Johannes Paulus II

Redigera länkar
Från Wikipedia
Helige Johannes Paulus II
ADAMELLO - PAPA - Giovanni Paolo II - panoramio (cropped).jpg
Påve 1978–2005
NamnKarol Józef Wojtyła
Född18 maj 1920
Död2 april 2005 (84 år)
FöreträdareJohannes Paulus I
EfterträdareBenedictus XVI
ValspråkTotus tuus
Påve i 26 år, 5 månader och 17 dagar
Helige Johannes Paulus II
Påve, bekännare
Född18 maj 1920
Wadowice, Polen
Död2 april 2005 (84 år)
Apostoliska palatset, Vatikanstaten
Vördas inomRomersk-katolska kyrkan
Saligförklarad1 maj 2011, Petersplatsen av
Benedictus XVI
Helgonförklarad27 april 2014, Petersplatsen av
Franciskus
HelgedomSankt Sebastians kapell, Peterskyrkan
Helgondag22 oktober

Johannes Paulus II (latin: Ioannes Paulus II, italienska: Giovanni Paolo II), född Karol Józef Wojtyła [ˈkarɔl ˈjuzɛf vɔjˈtɨu̯a] (info) den 18 maj 1920 i Wadowice i Polen, död 2 april 2005 i Apostoliska palatset i Vatikanstaten, var en polsk teolog och författare. Han var påve från den 16 oktober 1978 till sin död den 2 april 2005. Hans mer än 26 år långa pontifikat är ett av historiens längsta. Det är det näst längsta i modern tid efter påve Pius IX.

Johannes Paulus II saligförklarades den 1 maj 2011[1] av sin efterträdare Benedictus XVI och helgonförklarades tillsammans med påve Johannes XXIII, den 27 april 2014 av påve Franciskus.[2]

Han föddes i Polen och var därför den förste icke- italienske påven sedan påve Hadrianus VI år 1523.

Johannes Paulus II försökte under sin tid som påve att förbättra kyrkans relationer med judendomen, islam och den ortodoxa kristenheten. Under hans tid som påve, saligförklarades 1340 personer och 483 personer helgonförklarades. [3] Johannes Paulus II hade en stor betydelse för kommunismdiktaturens fall, dels i sitt hemland Polen, men likaså i Europa.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johannes Paulus II håller den historiska mässan vid Korskullen 1993.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Karol Józef Wojtyła var son till Karol Wojtyła, militär i den österrikisk-ungerska armén, och hans hustru Emilia, född Kaczorowsky. Han var den yngste av tre barn. Hans mor Emilia avled efter en hjärtinfarkt, då Karol var åtta år gammal.

Karol döptes vid en månads ålder, tog emot kommunionen vid nio års ålder och konfirmerades som 18-åring. [4] Som liten pojke var han aktiv inom idrotten och spelade ofta fotboll som målvakt.[5] Han hade också kontakt med Wadowices stora judiska församling. Skolfotbollen arrangerades ofta med judiska och kristna (katolska) lag, och Wojtyła spelade ofta för det judiska laget.[6][5]

År 1938 flyttade Wojtyła till Kraków där han började studera vid Jagellonska universitetet. 1939, efter att Nazityskland invaderat Polen, stängdes universitetet. [7] Efter att Wojtyłas far avled, började han fundera över prästkallelsen. 1942 påbörjade han sina präststudier, under kriget som pågick.

Karol Józef Wojtyła prästvigdes den 1 november 1946 av Adam Stefan Sapieha, ärkebiskop av Kraków.

Redan långt före sin påvetid var Wojtyła en produktiv författare (även till dikter och skådespel) och var filosofiskt bildad med en personalistisk åskådning, påverkad av den tyske filosofen Max Scheler.

Biskop och kardinal[redigera | redigera wikitext]

I Kraków utsågs Wojtyła till hjälpbiskop 1958 och sedan till dess ärkebiskop 13 januari 1964. Påve Paulus VI upphöjde Wojtyła till kardinalpräst med San Cesareo in Palatio som titelkyrka (pro illa vice). Wojtyła deltog i Andra Vatikankonciliet och sedan i konklaven som valde kardinal Luciani (Johannes Paulus I) till påve den 26 augusti 1978. Johannes Paulus I avled efter endast 33 dagars pontifikat.

Påve[redigera | redigera wikitext]

Johannes Paulus II träder för första gången fram som påve efter valet den 16 oktober 1978.

Påveval[redigera | redigera wikitext]

Kardinal Wojtyła valdes till ny påve den 16 oktober 1978 och installerades den 22 oktober. I samband med detta antog den nye påven namnet Johannes Paulus II, till minne av sin företrädare. Valet av Johannes Paulus II till påve innebar att en icke-italienare tillträdde påvestolen för första gången sedan 1523.

Johannes Paulus II var en framstående filosof, och skrev ett flertal böcker i ämnet, talade många olika språk och var kyrkligt konservativ men samtidigt socialt radikal. Han är så vitt känt den förste påve som besökt en synagoga och en moské. Beträffande sin konservativa hållning gällande preventivmedel, homosexualitet och abort blev påven kritiserad av mer liberala krafter. I boken Memoria e identità (utgiven 2005) sade han att homosexuella äktenskap ingår i ”ondskans ideologi”.

Roll under kommunismens fall[redigera | redigera wikitext]

Under Andra Vatikankonciliet vägrade han fördöma kommunismen, men genom det motstånd mot denna ideologi som han däremot visade som påve, och den personliga popularitet han då i övrigt åtnjöt hos det polska folket, bidrog han i hög grad till kommunismens fall i Polen. Han kritiserades flera gånger för impopulära biskopsutnämningar. Han mötte år 1989 ledaren för Sovjetunionen Michail Gorbatjov. Påven hade en god relation med USA:s 40:e president Ronald Reagan. Den 4 juni 2004 mottog påven frihetsmedaljen från USA:s 43:e president George W. Bush.

Kanoniseringar och beatifikationer[redigera | redigera wikitext]

Johannes Paulus kanoniserade 483 helgon, vilket gjorde honom till den påve som helgonförklarat flest personer, och han saligförklarade 1340. Som påve blev Johannes Paulus II känd för sina resor världen över och för sina många massmediala framträdanden som gav påveämbetet en ny och mera utåtriktad karaktär.

Internationella besök[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lista över officiella besök genomförda av påven Johannes Paulus II utanför Italien

Johannes Paulus II genomförde många internationella besök under sin tid som påve; totalt resor till 129 länder. Ett av de första besöken han gjorde som påve, gjordes till Dominikanska republiken och Mexiko i januari 1979. I juni 1979 besökte påven sitt hemland Polen. Han blev den förste påve att besöka Vita huset, USA, vilket han gjorde i oktober 1979. Där mottogs påven av president Jimmy Carter. Han blev även den förste påven att resa till Storbritannien, vilket han gjorde 1982 och mötte där drottning Elizabeth II. Påven besökte katedralen i Canterbury.

Påven under hans första besök i Polen som påve, 1979.

1989 besökte han Norden och hans besök var det första som någon påve gjort på sin post (Hadrianus IV besökte Norden innan han blev påve under 1150-talet). Den 8 juni var han i Sverige, och höll under sin vistelse bland annat en mässa i Globen i Stockholm, vid vilken 16 000 personer närvarade. Påven besökte Uppsala domkyrka, samt Vadstena klosterkyrka och Heliga Birgittas reliker. Han firade även en mässa på Vadstena slotts borggård.

År 2000 besökte påven Egypten och mötte där Shenouda III från koptisk-ortodoxa kyrkan och den grekisk ortodoxa patriarken av Alexandria.

Världsungdomsdagarna[redigera | redigera wikitext]

Som en förlängning av det arbete han utfört med ungdomar som präst, var han banbrytande för de internationella världsungdomsdagarna. Nio av världsungdomsdagarna leddes av Johannes Paulus II: i Rom 1985 och 2000, Buenos Aires 1987, Santiago de Compostela 1989, Częstochowa 1991, Denver 1993, Manila 1995, Paris 1997 och slutligen Toronto 2002.

Attentat[redigera | redigera wikitext]

Den 13 maj 1981 blev han utsatt för ett attentat på Petersplatsen och skottskadades i buken. En turkisk man, Mehmet Ali Ağca, som var medlem i eller hade starka kopplingar till den turknationalistiska organisationen Grå vargarna, dömdes för dådet. Påven återhämtade sig efter attentatet

Relationen med andra kristna samfund[redigera | redigera wikitext]

Johannes Paulus II har mött flera olika ledare från olika kristna samfund. I Assisi hölls den 27 oktober 1986 en världsböndag för freden, under vilken mer än 120 representanter från olika religioner och kyrkogemenskaper deltog.

Protestantiska kyrkor[redigera | redigera wikitext]

I november 1980 besökte påven Västtyskland, vilket var hans första resa till ett land med en stor luthersk befolkning. Han träffade i Mainz ledare för den evangeliska kyrkan i Tyskland.

I december 1983 deltog påven i en ekumenisk gudstjänst i en evangelisk kyrka i Rom, vilket var den första gången påven besökte en luthersk kyrka. [8] Detta skedde 500 år efter Martin Luthers födelse. 1989 besökte påven Sverige, Norge, Island, Danmark och Finland. Han deltog i ekumeniska gudstjänster i Nidarosdomen, Åbo domkyrka, Roskilde domkyrka och Uppsala domkyrka.

Anglikanska kyrkor[redigera | redigera wikitext]

Påven hade goda relationer med den Engelska kyrkan och han besökte Storbritannien 1982, där han träffade Drottning Elizabeth II. Han predikade i Canterbury där han också träffade ärkebiskopen av Canterbury.

Johannes Paulus II:s grav i Peterskyrkan.

Ortodoxa kyrkor[redigera | redigera wikitext]

1999 besökte påven Rumänien och träffade patriarken för den Rumänsk-ortodoxa kyrkan.

2001 besökte påven Ukraina, ett land med en stor ortodox befolkning, efter inbjudan av presidenten i Ukraina. Under samma år besökte påven Grekland och blev den förste påven att göra det på 1291 år. Påven mötte ärkebiskopen av den grekisk-ortodoxa kyrkan i Aten.

Senare liv och död[redigera | redigera wikitext]

I februari 2005 blev påven inlagd på sjukhus efter svårigheter med andningen. Han kunde kort därefter lämna sjukhuset, men blev sedan inlagd igen. Under hans sista tid var tusentals människor närvarande på Petersplatsen och bad för honom.[9] Johannes Paulus II avled i det Apostoliska palatset den 2 april 2005, klockan 21.37. Den 8 april 2005 hölls requiem-mässan, i vilken omkring 200 statsöverhuvuden och regeringschefer deltog, däribland USA:s presidenter George W. Bush och Bill Clinton. Utöver dem var omkring 300 000 pilgrimer närvarande. Kardinal Ratzinger höll i mässan.

I mars 2023 framkom uppgifter att Johannes Paulus II under sin tid som ärkebiskop i Polen ska ha känt till att präster begått sexuella övergrepp. Reaktionerna i Polen blev mycket starka över att han skulle ha känt till dessa sexuella övergrepp, men tystat ned dem.[10]

Lära och ställningstaganden[redigera | redigera wikitext]

Som påve författade Johannes Paulus II, 14 påvliga encyklikor.

Apartheid i Sydafrika[redigera | redigera wikitext]

Johannes Paulus II var en öppen motståndare till apartheiden i Sydafrika. Under ett besök i Nederländerna 1985, höll påven ett tal, i vilket han fördömde apartheid vid den internationella domstolen.[11] År 1988 besökte påven tio länder i södra Afrika, men undvek Sydafrika. Han verkade för att ekonomiska sanktioner mot Sydafrikas regering skulle införas. Både Nelson Mandela och Desmond Tutu har hyllat Johannes Paulus II för hans försvar av de mänskliga rättigheterna och mot ekonomisk ojämlikhet. [12]

Irakkriget[redigera | redigera wikitext]

2003 kritiserade påven invasionen av Irak, ledd av USA. Påven skickade en kardinal till USA för att tala med president George W. Bush, om påvens motstånd till kriget. [13] Påven sade att det var upp till FN att lösa konflikten genom diplomati och att aggressionen är ett brott mot freden och internationell rätt.

Befrielseteologi[redigera | redigera wikitext]

Både 1984 och 1986 fördömde påven, genom kardinal Ratzinger (sedermera påve Benedictus XVI) officiellt aspekterna av befrielseteologin som hade många anhängare i Latinamerika.

Encyklikor[redigera | redigera wikitext]

Se även: Lista över viktigare påvliga encyklikor

Helgonförklaring[redigera | redigera wikitext]

Johannes Paulus II:s vapen.
Kanoniseringen av Johannes Paulus II och Johannes XXIII 2014.

Påven Benedictus XVI inledde den 13 maj 2005 en saligförklaringsprocess för sin företrädare på påvestolen, trots att det bör ha förflutit fem år efter vederbörandes död. Under reqiuem-mässan för påven i april 2005, förde de deltagande med budskapet att genast göra honom till ett helgon: "Santo Subito". [14]

År 2007 offentliggjordes uppgiften att syster Marie-Simon-Pierre, en fransk nunna, uppgivit att hon den 2 juni 2005 blivit helbrägdad från sin Parkinsons sjukdom av Gud på Johannes Paulus förbön, två månader efter hans död. Det uppgivna miraklet, som var det första steget mot en helgonförklaring, skedde efter att systern bett om den hädangångne påvens förböner. Även påven led av sjukdomen.[15].

På Petersplatsen under saligförklaringen av Johannes Paulus II den 1 maj 2011, deltog 1 500 000 människor.[16]

Johannes Paulus II helgonförklarades den 27 april 2014 av påve Franciskus.[2] Mässan leddes av påve Franciskus, men påve emeritus Benedictus XVI deltog också. På Petersplatsen deltog omkring 150 kardinaler och 700 biskopar och omkring 500 000 personer deltog i mässan. Efter Johannes Paulus II tid som påve har flera statyer och minnesplatser skapats, bland annat en staty av honom utanför Notre-Dame de Paris och i flera andra städer.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fournier, Keith (13 april 2011). ”Beginning October 22, 2011 Church will Celebrate Feast of Blessed John Paul II” (på engelska). Catholic Online. Arkiverad från originalet den 19 april 2011. https://web.archive.org/web/20110419235115/http://www.catholic.org/international/international_story.php?id=41013. Läst 1 maj 2011. 
  2. ^ [a b] Pope declares John XXIII and John Paul II as saints of the Universal Church Arkiverad 27 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ ”List of Blesseds proclaimed during the Pontificate of John Paul II”. www.vatican.va. https://www.vatican.va/news_services/liturgy/saints/ns_lit_doc_list_blesseds-jp-ii_en.html. Läst 20 juli 2022. 
  4. ^ Online, Catholic. ”St. Pope John Paul II - Saints & Angels” (på engelska). Catholic Online. https://www.catholic.org/saints/saint.php?saint_id=6996. Läst 4 november 2022. 
  5. ^ [a b] Stourton 2006, sid. 25.
  6. ^ ”CNN Report Pope John Paul II 1920–2005”. CNN. http://edition.cnn.com/SPECIALS/2005/pope/stories/bio1/index.html. Läst 1 januari 2009. 
  7. ^ Editors, Biography com. ”John Paul II” (på amerikansk engelska). Biography. https://www.biography.com/religious-figure/john-paul-ii. Läst 4 november 2022. 
  8. ^ ”Ökumenisches Treffen mit der evangelisch-lutherischen Gemeinde von Rom”. web.archive.org. 29 juli 2013. Arkiverad från originalet den 29 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130729082347/https://www.vatican.va/holy_father/john_paul_ii/speeches/1983/december/documents/hf_jp-ii_spe_19831211_incontro-ecumenico_ge.html. Läst 20 juli 2022. 
  9. ^ ”News Features”. www.catholicculture.org. https://www.catholicculture.org/news/features/index.cfm?recnum=39699. Läst 21 juli 2022. 
  10. ^ ”Starka reaktioner i Polen att påve Johannes Paulus II ska ha känt till sexuella övergrepp”. https://sverigesradio.se/artikel/starka-reaktioner-i-polen-att-pave-johannes-paulus-ii-ska-ha-kant-till-sexuella-overgrepp. 
  11. ^ ”Pope Attacks Apartheid in Speech at U.N. Court - Los Angeles Times”. web.archive.org. 9 mars 2013. Arkiverad från originalet den 9 mars 2013. https://web.archive.org/web/20130309014419/http://articles.latimes.com/1985-05-13/news/mn-9935_1_afrikaners. Läst 4 november 2022. 
  12. ^ ”Mandela 'deeply inspired' by Pope - SouthAfrica.info”. web.archive.org. 18 juli 2006. Arkiverad från originalet den 18 juli 2006. https://web.archive.org/web/20060718134841/http://www.southafrica.info/mandela/pope-050405.htm. Läst 4 november 2022. 
  13. ^ ”To the Diplomatic Corps accredited to the Holy See (January 13, 2003) | John Paul II”. www.vatican.va. https://www.vatican.va/content/john-paul-ii/en/speeches/2003/january/documents/hf_jp-ii_spe_20030113_diplomatic-corps.html. Läst 4 november 2022. 
  14. ^ Hollingshead, Iain (31 mars 2006). ”Iain Hollingshead: Whatever happened to ... canonising John Paul II?” (på engelska). the Guardian. http://www.theguardian.com/world/2006/apr/01/catholicism.religion. Läst 21 juli 2022. 
  15. ^ A Healing Worthy of a Saint. The Washington Post den 31 mars 2007.
  16. ^ ”Pope Beatifies John Paul II Before 1.5 Million Faithful”. CNSnews.com. 4 maj 2011. Arkiverad från originalet den 4 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110504124941/http://www.cnsnews.com/news/article/pope-beatifies-john-paul-ii-15-million-f. Läst 21 juli 2022. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kelly, J.N.D., The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press 1988. ISBN 0-19-282085-0
  • Rendina, Claudio, I papi: storia e segreti. Roma: Newton Compton editori 1999. ISBN 88-8289-070-8

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Johannes Paulus I 		Påve
1978–2005 		Efterträdare:
Benedictus XVI


v • r
Personer utnämnda till Person of the Year av tidskriften Time
1927–1950
Charles Lindbergh (1927) · Walter Chrysler (1928) · Owen D. Young (1929) · Mohandas Gandhi (1930) · Pierre Laval (1931) · Franklin D. Roosevelt (1932) · Hugh S. Johnson (1933) · Franklin D. Roosevelt (1934) · Haile Selassie (1935) · Wallis Simpson (1936) · Chiang Kai-shek / Soong May-ling (1937) · Adolf Hitler (1938) · Josef Stalin (1939) · Winston Churchill (1940) · Franklin D. Roosevelt (1941) · Josef Stalin (1942) · George C. Marshall (1943) · Dwight D. Eisenhower (1944) · Harry S. Truman (1945) · James F. Byrnes (1946) · George C. Marshall (1947) · Harry S. Truman (1948) · Winston Churchill (1949) · Den stridande amerikanske mannen (1950)
1951–1975
Mohammad Mosaddeq (1951) · Elizabeth II (1952) · Konrad Adenauer (1953) · John Foster Dulles (1954) · Harlow H. Curtice (1955) · Ungerska frihetskämpar (1956) · Nikita Chrusjtjov (1957) · Charles de Gaulle (1958) · Dwight D. Eisenhower (1959) · Amerikanska vetenskapsmän: George Wells Beadle / Charles Draper / John F. Enders / Donald A. Glaser / Joshua Lederberg / Willard Frank Libby / Linus Pauling / Edward M. Purcell / Isidor Isaac Rabi / Emilio Segrè / William B. Shockley / Edward Teller / Charles H. Townes / James Van Allen / Robert Woodward (1960) · John F. Kennedy (1961) · Påve Johannes XXIII (1962) · Martin Luther King, Jr. (1963) · Lyndon B. Johnson (1964) · William Westmoreland (1965) · Generationen av 25-åringar och yngre (1966) · Lyndon B. Johnson (1967) · De 8 Apolloastronauterna: William Anders / Frank Borman / Jim Lovell (1968) · Medelamerikanerna (1969) · Willy Brandt (1970) · Richard Nixon (1971) · Henry Kissinger / Richard Nixon (1972) · John Sirica (1973) · Kung Faisal (1974) · Amerikanska kvinnor: Susan Brownmiller / Kathleen Byerly / Alison Cheek / Jill Conway / Betty Ford / Ella T. Grasso / Carla Hills / Barbara Jordan / Billie Jean King / Susie Sharp / Carol Sutton / Addie Wyatt (1975)
1976–2000
Jimmy Carter (1976) · Anwar Sadat (1977) · Deng Xiaoping (1978) · Ayatollah Khomeini (1979) · Ronald Reagan (1980) · Lech Wałęsa (1981) · Datorn (1982) · Ronald Reagan / Jurij Andropov (1983) · Peter Ueberroth (1984) · Deng Xiaoping (1985) · Corazon Aquino (1986) · Michail Gorbatjov (1987) · Den hotade jorden (1988) · Michail Gorbatjov (1989) · George H.W. Bush (1990) · Ted Turner (1991) · Bill Clinton (1992) · Fredsskaparna: Yassir Arafat / F.W. de Klerk / Nelson Mandela / Yitzhak Rabin (1993) · Påve Johannes Paulus II (1994) · Newt Gingrich (1995) · David Ho (1996) · Andrew Grove (1997) · Bill Clinton / Kenneth Starr (1998) · Jeff Bezos (1999) · George W. Bush (2000)
2001–idag
Rudolph Giuliani (2001) · Visselblåsarna: Cynthia Cooper / Coleen Rowley / Sherron Watkins (2002) · Den amerikanska soldaten (2003) · George W. Bush (2004) · Bono / Bill Gates / Melinda Gates (2005) · Du (2006) · Vladimir Putin (2007) · Barack Obama (2008) · Ben Bernanke (2009) · Mark Zuckerberg (2010) · Demonstranten (2011) · Barack Obama (2012) · Påve Franciskus (2013) · Bekämparna av ebola: Jerry Brown / Kent Brantly / Ella Watson-Stryker / Foday Gollah / Salome Karwah (2014) · Angela Merkel (2015) · Donald Trump (2016) · The Silence Breakers (2017) · Sanningens väktare (2018) · Greta Thunberg (2019) · Joe Biden / Kamala Harris (2020) · Elon Musk (2021) · Volodymyr Zelenskyj / Ukrainska andan (2022)
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Johannes_Paulus_II&oldid=54609163”