Santa Rita da Cascia in Campitelli

Från Wikipedia

Ej att förväxla med Santa Rita da Cascia alle Vergini.
Santa Rita da Cascia in Campitelli
Kyrka
Exteriören.
Exteriören.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via Montanara
Dekonsekrerad/
Riven 		 
 - Dekonsekrerad 1990
Minnestavlan över kyrkans återuppbyggnad år 1940.
Minnestavlan över kyrkans återuppbyggnad år 1940.
Minnestavlan över kyrkans återuppbyggnad år 1940.

Santa Rita da Cascia in Campitelli, även benämnd Santa Rita dei Poverelli,[1] är en dekonsekrerad kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den heliga Rita av Cascia. Kyrkan är belägen vid Via Montanara i Rione Sant'Angelo.

Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]

År 1658 övertogs den medeltida kyrkan San Biagio in Mercatello vid foten av Capitolium av Confraternita della Corona di Spine, som utgjordes av personer från Cascia. De främjade vördnaden för Rita av Cascia, som hade blivit saligförklarad 1627. Brödraskapet uppdrog åt arkitekten Carlo Fontana att rita en ny kyrka och barockfasaden fullbordades 1665.[2] Det har under lång tid antagits att Fontana var upphovsman till hela kyrkoprojektet, men enligt en studie av den tyske konsthistorikern Hellmut Hager inskränker sig Fontanas insats till fasaden. Ansvaret för kyrkobyggnaden i övrigt attribueras åt Felice della Greca.[3] Kyrkan kom att bli känd under namnet San Biagio e Beata Rita, det vill säga Helige Blasius och Saliga Rita. Rita av Cascia helgonförklarades 1900, men fyra år senare flyttade brödraskapet till kyrkan Santa Rita da Cascia alle Vergini. Kyrkan överläts då åt Communita dei Pizzicagnoli, livsmedelshandlarnas skrå.[4]

Rivning och återuppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Under Mussolinis regim beslutades det att en ny motorväg, Via del Mare, skulle anläggas från Piazza Venezia till Lido di Ostia. Därutöver skulle Capitolium och Viktor Emanuel-monumentet i stort friläggas från sakral och profan bebyggelse. Det fanns även en intention att arkeologiskt gräva ut de antika romerska lämningarna under kyrkan. Detta föranledde kyrkobyggnadens och prästbostadens rivning 1928. Demoleringen väckte bestörtning hos en del av Roms arkitekter, då de menade att den innebar en svår förlust av en konstnärligt värdefull byggnad. Vid rivningen av kyrkan och prästbostaden lät man därför numrera och magasinera samtliga byggstenar för att vid ett senare tillfälle kunna återuppbygga dessa.[5]

Vid rivningen blottlades resterna av den medeltida San Biagio-kyrkan och en romersk insula från 100-talet e.Kr.[4] År 1937 inleddes återuppbyggnaden vid Via Montanara under ledning av arkitekten Gustavo Giovannoni.[6] Markens beskaffenhet[7] samt andra världskrigets utbrott 1939 försenade projektet, men den 21 april 1940 kunde kyrkan Santa Rita da Cascia in Campitelli invigas.[8] Byggnaden användes dock inte som gudstjänstlokal, utan hyste i tio år den stora gipsmodellen över kejsartidens Rom, som sedan 1950 är utställd i Museo della Civiltà Romana i EUR söder om Rom.[5][9] På julnatten 1963 konsekrerades kyrkan.[5] Under efterkrigstiden uppläts kyrkan åt Opera di Don Orione, en organisation som särskilt hjälper de fattiga. Senare tog Roms kommun över Santa Rita och den dekonsekrerades 1990.[9] Kyrkobyggnaden restaurerades år 2000[10] och används numera som utställningslokal under namnet Sala Santa Rita.[9]

Fontanas fasad[redigera | redigera wikitext]

Carlo Fontanas fasad till den återuppförda kyrkan Santa Rita har två våningar. Den nedre våningen har fyra korintiska pilastrar på höga socklar. Ovanför ingångsportalen sitter ett oxöga. Pilastrarna bär upp ett entablement med förkroppad kornisch. Nedervåningens sidoaxlar kröns av påve Alexander VII Chigis (1655–1667) vapen, under vars pontifikat kyrkan ursprungligen uppfördes.[9][11] Övervåningen har ett mittparti med tvärställda, något kurvlinjiga, sidopartier. Hörnen har förbundna kompositapilastrar.[9] Enligt Ferruccio Lombardi lät sig Fontana till viss del inspireras av Berninis fasadprogram till kyrkan Santa Bibiana.[2] Kyrkan låg ursprungligen vid en tämligen smal gata och fasaden utformades för att den skulle beskådas snett framifrån.[7]

Interiören[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan har en oktogonal grundplan. De fyra diagonala väggarna har parvis ställda kolossalpilastrar i korintisk ordning. De två sidokapellen har pilasterknippen med joniska festongkapitäl.[12] Samtliga målningar och skulpturer har avlägsnats,[13] men barockaltaret och tabernaklet finns kvar.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

  • San Biagio e Beata Rita (till vänster). Gravyr av Giovanni Battista Falda från 1665.
    San Biagio e Beata Rita (till vänster). Gravyr av Giovanni Battista Falda från 1665.
  • San Biagio e Beata Rita (till vänster om Aracoeli-trappan) på Giovanni Battista Faldas Rom-karta från 1676.
    San Biagio e Beata Rita (till vänster om Aracoeli-trappan) på Giovanni Battista Faldas Rom-karta från 1676.
  • Fasaden till San Biagio e Beata Rita. Anonym gravyr.
    Fasaden till San Biagio e Beata Rita. Anonym gravyr.
  • San Biagio e Beata Rita (nummer 914 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748.
    San Biagio e Beata Rita (nummer 914 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748.
  • San Biagio e Beata Rita (till vänster). Fotografi från år 1887.
    San Biagio e Beata Rita (till vänster). Fotografi från år 1887.
  • Konturerna av kyrkorna San Biagio och Beata Rita på Rodolfo Lancianis Rom-karta från 1893–1901.
    Konturerna av kyrkorna San Biagio och Beata Rita på Rodolfo Lancianis Rom-karta från 1893–1901.
  • Huset Chigis vapen.
    Huset Chigis vapen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Buchowiecki 1974, s. 729.
  2. ^ [a b] Lombardi 1998, s. 254.
  3. ^ Pedroli Bertoni, Maria (12 maj 1989). ”DELLA GRECA, Felice”. Dizionario Biografico degli Italiani – Volume 37. http://www.treccani.it/enciclopedia/felice-della-greca_%28Dizionario_Biografico%29/. Läst 12 december 2015. 
  4. ^ [a b] Bochowiecki 1967, s. 457.
  5. ^ [a b c] Buchowiecki 1974, s. 730.
  6. ^ Kallis 2014, s. 114.
  7. ^ [a b] Bartomioli 1999, s. 21.
  8. ^ Racheli 2000, s. 229.
  9. ^ [a b c d e] Bartomioli 1999, s. 22.
  10. ^ ”Sala S. Rita già Chiesa di S. Rita da Cascia”. Sovrintendenza Capitolina ai Beni Culturali. http://www.sovraintendenzaroma.it/i_luoghi/roma_medioevale_e_moderna/beni_architettonici/sala_s_rita_gia_chiesa_di_s_rita_da_cascia. Läst 14 december 2015. 
  11. ^ Buchowiecki 1974, s. 731.
  12. ^ Buchowiecki 1974, s. 731–732.
  13. ^ Lombardi 1993, s. 245.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Bartomioli, Alessandra (Marzo 1999). ”Santa Rita da Cascia già San Biagio de' Mercatello” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (15): sid. 21–22. ISSN 1126-6546. 
  • Buchowiecki, Walther (1967) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 1, Die vier Patriarchalbasiliken und die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: S. Agata dei Goti bis S. Francesco Saverio. Wien: Brüder Hollinek. Libris 76030. OCLC 888923228 
  • Buchowiecki, Walther (1974) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 3, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: S. Maria della Neve bis S. Susanna. Wien: Brüder Hollinek. Libris 76032. OCLC 220596631 
  • Escobar, Mario (1992) (på italienska). Le chiese sconosciute di Roma: un insolito itinerario alla scoperta delle chiese più discrete e nascoste, fuori dagli usuali percorsi turistici, gelose custodi di preziose opere d'arte, sorprendenti curiosità e monumenti suggestivi (2). Roma: Newton Compton. OCLC 888671476 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Giovannoni, Gustavo (1929). ”Attorno al Campidoglio: per la chiesa di S. Rita da Cascia” (på italienska). Capitolium (Roma: Comune di Roma) V (12): sid. 593–605. ISSN 0008-591X. http://www.archiviocapitolinorisorsedigitali.it/view_doc_frameset.php?IDA=69&IDF=576. Läst 13 december 2015.  Arkiverad 22 december 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  • Hager, Hellmut (1972). ”Le facciate dei SS. Faustino e Giovita e di S. Biagio in Campitelli (S. Rita) a Roma: a proposito di due opere giovanili di Carlo Fontana” (på italienska). Commentari: rivista di critica e storia dell'arte (Roma: De Luca Editore in Roma) XXIII (3): sid. 261–271. ISSN 0586-6391. Läst 13 december 2015. 
  • Kallis, Aristotle (2014) (på engelska). The Third Rome, 1922–1943: The Making of the Fascist Capital. New York: Palgrave Macmillan. OCLC 978-0-230-28399-2 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Minozzi, Marina (Marzo 1999). ”San Biagio in Mercatello” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (15): sid. 37. ISSN 1126-6546. 
  • Racheli, Alberto M. (2000) (på italienska). Restauro a Roma 1870–2000: architettura e città. Venezia: Marsiio Editori. ISBN 88-317-7334-8 
  • Scherer, Margaret R. (1955) (på engelska). Marvels of Ancient Rome. New York: Phaidon Press for the Metropolitan Museum of Art. OCLC 503917477 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Affanni, Anna Maria (1995), ”Demolizione e ricostruzione della chiesa di S. Rita da Cascia”, i Cardilli, Luisa, Gli anni del Governatorato (1926–1944): interventi urbanistici, scoperte archeologiche, arredo urbano, restauri, Quaderni dei monumenti, Roma: Edizioni Kappa, s. 131–137, ISBN 88-7890-181-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Santa_Rita_da_Cascia_in_Campitelli&oldid=50415868”