Icke-interventionism
 |
Det har föreslagits att Icke-inblandningsprincipen bör infogas här. (2024-01) (Se diskussion) |
Icke-interventionism, engelska non-interventionism, är ett begrepp inom internationella relationer som beskriver en utrikespolitisk ideologi eller strategi som har som mål att förhindra krig genom att undvika – i första hand militär – inblandning i andra staters angelägenheter. Man betonar istället vikten av att upprätthålla suveränitetsprincipen och att i första hand fokusera på diplomati.
Begreppet ska särskiljas från pacifism och isolationism. Icke-interventionism handlar inte, som i det förra fallet, om ett principiellt ställningstagande mot våld eller, som i det senare, om ett motstånd mot internationella ekonomiska förbindelser.[1]
Anhängare av icke-interventionism är oftast skeptiska till allianser och alla typer av militära insatser, även av det "humanitära" slaget (se humanitär intervention), om de inte kan motiveras med principen om självförsvar i och med ett omedelbart hot mot ett lands existens.
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Principen om icke-interventionism har existerat åtminstone sedan grundandet av det moderna europeiska internationella systemet av suveräna stater i och med den westphaliska freden år 1648. Normen om suveränitet kom efter andra världskriget också att bli en viktig del av FN-stadgan.[2]
Som modernt begrepp har icke-interventionism i första hand kommit att omhuldas av amerikanska libertarianer och paleokonservativa i deras kritik mot den allt mer expansiva amerikanska utrikespolitiken sedan 1900-talets början. Amerikanska motståndare till den förda utrikespolitiken har hänvisat till att USA:s grundlagsfäder – i synnerhet Thomas Jefferson, George Washington och John Adams – förespråkade en utrikespolitik som gick ut på att undvika allianser och hålla sig utanför maktspelet mellan de europeiska staterna.
Bland moderna amerikanska förespråkare för en icke-interventionistisk utrikespolitik märks framför allt de tidigare republikanska presidentkandidaterna Ron Paul och Pat Buchanan, samt nationalekonomer av den österrikiska skolan som Murray Rothbard.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Rubino, Rich (17 april 2009). ”Non-interventionism is not isolationism” (på engelska). Antiwar.com. http://original.antiwar.com/rubino/2009/04/16/non-interventionism-is-not-isolationism/. Läst 9 juli 2013.
- ^ ”Centrala begrepp knutna till skyldighet att skydda”. Svenska FN-förbundet. 17 april 2009. Arkiverad från originalet den 9 juli 2013. https://archive.is/20130709013828/http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/fred-sakerhet-och-nedrustning/skyldighet-att-skydda/ordforklaringar/. Läst 9 juli 2013.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Wheeler, N.J. (2003) "The Humanitarian Responsibilities of Sovereignty: Explaining the Development of a New Norm of Military Intervention for Humanitarian Purposes in International Society" in Welsh, J.M. Humanitarian Intervention and International Relations Oxford: Oxford Scholarship Online. Sid. 29–50.
- Walzer, Michael J. (2000) (på engelska). Just and unjust wars: a moral argument with historical illustrations (tre). New York: Basic Books. sid. 86–108. ISBN 0-465-04361-5