Mineralgödsel
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Mineralgödsel, konstgödsel och handelsgödsel är inte synonyma begrepp. Konstgödning är gödsel framställt genom industriella processer. Handelsgödsel omfattar även vissa naturprodukter som guano och chilesalpeter. Kaliumklorid och kaliumsulfat erhålles från saltgruvor och är således mineralgödsel.
Den första importen av handelsgödselmedel till Sverige företogs 1844, då lantbrukaren Peter von Möller på Skottorp från England införde peruguano,"..[1]
Den första tillverkningen av konstgödsel (superfosfat) i Sverige (Gäddviken) skedde år 1871.[2]
De inledande försöken med konstgödning skedde i Tyskland och Frankrike på 1840-talet med ammoniumsulfat[3] och i England med superfosfat.
Vanliga kvävegödselmedel är: chilesalpeter (natriumnitrat), norgesalpeter (kalciumnitrat med kristallvatten) ammoniumsulfat, ammoniumnitrat och urea. Vanliga fosforgödningsmedel är superfosfat, dubbelsuperfosfat och trippelsuperfosfat.
NPK[redigera | redigera wikitext]
NPK (kväve, fosfor och kalium) är en vanlig typ av konstgödsel som tillverkas enligt två olika metoder. Enligt den ena metoden används ammoniak, salpetersyra, svavelsyra, fosforsyra samt kaliumklorid eller kaliumsulfat. Enligt den andra metoden, som kallas Oddaprocessen behandlas råfosfat med salpetersyra, varefter tillsättes ammoniak samt kaliumsalter. Ammoniak tillverkas genom Haber–Bosch-processen genom reaktion mellan vätgas och kvävgas under högt tryck och hög temperatur. Salpetersyra tillverkas genom oxidation av ammoniak (Ostwald-metoden).
Granulerade gödselmedel används vanligtvis på åkrar, medan flytande gödselmedel för blandning med vatten vanligtvis används i växthus. NPK-konstgödsel innehåller ibland mikronäringsämnen som koppar, zink, bor, mangan och molybden.