Gliese 649
| Gliese 649 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Herkules |
| Rektascension | 16t 58m 08,8498s[1] |
| Deklination | +25° 44′ 38,9711 ″[1] |
| Skenbar magnitud () | 9,655[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M2 V[2] |
| B–V | +1,496 |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 4,337 ± 0,0012[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -115,479 ± 0,041[1] mas/år Dek.: -507,887 ± 0,047[1] mas/år |
| Parallax () | 96,3141 ± 0,0311[1] |
| Avstånd | 33,86 ± 0,01 lå (10,383 ± 0,003 pc) |
| Absolut magnitud () | +9,595 |
| Detaljer | |
| Massa | 0,54[3] M☉ |
| Radie | 0,5387 ± 0,0157[3] R☉ |
| Luminositet | 0,0432 ± 0,0013[3] L☉ |
| Temperatur | 3 590 ± 45[3] K |
| Metallicitet | -0,04 ± 0,17[4] |
| Ålder | 0,48 miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| LHS 3257, BD+25 3173, G 169-38, G 170-6, GJ 649, HIC 83043, HIP 83043, IRAS 16560+2549, LSPM J1658+2544, 2MASS J16580884+2544392, NLTT 43922, NSV 20873, PLX 3857, TYC 2063-479-1, UCAC2 40870437, UCAC4 579-054393, USNO-B1.0 1157-00248752, WISEA J165808.75+254433.6, Gaia DR3 4572835535272627712, Gaia DR2 4572835535272064768, Gaia DR1 4572835737133711744[2] | |
Gliese 649 är en ensam stjärna i mellersta delen av stjärnbilden Herkules. Den har en skenbar magnitud av ca 9,65[2] och kräver ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 96,3 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 34 ljusår (ca 10,4 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 4 km/s.[2]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Gliese 649 är en röd dvärgstjärna i huvudserien av spektralklass M2 V.[2] Den har en massa som är ca 0,54[3] solmassa, en radie som är ca 0,54[3] solradie och har ca 0,04 gånger solens utstrålning av energi[3] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 3 600 K.[3]
Med resultat från Herschel Space Observatorys undersökning 2010 av 21 stjärnor av sen typ upptäcktes en stoftskiva mellan cirka 6 och 30 AE från stjärnan. Skivan upptäcktes inte vid 22 μm av NASA:s Wide-field Infrared Survey Explorer så därför är det troligt att den har temperatur under 100 K och liknar Kuiperbältet. Skivan upplöstes marginellt, verkade mycket asymmetrisk, och är därför förmodligen mera sedd från kanten än face-to-face, i dess lutning.[5]
Planetsystem[redigera | redigera wikitext]
År 2010 upptäcktes vid Gliese 649 en exoplanet med en massa ungefär som Saturnus.[6] Den har 32,8 procent av Jupiters massa och ligger i excentrisk bana (e = 0,3) 1,15 astronomiska enheter (AE) från moderstjärnan. Om man antar en ljusstyrka på 4,5 procent av solens, ligger den beboeliga zonen vid 0,21 AE, så planeten borde vara lika kall som om den befann sig vid 5,5 AE från en solliknande stjärna. Även med olika periastron- och apoastronpositioner på 0,8 respektive 1,49 AE kan planeten sannolikt visa säsongsberoende temperaturförändringar.
| Planet | Massa | Halv storaxel (AE) |
Siderisk omloppstid (d) |
Excentricitet | Inklination | |
|---|---|---|---|---|---|---|
| b | ≥ 0,328 ± 0,032 MJ | 1,135 ± 0,035 | 598,3 ± 4,2 | 0,30 ± 0,08 | - | - |
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Gliese 649, 9 april 2022.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d e f g] GJ 649 (unistra.fr). Hämtad 2022-11-12.
- ^ [a b c d e f g h] von Braun, Kaspar; et al. (2014). "Stellar diameters and temperatures - V. 11 newly characterized exoplanet host stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 438 (3): 2413–2425. arXiv:1312.1792. Bibcode:2014MNRAS.438.2413V. doi:10.1093/mnras/stt2360. S2CID 275132.
- ^ Rojas-Ayala, Bárbara; et al. (April 2012). "Metallicity and Temperature Indicators in M Dwarf K-band Spectra: Testing New and Updated Calibrations with Observations of 133 Solar Neighborhood M Dwarfs" (PDF). The Astrophysical Journal. 748 (2): 93. arXiv:1112.4567. Bibcode:2012ApJ...748...93R. doi:10.1088/0004-637X/748/2/93. S2CID 41902340.
- ^ [a b] Kennedy, Grant M.; et al. (2018). "Kuiper Belt Analogues in Nearby M-type Planet-host Systems". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 476 (4): 4584–4591. arXiv:1803.02832. Bibcode:2018MNRAS.476.4584K. doi:10.1093/mnras/sty492. S2CID 62879401.
- ^ [a b] Johnson, John Asher; et al. (2010). "The California Planet Survey II. A Saturn-Mass Planet Orbiting the M Dwarf Gl649". The Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 122 (888): 149–155. arXiv:0912.2730. Bibcode:2010PASP..122..149J. doi:10.1086/651007. S2CID 119254409.
