet. Hon definierade det som skilt från Pierre Bourdieus koncept omkring ekonomiskt, kulturellt[6] och socialt kapital. Hakim menar att det erotiska kapitalet är oberoende[6] av klassbakgrund, att det möjliggör social rörlighet[6] och att det huvudsakligen är en kvinnlig[6] resurs. Hon argumenterar för att detta gör det erotiska kapitalet socialt subversivt, något som resulterar i att det nedvärderas och försöker undertryckas av de förhärskande maktstrukturerna.[7]

Hakim menar också att det erotiska kapitalet spelar roll långt utanför den traditionella sexuella sfären, liksom att det har betydelse bortom privata relationer. Hennes forskning antyder att erotiskt kapital är viktigt i medievärlden, politiken, reklam, sport, konstvärlden och i vardaglig sociala interaktion.

Illouz och Kaplan[redigera | redigera wikitext]

Eva Illouz (2008), som utvecklade Hakims idé om det erotiska kapitalet till fyra sorters sexuellt kapital.

Eva Illouz och Dana Kaplan vidareutvecklade begreppet i sin bok Vad är sexuellt kapital? (2022), där de lyfter fram det historiska perspektivet. De beskriver att olika historiska perioder och sammanhang prioriterat olika typer av sexuellt kapital, enligt följande:[8]

Illouz och Kaplan definierar också sitt sexuella kapital något annorlunda än Hakim med sitt erotiska kapital. Duon delar upp denna värdeenhet i fyra olika typer:[6]

Den fjärde undertypen är den som Illouz och Kaplan utvecklat själva, i ljuset av den sena kapitalismen och det nyliberalistiskt präglade arbetslivet i moderna samhällen. I en tid av osäkra anställningar, gigekonomi och avregleringar ger sexuellt kapital ett påtagligt mervärde, men de två menar också att klasstillhörighet och klassrelationer fortfarande spelar stor roll. Duon klassar det sexuella kapitalet som ett förkroppsligat kulturellt kapital, och de menar att endast de som redan har en medelklasskultur och entreprenörsanda klarar av att omvandla sina sexuella erfarenheter till ett mervärde.[6]

Illouz' och Kaplans sexuella kapital ökar framför allt möjligheterna till att bli anställd i medelklassyrken, inte minst i de kulturella och kreativa sektorerna som drivs av starkt och personligt engagemang. Här har sexuell erfarenhet ett egenvärde, eftersom den sex i den privata sfären gynnar självkänslan, känslan av social kompetens och självförtroende.[6]

Manosfären[redigera | redigera wikitext]

I "manosfären" syftar begreppet sexuellt marknadsvärde på samma fenomen.[9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 maj 2023.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”'Erotiskt kapital' allt viktigare i ekonomin | EFN.se”. efn.se. 30 december 2017. https://efn.se/poster/erotiskt-kapital-allt-viktigare-ekonomin. Läst 30 maj 2023. 
  2. ^ [a b] Udovic, Ana (22 september 2014). ”Är du sexig nog lilla vän?”. Ottar. https://www.ottar.se/r-du-sexig-nog-lilla-v-n/. Läst 30 maj 2023. 
  3. ^ Karounos, Michael (2003): "The Theory of the Dynamic Erotic", sid 116. lsu.edu. Läst 30 maj 2023. (engelska)
  4. ^ Green, Adam Isaiah (2008-03). ”The Social Organization of Desire: The Sexual Fields Approach” (på engelska). Sociological Theory 26 (1): sid. 25–50. doi:10.1111/j.1467-9558.2008.00317.x. ISSN 0735-2751. http://journals.sagepub.com/doi/10.1111/j.1467-9558.2008.00317.x. Läst 30 maj 2023. 
  5. ^ [a b] Hakim, Catherine (19 mars 2010). ”Erocitc Capital” (på engelska). European Sociological Review 5/26. sid. 499–518. https://academic.oup.com/esr/article-abstract/26/5/499/506250?redirectedFrom=fulltext. Läst 30 maj 2023. 
  6. ^ [a b c d e f g] Praizovic, Lidija (7 januari 2023). ”En aha-upplevelse om det sexuella kapitalet”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/Mo5Ryr. Läst 31 maj 2024. 
  7. ^ Hakim, Catherine (2011). Erotic Capital: The Power of Attraction in the Boardroom and the Bedroom. Basic Books. sid. 16–18. ISBN 978-0465027477 
  8. ^ Lindroth, Malin (29 oktober 2022). ”Det nya erotiska kapitalet är fortfarande exkluderande”. gp.se. https://www.gp.se/1.84246615. Läst 30 maj 2023. 
  9. ^ Boysen, Benjamin. "Houellebecq's Priapism: The Failure of Sexual Liberation in Michel Houellebecq's Novels and Essays." Canadian Review of Comparative Literature 43.3 (2016): 477–497.