Nicolaus Friedreich

Från Wikipedia
Nicolaus Friedreich
Född31 juli 1826[1]
Würzburg
Död6 juli 1882[1] (55 år)
Heidelberg
Medborgare iKungariket Bayern
Utbildad vidWürzburgs universitet[2]
SysselsättningNeurolog[2], universitetslärare[3], läkare[4], terapeut[5], patolog[6], internist[4]
ArbetsgivareWürzburgs universitet
Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg
FöräldrarJohann Baptist Friedreich
Namnteckning
Redigera Wikidata

Nicolaus Friedreich, född 31 juli 1825 i Würzburg, Tyskland, död 6 juli 1882 i Heidelberg, var en tysk patolog och läkare, som 1850 blev medicine doktor, 1857 extra ordinarie professor i patologisk anatomi i Würzburg och 1858 ordinarie professor i patologi och terapi i Heidelberg. Han var en av sin tids främsta kliniker och besökte 1876 Sverige på kallelse av drottning Sofia. Friedreichs ataxi är uppkallad efter honom.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Friedreich var den tredje berömde läkaren i hans familj. Hans far var professor i medicin i Würzburg och rättsmedicinsk läkare,[7] hans farfar patologen Nicolaus Anton Friedreich,[8] som beskrev ansiktsförlamning.

Friedreich studerade medicin i Würzburg vid Julius-Maximilians-Universität från 1844 till 1850, med ett kort avbrott för en termin 1847 i Heidelberg med Jakob Henle. År 1845 anslöt han sig till Corps Rhenania Würzburg.[9] Rådman Carl Friedrich von Marcus,[10] Albert von Kölliker, Franz von Rinecker och Rudolf Virchow var hans viktigaste lärare. Han var vän med Carl Gegenbaur, en medstudent. Båda skrev 1848 en gemensam uppsats Über den Schädel des Axolotl.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha avlagt doktorsexamen 1850 arbetade han tillsammans med Carl Gegenbaur fram till 1853 på Juliusspitals medicinska klinik som assistant åt professor Marcus.[11] Under handledning av fysiologen Albert von Kölliker och patologen Rudolf Virchow, habiliterade han där 1853 som specialist i patologi och terapi.[12]

När Rudolf Virchow lämnade Würzburg 1856 och gick till Charité i Berlin, blev Friedreich tillförordnad chef för Würzburgs patologi och 1857 docent inom patologisk anatomi. Efter att August Förster hade utnämnts till Virchows efterträdare 1858, blev Friedreich professor i patologi och terapi och chef för Medicinska kliniken[13] vid universitetet i Heidelberg och lämnade Würzburg den 29 mars 1858.

Friedreichs elever var Adolf Kussmaul, Wilhelm Erb, Richard von Krafft-Ebing och Friedrich Schultze. År 1863 beskrev han en ataxi i sitt arbete om degenerativ atrofi av ryggradens ryggpelare, som senare kallades Friedreichs ataxi. Han lyckades skilja denna sjukdom från spinocerebellär heredoataxi. År 1881 beskrev Friedreich multipel förlamning[14] och introducerade termen "myoklonus" i neurologin.[15] Han ägnade också särskild uppmärksamhet åt hjärt-kärlsjukdomar.[16] Ur medicinsk synvinkel var Friedreich byggherre för det gamla Heidelbergs universitetssjukhus på Vosstrasse.[17]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Beiträge zur Lehre von den Geschwülsten Innerhalb der Schädelhöhle (1853)
  • Die Krankheiten der Nasenhöhlen etc. (1854)
  • Ein neuer Fall von Leukämie. Virchows Archiv für pathologische Anatomie und Physiologie und für klinische Medicin, Berlin, 1857, 12: 37–58.
  • Die Krankheiten der Nase, des Kehlkopfes, der Trachea, der Schild- und Thymusdrüse. In Virchows Handbuch der speciellen Pathologie und Therapie. (1858)
  • Krankheiten des Herzens (1861; andra upplagan 1867)
  • Ein Beitrag zur Pathologie der Trichinenkrankheit beim Menschen. Virchows Archiv für pathologische Anatomie und Physiologie und für klinische Medicin, Berlin, 1862, 25: 399–413.
  • Ueber degenerative Atrophie der spinalen Hinterstränge. Virchows Archiv für pathologische Anatomie und Physiologie und für klinische Medicin, Berlin, (A) 26: 391, 433 (1863)
  • Ueber Ataxie mit besonderer berücksichtigung der hereditären Formen. Virchows Archiv für pathologische Anatomie und Physiologie und für klinische Medicin, Berlin (1863)
  • Die Heidelberger Baracken für Krigesepidemien während des Feldzuges 1870 und 1871. Heidelberg (1871)
  • Ueber progressive Muskelatrophie (1873)
  • Ueber wahre und falsche Muskelhypertrophie (1873)
  • Der akute Milztumor und seine Beziehungen zu den akuten Infektionskrankheiten (1874)
  • Paramyoklonus multiplex. Virchows Archiv für pathologische Anatomie und Physiologie, und für klinische Medicin, Berlin, 1881, 86: 421–430.

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

År 1880 valdes Friedreich till medlem av Leopoldina.[18] Han var även medlem i Society of German Natural Scientists and Physicians. [19]

En patientavdelning på den medicinska avdelningen vid Heidelbergs universitetssjukhus ( Ludolf von Krehl Klinik) på Bergheimer Strasse fick sitt namn efter Friedreich. Sedan den 2004 flyttade till klinikens lokaler i Neuenheimer Feld, har en minnestavla i foajén till Medical University Clinic hedrat Nicolaus Friedreich.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Nicolaus Friedreich, 4 februari 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, läs online och läs online, licens: verk skyddade av upphovsrätt.[källa från Wikidata]
  3. ^ Фридрейх, Николаус, Entsiklopeditjeskij slovar'.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, bigenc.ru .[källa från Wikidata]
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ Melchior Josef Bandorf: Friedreich, Johannes Baptista. In: Allgemeine Deutsche Biographie (ADB). Band 7, Duncker & Humblot, Leipzig 1877, S. 400.
  8. ^ August Hirsch: Friedreich, Nicolaus Anton. In: Allgemeine Deutsche Biographie (ADB). Band 7, Duncker & Humblot, Leipzig 1877, S. 400 f.
  9. ^ Kösener Korps-Listen 1910, 209, 93
  10. ^ Klaudia Tomasevic: Die medizinische Versorgung von Kindern Mitte des 19. Jahrhunderts am Beispiel von Würzburg. Würzburg, Januar (2002) Inaugural-Dissertation S. 47, online (PDF; 3,7 MB)
  11. ^ Robert Herrlinger: Friedreich, Nikolaus. In: Neue Deutsche Biographie (NDB). Band 5, Duncker & Humblot, Berlin 1961, ISBN 3-428-00186-9, S. 458 f. (Digitalisat).
  12. ^ Habilitationsschrift: Beiträge zur Lehre von den Geschwülsten innerhalb der Schädelhöhle
  13. ^ Werner E. Gerabek: Friedreich, Nikolaus. In: Werner E. Gerabek, Bernhard D. Haage, Gundolf Keil, Wolfgang Wegner (Hrsg.): Enzyklopädie Medizingeschichte. De Gruyter, Berlin/ New York 2005, ISBN 3-11-015714-4, S. 440 f.; hier: S. 440.
  14. ^ Paul Girard: Geschichte der Neurologie, in: Illustrierte Geschichte der Medizin. (Jean-Charles Sournia, Jacques Poulet, Marcel Martiny: Histoire de la médicine, de la pharmacie, de l'art dentaire et de l'art vétérinaire. Hrsg. von Albin Michel-Laffont-Tchou und Mitarbeitern, Paris 1977–1980, 8 Bände) Deutsche Bearbeitung von Richard Toellner unter Mitarbeit von Wolfgang Eckart, Nelly Tsouyopoulos, Axel Hinrich Murken und Peter Hucklenbroich, 9 Bände, Salzburg 1980–1982; auch als Sonderauflage in sechs Bänden, ebenda 1986, Bd. 2 der Sonderauflage, S. 1149.
  15. ^ Friedreich N.: Neuropathologische Beobachtung beim Paramyoklonus multiplex. In: Virchows Arch path Anat physiol klin Med. Band 86, 1881, S. 421–434.
  16. ^ Erich Kuhn: Nikolaus Friedreich, in: Wolfgang U. Eckart und Christoph Gradmann: Ärzte Lexikon. Von der Antike bis zur Gegenwart, 3. Auflage Springer Berlin Heidelberg 2006, S. 129–130, ISBN 978-3-540-29584-6 (Print), ISBN 978-3-540-29585-3 (Online). doi:10.1007/978-3-540-29585-3
  17. ^ Wilhelm Doerr: Das Pathologische Institut, in: Gotthard Schettler (Hrsg.): Das Klinikum der Universität Heidelberg und seine Institute, Springer Verlag Heidelberg, Berlin 1986, S. 11. ISBN 3-540-16033-7
  18. ^ Mitgliedseintrag von Nikolaus Anton Friedreich bei der Deutschen Akademie der Naturforscher Leopoldina, hämtad 7 september 2016.
  19. ^ Mitglieder der Gesellschaft Deutscher Naturforscher und Ärzte 1857

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Rudolf Virchow: Zur Erinnerung an Nicolaus Friedreich, Virchows Archiv Pathol. Anat. Physiol. Klin. Med., Reimer Berlin 1882, S. 213–220.[1]
  • Dagmar Drüll: Heidelberger Gelehrtenlexikon 1803–1932. (Hrsg.): Rektorat der Ruprecht-Karls-Universität-Heidelberg. Springer Berlin Heidelberg Tokio. 2012. 324 S. ISBN 978-3-642-70761-2
  • Thomas Sauer, Ralf Vollmuth: Briefe von Mitgliedern der Würzburger Medizinischen Fakultät im Nachlaß Anton Rulands. Quellen zur Geschichte der Medizin im 19. Jahrhundert mit Kurzbiographien. In: Würzburger medizinhistorische Mitteilungen. Band 9, 1991, S. 135–206, hier: S. 151.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Erich Kuhn: Nicolaus Friedreich, in: Wolfgang U. Eckart und Christoph Gradmann: Ärztelexikon. Von der Antike bis zum 20. Jahrhundert, 1. Aufl. C. H. Beck München 1995, S. 146a.