Laura Kipnis

Från Wikipedia
Laura Kipnis
Laura Kipnis, 2015.
Född19 juli 1956[1] (67 år)
Chicago[2], USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidSan Francisco Art Institute
NSCAD University
SysselsättningEssäist
ArbetsgivareNorthwestern University
Utmärkelser
Guggenheimstipendiet[3]
Redigera Wikidata

Laura Kipnis, född 19 juli 1956 i Chicago i Illinois, är en amerikansk kulturkritiker och essäist. Hennes arbete fokuserar på sexualpolitik, genusfrågor, estetik, populärkultur och pornografi. Hon inledde sin karriär som videokonstnär och utforskade vid den tiden liknande teman i form av videoessäer.[4]

Kipnis är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Northwestern University, på avdelningen för Radio/TV/Film; där föreläser hon om filmskapande. På senare år har hon blivit känd för att återkommande debattera reglerna och kulturen kring sexuella trakasserier och yttrandefrihet inom universitetsvärlden.

Hon är numera bosatt i New York.[5]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kipnis föddes i Chicago. Hon studerade senare på San Francisco Art Institute, där hon avlade examen som filosofie kandidat. Därefter avlade hon en masterexamen vid Nova Scotia College of Art and Design.[6] Hon studerade också vid Whitney Museum of American Art, på dess program för självständiga studier.[5]

Hon har utnämnts som fellow och fått stipendier för sitt arbete vid John Simon Guggenheim Memorial Foundation, Rockefellerstiftelsen och Michigan Society of Fellows,[7] liksom vid National Endowment for the Arts. Vid Northwestern University har hon verkat som biträdande lektor, lektor och senare som professor.

Dessförinnan har hon arbetat som föreläsare eller lärare vid University of Wisconsin–Madison. Dessutom har hon fungerat som gästföreläsare vid School of the Art Institute of Chicago, New York University, Columbia University School of the Arts och University of British Columbia.[5]

Kipnis blev tidigt intresserad av videokonst som företeelse. Hon kom under 1980- och 1990-talet[8] att utforska mediets möjligheter i form av essäartade verk kring olika populärkulturella uttryck, med eller utan koppling till sexualitet.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Kipnis har under årens lopp författat ett drygt halvdussin böcker i ämnen som rör sexualitet, relationer, sociala beteenden och feminism. Hennes två första böcker, Ecstasy Unlimited (1993) och Bound and Gagged (1996), berör på olika sätt sexualiteten under det amerikanska 1990-talet.

Populärkultur på 1990-talet[redigera | redigera wikitext]

Ecstasy Unlimited är en samling essäer kretsande kring populärkultur och politik, estetik, feminism och postmodernism. Dessutom inkluderar den kompletta utskrifter av manuset till tre av Kipnis konstvideor;[9] bokens titel är hämtad från hennes videoessä från 1985.

” Frågan om pornografin borde eller inte borde finnas är fel fråga. Den finns och den kommer inte att försvinna. Varför den finns, vad den har att säga oss och vilka pornografin tror att den talar till är mer intressanta frågeställningar än alla dessa lönlösa, trista försök att debattera den, reglera den eller protestera emot den. Varifrån kommer pornografins fasta grepp om fantasin i vår kultur? „
– Laura Kipnis, Bound and Gagged, sid x–xi (1996).[a]

Tre år senare återkom Kipnis med Bound and Gagged, en bok som i likhet med Linda Williams Hard Core[11] vill försöka förstå hur den kontroversiella men populära kulturföreteelsen pornografi faktiskt fungerar och vilken roll den har i det samtida samhället.[12] Hon ville i boken gå förbi den ofta stelnade för/emot-debatten och begripa det här fenomenet, i relation till den amerikanska kulturens intresse för fantasier och det amerikanska samhällets försök att reglera och begränsa detta intresse.[10]

Bokens titel – uttydd som "Bunden och belagd med munkavle" – är en anspelning på de maktfantasier[13] som både BDSM- och den pornografiska kulturen ofta lyfter fram. Titeln kan också relatera till det sena 1900-talets många försök att begränsa de offentliga uttrycken av dessa ofta obekväma medieprodukter och kulturfenomen.

Kärlek, kvinnlighet och mänsklighet[redigera | redigera wikitext]

2003 års Against Love: A Polemic är enligt Publishers Weekly en kvick men kontemplativ betraktelse över intima och sexuella relationer, med drag av Norman Mailers upprorsanda, Roseanne Barrs humor och Susan Sontags kyliga analyser.[14] Boken utvecklar sig till en – något ironisk – stridsskrift emot kärlek, ett fenomen som ofta brukar anses vara det viktigaste av allt. Denna bedövande samstämmighet kan ses som en sorts religion, en religion som enligt Kipnis därför kräver sin kritiker.[15]

Nästa bok, The Female Thing: Dirt, Sex, Envy, Vulnerability (2006), fick recensenten för tidningen New York att både jämföra med och sakna vältaliga feministiska författare som Virginia Woolf och Gloria Steinem. Recensenten ansåg att Kipnis försök att diagnosticera samtidens kvinnliga missnöje mer liknade en uppvisning än en ren analys. I bokens fyra essäer gav sig Kipnis ut för att via ämnena smuts ("Dirt"), sex ("Sex"), avund ("Envy") och sårbarhet ("Vulnerability")[16] utforska det kvinnliga psyket i det tidiga 2000-talets "post-post-feministiska" värld. Kipnis tyckte sig fortfarande se att kvinnor satt fast mellan feminism och kvinnlighet, mellan bekräftelse och ett aldrig avslutat självförbättringsprojekt, mellan offerrollen och hävdandet av deras självständighet.

Laura Kipnis 2007, under föreläsning vid National Central University i Taipei i Taiwan.

How to Become a Scandal: Adventures in Bad Behavior (2010) fokuserar på moderna skandaler, inklusive de runt Eliot Spitzer, Linda Tripp, James Frey, Sol Wachtler och Lisa Nowak. Texterna i boken studerar hur folk som förorsakar skandal idogt försäkrar sig själva att de inte är ute på djupt vatten, och att deras eskapader aldrig kommer att nå offentlighetens ljus.[17] Recensenten för The New York Times menade att Kipnis definition av det som leder till skandal är varje människas egen blinda fläck.[18]

Hot och friheter på universitetet[redigera | redigera wikitext]

På senare år har Kipnis ägnat en stor del av sitt skrivande åt utvecklingen av kulturen inom den högre utbildningen, där problem som sexuella trakasserier och problem i relationerna mellan könen på olika lärosäten lett till ett antal uppmärksammade kontroverser. 2014 kom Men: Notes from an Ongoing Investigation, med fokus på mäns förändrade roll och sökandet efter identitet i ett alltmer jämställt samhälle där manlighet inte är ett honnörsord. Kipnis fick i Slate kritik för övergripande generaliseringar om livsvillkoren för halva mänskligheten, liksom för hennes tankar om att kvinnor (den andra halvan av mänskligheten) generellt bör skaffa sig mer skinn på näsan.[19]

2017 flyttades fokus rent konkret på situationen inom den amerikanska universitetsvärlden, i samband med publiceringen av Unwanted Advances: Sexual Paranoia Comes to Campus. Boken var baserad på Kipnis skrivande om de beskyllningar om sexuella trakasserier som lett till återkommande kontroverser och krav på hårdare regleringar runt särskilt manliga professorers beteende i förhållande till kvinnliga studenter. Redan 2015 dök Kipnis ner i ämnet på allvar med en essä i Chronicle of Higher Education där hon, med utgångspunkt från beskyllningarna mot universitetsprofessorn Peter Ludlow, beskrev en "sexual paranoia" på universiteten. I essän tar hon ställning för Ludlow, som på grund av beskyllningarna och deras efterspel fick lov att avsluta sin tjänst vid Northwestern University.[20]

Unwanted Advances fortsätter diskussionen kring "fallet Ludlow" och argumenterar för att regleringar kring sexuella trakasserier inte stärker kvinnor, utan att de tvärtom fungerar som hinder i kampen för jämställdhet mellan könen.[21] En av studenterna som anmält Ludlow till universitetets personalansvarsnämnd stämde Kipnis och hennes förlag Harper Collins för påstått inkräktande på privatlivet samt förtal.[22] Kipnis svarade med att hon stod fast vid allt hon skrivit i boken.[23] Unwanted Advances listades av The Wall Street Journal som en av de tio bästa fackböckerna från 2017.[24] I sin recension för The New York Times menade Jennifer Senior att "Få personer har tagit sig an excesserna inom universitetsvärlden med samma briljans som Kipnis. Hennes ilska ger hennes argument styrkan likt den hos en strömförande ledning."[25]

Vid ett panelsamtal 2017, arrangerat av The New York Times, menade Kipnis att de aktuella problemen med sexuella trakasserier inom universitetskulturen är ett resultat av två motsatta tendenser i kampen för kvinnors rättigheter. Å ena sidan, menade hon, har kvinnor via ett antal feministiska vågor nästan uppnått samma medborgerliga rättigheter som män. Å den andra har kvinnors kamp för den oinskränkta rätten över sina egna kroppar varit en helt annan och inte heller helt framgångsrik strid, där viktiga frågor kring preventivmedel, våldtäkt, familje- och aborträtt fortfarande inte är helt lösta. Kipnis ser därför sexuella trakasserier på arbetet som nästa frontlinje i kampen för jämställdhet.[26]

Övrigt skrivande[redigera | redigera wikitext]

2022 kom Love in the Time of Contagion: A Diagnosis. Den är en bok om kärleken och dess utmaningar under en världsomspännande och flerårig pandemi.[27]

Kipnis essäer och recensioner har publicerats i tidningar som Slate, Harper's, Playboy, The New York Times, The New York Review of Books, The Atlantic, The Guardian och Bookforum.[5]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Böcker[redigera | redigera wikitext]

  • Ecstasy Unlimited: On Sex, Capital, Gender, and Aesthetics (Minneapolis, Minn.: University Of Minnesota Press, 1993)
  • Bound and Gagged: Pornography and the Politics of Fantasy in America (New York: Grove Press, 1996)
  • Against Love: A Polemic (New York: Pantheon Books, 2003)
  • The Female Thing: Dirt, Sex, Envy, Vulnerability (New York: Pantheon Books, 2006)
  • How to Become a Scandal: Adventures in Bad Behavior (New York: Metropolitan Books, 2010)
  • Men: Notes from an Ongoing Investigation (New York: Metropolitan Books, 2014)
  • Unwanted Advances: Sexual Paranoia Comes to Campus (New York: Harper Collins, 2017)
  • Love in the Time of Contagion: A Diagnosis (New York: Pantheon Books, 2022)

Essäer (urval)[redigera | redigera wikitext]

Videografi[8][redigera | redigera wikitext]

  • Your Money or Your Life, 1982, 45 minuter
  • Ecstasy Unlimited: The Interpenetrations of Sex and Capital, 1985, 60 minuter
  • A Man's Woman, 1988, 52 minuter
  • Marx: The Video. A Politics of Revolting Bodies, 1990, 27 minuter

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Originalcitat: "Whether pornography should or shouldn't exist is pretty much beside the point. It does exist, and it's not going to go away. Why it exists, what it has to say, and who pornography thinks it's talking to, are more interesting questions than all these doomed, dreary attempts to debate it, regulate it, or protest it. Just what is pornography's grip on the cultural imagination?"[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 3 januari 2024.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SNAC, Laura Kipnis, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Freebase Data Dumps, Google.[källa från Wikidata]
  3. ^ Guggenheim Fellows-databasen, laura-kipnis.[källa från Wikidata]
  4. ^ ”Laura Kipnis | Video Data Bank”. vdb.org. http://www.vdb.org/artists/laura-kipnis. 
  5. ^ [a b c d] ”About – Laura Kipnis” (på amerikansk engelska). https://laurakipnis.com/about/. Läst 28 april 2024. 
  6. ^ ”Laura Kipnis: School of Communication - Northwestern University” (på engelska). communication.northwestern.edu. https://communication.northwestern.edu/faculty/laura-kipnis.html. Läst 28 april 2024. 
  7. ^ ”Alumni Fellows”. Alumni Fellows. http://societyoffellows.umich.edu/alumni-fellows/. 
  8. ^ [a b] ”Artist | Laura Kipnis”. vtape.org. https://vtape.org/artist?ai=132. Läst 28 april 2024. 
  9. ^ ”Ecstasy Unlimited” (på engelska). University of Minnesota Press. https://www.upress.umn.edu/book-division/books/ecstasy-unlimited. Läst 28 april 2024. 
  10. ^ [a b] Schaefer, Eric (maj 1997). ”Bound and Gagged – Pornography unbound” (på engelska). Jump Cut – A review of Contemporary Media, #41. sid. 42–44. https://www.ejumpcut.org/archive/onlinessays/JC41folder/BoundGaggedRev.html. Läst 28 april 2024. 
  11. ^ Anna Clutterbuck-Cook (6 december 2013). ”smut” (på engelska). the feminist librarian. https://thefeministlibrarian.com/tag/smut/. Läst 28 april 2024. 
  12. ^ Bernstein, Richard (31 juli 1996). ”BOOKS OF THE TIMES;Looking at Pornography (the Idea, Not the Image)” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/1996/07/31/books/books-of-the-times-looking-at-pornography-the-idea-not-the-image.html. Läst 28 april 2024. 
  13. ^ (på engelska) BOUND AND GAGGED. 1996-04-01. https://www.kirkusreviews.com/book-reviews/laura-kipnis/bound-and-gagged/?page=4. Läst 28 april 2024 
  14. ^ Publishers Weekly (30 June 2003).
  15. ^ Onely (30 juni 2008). ”Book Review: Against Love” (på engelska). Onely.Org. https://onely.org/2008/06/29/book-review-against-love/. Läst 28 april 2024. 
  16. ^ Emily Nussbaum (2 november 2006). ”'The Female Thing: Dirt, Sex, Envy, Vulnerability' by Laura Kipnis- New York Magazine Book Review - Nymag” (på engelska). New York Magazine. https://nymag.com/arts/books/reviews/23778/. Läst 28 april 2024. 
  17. ^ McCarthy, Ellen (26 september 2010). ”Laura Kipnis's "How to Become a Scandal"” (på engelska). Washington Post. https://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/09/24/AR2010092402261.html. 
  18. ^ Susan Dominus (2010-09-24). ”They Did What?” (på engelska). New York Times. https://www.nytimes.com/2010/09/26/books/review/Dominus-t.html. 
  19. ^ Marcotte, Amanda (1 december 2014). ”Man Down” (på amerikansk engelska). Slate. ISSN 1091-2339. https://slate.com/culture/2014/12/laura-kipnis-men-notes-from-an-ongoing-investigation-reviewed.html. Läst 28 april 2024. 
  20. ^ Sherry Amatenstein (30 augusti 2018). ”'Women need to grow up': meet the controversial feminist speaking out on sexual harassment” (på engelska). www.thejc.com. https://www.thejc.com/life-and-culture/women-need-to-grow-up-meet-the-controversial-feminist-speaking-out-on-sexual-harassment-enj3t3qc. Läst 28 april 2024. 
  21. ^ Cooke, Rachel (2 April 2017). ”Sexual paranoia on campus – and the professor at the eye of the storm”. The Observer. https://www.theguardian.com/world/2017/apr/02/unwanted-advances-on-campus-us-university-professor-laura-kipnis-interview. 
  22. ^ Rhodes, Dawn. "Northwestern student sues prof Laura Kipnis over Unwanted Advances book", The Chicago Tribune, 17 maj 2017
  23. ^ ”Doe v. Kipnis, HarperCollins has settled”. Leiter Reports: A Philosophy Blog. https://leiterreports.typepad.com/blog/2018/11/doe-v-kipnis-harpercollins-has-settled.html. 
  24. ^ ”The Best Fiction and Nonfiction of 2017” (på amerikansk engelska). Wall Street Journal. 7 december 2017. https://www.wsj.com/articles/the-best-fiction-and-nonfiction-of-2017-1512660946. 
  25. ^ Senior, Jennifer (2017-04-05). ”'Unwanted Advances' Tackles Sexual Politics in Academia” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2017/04/05/books/review-laura-kipnis-unwanted-advances.html. 
  26. ^ Magazine, The New York Times (2017-12-12). ”The Conversation: Seven Women Discuss Work, Fairness, Sex and Ambition” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2017/12/12/magazine/the-conversation-seven-women-discuss-work-fairness-sex-and-ambition.html. 
  27. ^ Young, Molly (8 februari 2022). ”‘Love in the Time of Contagion’ Observes Mutations in Domestic Life” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2022/02/08/books/review-laura-kipnis-love-in-time-of-contagion.html. Läst 28 april 2024. 

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Laura_Kipnis&oldid=54681385”