Jan Mayen: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
SieBot (Diskussion | Bidrag)
m robot Lägger till: fa:یان ماین
ersätter med artikel från nowp, kolla gärna efter översättningsartefakter
Rad 2: Rad 2:
'''Jan Mayen''', till [[Norge]] hörande nästan obebodd (ca 20 personer) vulkanisk [[ö]] belägen 540 [[km]] nordöst om [[Island]], på gränsen mellan [[Norska havet]] och [[Grönlandshavet]].
'''Jan Mayen''', till [[Norge]] hörande nästan obebodd (ca 20 personer) vulkanisk [[ö]] belägen 540 [[km]] nordöst om [[Island]], på gränsen mellan [[Norska havet]] och [[Grönlandshavet]].


[[Bild:Jan Mayen orthographic.png|thumb|Jan Mayens placering i Nordatlanten markerat i vitt]]
Den nordöstra delen av Jan Mayen domineras av världens nordligaste aktiva [[vulkan]], ''Beerenberg'' (2277 meter). Dess senaste utbrott började [[6 januari]] [[1985]] och varade 35-40 timmar. Det senaste större utbrottet pågick från september [[1970]] till januari [[1971]].


'''Jan Mayen''' är en 337 [[km²]] stor [[arktis|arktisk]] ö som tillhör [[Norge]]. Ön består till viss del av en [[glaciär]]. Den har koordinaterna 70,59° N 8,28° V. På ön ligger världens nordligaste aktiva [[vulkan]], [[Beerenberg]], som med sina 2277 meter över havet också är ett av Norges högsta berg. Andra norska vulkaner är [[Bouvetön]] och [[Peter I:s ö]]. Jan Mayens fiskezon är på 293 049 km², och 1980 utvidgades öns ekonomiska zon till 200 [[nautisk mil|nautiska mil]] omkring ön, vilket ledde till protester från [[Island]] och [[Grönland]].
Ön kan ha varit känd redan under medeltiden, men de första säkra identifieringarna gjordes i samband med att främst [[Nederländerna|nederländska]] [[valfångst]]båtar under 1600-talets början rörde sig i de omkringliggande vattnen. [[Henry Hudson]] upptäckte ön [[1607]] och kallade den ''Hudson's Tutches''. Därefter gjorde flera sjöfarare efter varandra anspråk på ön och gav den olika namn. Det nutida namnet härrör från [[Joris Carolus]] som [[1614]] gav en del av ön namnet ''Jan Meys Hoeck'' efter kaptenen på ett av sina skepp. Det har även påståtts att denne ''Jan Jacobs May van Schellinkhout'' eller ''Jan Mayen'' skall ha upptäckt ön [[1611]] eller 1614.


Jan Mayen är en del av Norge, men är inte ett [[biland]] och lyder inte under [[Svalbardtraktaten]]. Ön administreras av [[Nordland fylke]], men är inte en del av fylket.
När grönlandsvalen vid mitten av 1600-talet, efter några decenniers intensiv jakt, i stort sett hade utrotats i området, övergavs ön av valjägarna och förblev i huvudsak öde fram till slutet av 1800-talet. Norge etablerade en meteorologisk station på Jan Mayen 1921 och annekterade ön följande år. Under [[andra världskriget]] och senare har militära radiostationer funnits på ön. Jan Mayen administreras från [[fylkesmann]]en i [[Nordland_fylke|Nordland]].

==Historia==
[[Bild:Joan Blaeu-Insula Qvæ Ioanne Mayen nomen sortita est.JPG|thumb|right|[[Nederländerna|Nederländsk]] karta över Jan Mayen från ca. [[1670]].]]

===Öns upptäckt===
De första nedskrivna beläggen för kännedom om Jan Mayen är daterade till 500-talet, och därför är det troligt att ön var känd under [[vikingatiden]]<ref>[http://odin.dep.no/md/norsk/publ/utredninger/nou/022005-020003/index-hov012-b-f-a.html Miljødepartementet, NOU 1991:21, 11.2.2 Aktivitet i historisk tid]</ref>. [[Henry Hudson]] återupptäckte ön år 1607 och döpte den till ''Hudson's Tutches''. Efter detta observerades den flera gånger av sjömän och valfångare som ställde krav på den eller ändrade namn på den. Valfångare från [[Kingston upon Hull]] i [[England]] kom till ön år 1611 och gav ön namnet ''Trinity Island'', år 1612 kom den franske valfångaren Jean Vrolicq till ön och gav den namnet ''Île de Richelieu''. 1614 gav den engelske kaptenen John Clarke ön namnet ''Isabella'', samma år som ön fick sitt nuvarande namn. [[Joris Carolus]] gav ön namnet efter en av sina kaptener, Jan Jacobs May van Schellinkhout, som besökt ön tre år tidigare.

===Valfångst===
I början av 1600-talet etablerade nederländska valfångare flera valoljekokerier på ön, så att de skulle kunna utvinna olja från valspäcket. Som mest var 1000 män satta i arbete på ön under sommarmånaderna och flera mindre fästningar byggdes för att undvika plundring. I och med valfångsten omkring Jan Mayen utrotades nästan [[grönlandsval]]en, och valfångsten avslutades mellan 1640 och 1650. Ön glömdes bort och besöktes av få skepp under de närmaste 230 åren.

===Ny aktivitet===
Efter valfångsperioden på 1600-talet förekom ingen aktivitet på ön förrän slutet av 1800-talet. En [[Österrike-Ungern|österrikisk-ungersk]] vetenskaplig expedition kartlade och utforskade ön mellan 1882 och 1883. Denna karta över Jan Mayen användes fram till 1950-talet.

I början av 1900-talet påbörjades [[fjällräv]]sjakt. Rävjakten avslutades i början av 1920-talet, så intensiv fångst hade lett till en stark nedgånv av rävbeståndet. Av de första tretton fångshytterna står fortfarande fem kvar.

Den första meteorologiska stationen upprättades år 1921 av Hagbart Ekerold, och med undantag av vintern 1940-41 har det skett kontinuerliga meteorologiska observationer på Jan Mayen. Av den första stationen finns dock bara rester kvar.

===Ön annekteras av Norge===
Delar av ön upptogs av Norges meteorologiska institut år 1922, och hela ön 1926. Ön blev underlagd norsk suveränitet vid en kunglig resolution den 8 maj 1929 och blev en del av kungariket Norge den 27 februari 1930.<ref>[http://www.lovdata.no/all/tl-19300227-002-0.html Lovdata: Lag angående Jan Mayen]</ref>.

Jan Mayen administrerades från [[Oslo]], av [[sysselmannen på Svalbard]], fram till 1 januari 1995. Därefter lades Jan Mayen under [[fylkesman]]nen i [[Nordland fylke]]. Då Jan Mayen är en del av norska riket, till skillnad från de antarktiska besittningarna, gäller sådana konventioner som Norge är förpliktigade att lyda, även Jan Mayen.

===Andra världskriget===
[[Bild:Junkers Ju88.jpg|thumb|Junkers JU 88]]
[[Bild:Focke Wulf Fw200.jpg|thumb|Focke-Wulf Fw 200]]
I fruktan av tyska angrepp beslutades i början av 1940 att den meteorologiska stationen på Jan Mayen skulle brännas ner, och att manskapet skulle evakueras till England. Men efter övervägelser om stationens strategiska betydelse återstartades den 1941, denna gång tillsammans med som mest 52 norska soldater. Det gjordes inga försök av tyskarna att landsätta trupper på ön, men tyska flyg och ubåtar rekognocerade flera gånger nära ön. Undantagsvis skjöt tyska flyg mot anläggningen, men utan att lyckas åsamka större skada. Manskapet kunde leverera meteorologiska data under resten av krigstiden.

Två tyska flyg kraschade på Jan Mayen under kriget, och totalt tretton besättningsmän omkom. Den första kraschen inträffade den 15 juli 1942, men upptäcktes först då resterna av en tysk [[Junkers Ju 88]] upptäcktes den 23 augusti 1950 med fyra omkomna besättningsmedlemmar. Den andra flygkraschen inträffade den 7 augusti 1942, flygplanet var av typen [[Focke-Wulf Fw 200]] och alla nio besättningsmän omkom. Dagen i fråga rådde tät dimma, så tyskarna kunde inte bomba, och norrmännen vågade inte skjuta själva eftersom de inte kunde avgöra om planet var vän eller fiende.

1959 begravdes besättningsmännen från de två flygplanen på krigskyrkogården i [[Narvik]].

Under hösten 1943 gav den norska regeringen amerikanerna lov att etablera en radioavlyssningsstation i mitten av Jan Mayen, i förhoppning att den skulle kunna pejla in den hemliga tyska radiostationen på [[Grönland]]. Den amerikanska basen gick under namnet ''Atlantic City''. Ett villkor var att amerikanerna skulle avlägsna basen då kriget upphört. Amerikanerna stannade kvar på Jan Mayen till februari 1946. Norska regeringen var angelägen att amerikanerna skulle lämna ön, av rädsla att [[Sovjetunionen]] skulle kräva liknande eller större militära anläggningar på [[Svalbard]].

Jan Mayen var under kriget den enda del av kungariket Norge som var helt och hållet under den valda norska regeringens kontroll.

===Nedtrappning av verksamheten===
Den bemannade kustradiostationen på Jan Mayen lades ner 1995 och överfördes till [[Bodø radio]], och styrs via sattelit.

Loran-C-stationerna i Norge, inklusive den på Jan Mayen, beslutades läggas ner år 2004, en åtgärd som skulle vara utförd senast den 1 januari 2006. Regeringen kungjorde den 9 december 2005 att de önskade få framföra ett förslag för vidare drift av stationerna <ref>[http://www.odin.dep.no/fkd/norsk/aktuelt/pressesenter/pressem/047021-070020/dok-bn.html Fiskeri- og kystdepartementet: Pressemelding nr 90/2005]</ref> och den 23 juni 2006 kungjorde [[Fiskeri- og kystdepartementet]] att driften blivit förlängd till och med år 2009. <ref> [http://odin.dep.no/fkd/norsk/aktuelt/pressesenter/pressem/047021-070030/dok-bu.html Fiskeri- og kystdepartementet: Pressemelding nr 53/2006]</ref> Orsaken till förlängningen är knuten till ökat intresse av det bergbaserade navigationssystemet i Europa.

==Geografi==
[[Bild:Jan Mayen-kart.png|thumb|Karta över Jan Mayen]]
[[Bild:Map Norway political-geo.png|thumb|Jan Mayens placering i förhållande till fastlandsnorge]]
Ön är 377&nbsp;km² stor, och ligger 600 km nordöst om Island och 500 km öst om Grönland. Ön ligger omkring 1000 km från både norska kusten och Svalbard. Den sträcker sig 53 kilometer i riktning sydväst till nordöst mellan 70° och 72°N och mellan 8° och 9°V. Ön är 2,5 km bred på det smalaste stället och 15,8 km bred på det bredaste stället.

Ön delas in i tre delar, det smala och flacka Midt-Jan och de bergigare Nord-Jan och Sør-Jan.

===Geologi===
Jan Mayen är en del av [[Mittatlantiska ryggen]]. Denna bergskedja sträcker sig längs hela Atlanten ner till Bouvetön, och består av vulkaniska fjäll, som uppstått i och med sprickbildningen i kontinentalplattorna mellan Amerika och Europa/Afrika. Jan Mayen är en synlig topp på ett av dessa vulkaniska fjäll, där bergets fot ligger omkring 3000 meter under havet. Jan Mayens främsta kännetecken är den 2 277 meter höga vulkanen [[Beerensberg]] som till stor del täcks av glaciär, och utgör hela nordliga delen av ön (Nord-Jan). Beerensberg, som är aktiv, hade sitt senaste utbrott 1985. Hela ön har uppstått på grund av ett vulkanutbrott. Berggrunden liknar i mycket den på stora delar av Island.

===Berg===
[[Bild:Beerenberg JanMayen.JPG|thumb|Beerenberg]]
Jan Mayen är det enda området i Norge som har aktiva vulkaner och vulkaniska bergarter. Den snötäckta vulkanen Beerensburg är världens nordligaste vulkan. Det är en [[stratovulkan]], och tros ha haft sex utbrott sedan 1732, det senaste var 1985.

===Insjöar===
Vid den smalaste delen av ön ligger dess två insjöar, Nordlaguna och Sørlaguna. Nordlaguna är 40 meter som djupast och var förr en viktig färskvattenskälla på ön. Under de senaste decennierna har dock området som skiljer lagunen från ön blivit smalare, och vattnet har blivit [[bräckt vatten|bräckt]]. Sørlaguna är mycket större, men så grund att den kan torka ut under sommaren.

===Klimat===
Ön ligger i gränslandet mellan [[arktiskt klimat|arktiskt]] och [[Tempererat klimat|tempererat]] klimat med relativt milda vintrar och kalla somrar, med en månatlig medeltemperatur på Midt-Jan som varierar mellan +5°C och -6°C. Ön ligger i en [[lågtryck|lågtryckszon]] som ofta för med sig mild luft söderifrån. Årsnederbörden varierar med de topografiska skillnaderna, men brukar ligga på omkring 700 mm per år på Midt-Jan. Ön är ofta dimtäckt, och de omkringliggande havsområdena är isbelagda mellan februari och april.

===Flora===
Vegetationen domineras av småväxta [[örter]], [[lavar]] och [[mossor]]. Inga träd eller buskar växer på ön. Några arter är endemiska.

===Fauna===
[[Bild:Fulmarus glacialis 1 1.jpg|thumb|Stormfågel]]
Avstånd till andra landområden gör att artrikedomen är begränsad på Jan Mayen, men ön är likväl en viktig häckningsplats för flera [[sjöfågel|sjöfåglar]], och 27 fågelarter häckar regelbundet på ön.<ref>[http://npweb.npolar.no/geografi/janmayen Norsk Polarinstitutts side om Jan Mayen]</ref> De stora kolonierna [[stormfågel]], [[alkekung]] och [[spetsbergsgrissla]] anses ha både nationellt och internationellt skyddsvärde.<ref>[http://odin.dep.no/odinarkiv/norsk/bondevikII/md/pressem/022021-070194/dok-bn.html Miljødepartementet: Pressemelding 8. juni 2004]</ref> [[Tretåig mås]] och [[lunnefågel]] är också vanlig på ön, och totalt har 98 olika fågelarter observerats på ön.

[[Fjällräv]] var förr det enda talrika [[däggdjur]]et på ön, men intensiv fångst i början av 1900-talet ledde till att djuret nästan utrotades. [[Klappmyts]] och [[grönlandssäl]] har lekplatser på den nordvästra delen av ön. [[Isbjörn]] förekommer under vintertid.

De kommersiellt mest värdefulla marina resurserna kring ön är [[räkor]].

== Administration ==

Jan Mayen ockuperades år 1925 och är enligt en lag från den 27 februari 1930 en del av kungariket Norge, samma formulering i lagtext används som angående Svalbard. Bakgrunden till detta är att knyta dessa två områden till riket, trots att grundlagen kräver ett "udeleligt og uafhændeligt Rige". Lagen säger däremot ingenting om administrationen, bortsett från rättsväsendet.

Förut administrerades Jan Mayen av sysselmannen på Svalbard, men från och med 1 januari 1995 administreras ön av fylkesmannen i Nordland. Jan Mayen tillhör dock inget fylke.

==Demografi==
De enda invånarna på ön är personal från det norska försvaret och meteorologiska institut, totalt 18 personer. Av dessa är 14 anställda av försvaret och resterande fyra av meteorologiska institutet.<ref>[http://met.no/om/organisasjon/met_div/vnn/jan_mayen.html Meteorologisk institutts side om Jan Mayen]</ref>. Antalet invånare ökar under sommaren då underhåll på öns olika stationer utförs. Tjänstetiden är sex månader eller ett år, och personalbyte sker i april och oktober. Försvaret driver en [[Loran-C]]-station. Båda stationerna ligger några kilometer ifrån [[Olonkinbyen]], där all personal bor.

==Näringsliv==
Det finns inga användbara naturresurser på Jan Mayen. Den ekonomiska aktiviteten begränsas till drift av den norska radio- och väderstationen och försvarets loran-C-station.


Tillsammans med [[Svalbard]] har Jan Mayen tilldelats [[landskod]]en ''sj''.
Tillsammans med [[Svalbard]] har Jan Mayen tilldelats [[landskod]]en ''sj''.


==Externa länkar==
===Jan Mayen radio===
Jan Mayen radio var en norsk kustradiostation som byggdes 1921. I september 1940 ödelades den av norska styrkor och besättningen skickad till Island. 1941 byggdes en ny station. Efter kriget flyttades den till en ny plats, och den kontrolleras idag av Bodø Radio via satellit, men kan tas i lokal kontroll vid sändningsavbrott.
*[http://www.jan-mayen.no/ Jan Mayen, officiell hemsida]
{{Norge}}


==Kommunikation==
{{UA|fr}}
Åtkomstmöjligheterna till Jan Mayen är begränsade. Enklast är att ankomma med flyg, då man landar på öns 1585 meter långa landningsbana. [[Jan Mayens flygplats]] används främst av försvarets [[C-130 Hercules]], som anländer ungefär varannan eller var tredje månad. Flygplatsen började byggas 1960 och det första flygplanet landade där den 17 september samma år, för att hämta en akut sjuk person. Det första civila planet landade den 29 oktober 1961. Innan flygplatsen öppnades släpptes postförsändelser i fallskärm. Ön har ingen naturlig hamn och landstigning från båt kan vara farligt, men är möjligt både från norr och söder.
{{UA|no}}
{{UA|uk}}


==Se även==
* [[Lista över Norges öar]]

==Referenser==
<references/>

==Litteratur==
* Susan Barr: ''Jan Mayen, Norges utpost i vest - øyas historie gjennom 1500 år. ISBN 82-516-1353-1
* Torbjørn Braset: ''Jan Mayen, et besøk i bilder''. ISBN 82-92096-15-9
* {{språkikon|en|Engelska}} Andreas Umbreit, Bradt Travel Guide: ''Spitsbergen: Svalbard, Franz Josef, Jan Mayen''. ISBN 1-84162-092-0
* {{språkikon|en|Engelska}} Stig Skreslet: ''Jan Mayen Island in Scientific Focus''. ISBN 1-4020-2956-X

==Externa länkar==
{{commons|Jan Mayen}}
===Norska myndigheters webbplatser===
* [http://npweb.npolar.no/geografi/janmayen Norsk Polarinstitutts sida om Jan Mayen]
* [http://odin.dep.no/md/norsk/publ/utredninger/nou/022005-020003/index-hov012-b-f-a.html NOU 1999:21. Lag om miljövärn på Svalbard] (kapitel 11 behandlar Jan Mayen)
* [http://www.lovdata.no/all/tl-19300227-002-0.html Lovdata.no: Jan Mayen-lagen]

===Privata webbplatser===
* [http://www.jan-mayen.no/ Stationens hemsida, drivs av de boende på ön]
* [http://www.keeponliving.net/Content/Norwegian/JanMayen/janmayen.htm Dags Jan Mayen special]
{{Norge}}
[[Kategori:Norges öar]]
[[Kategori:Norges öar]]
{{Link FA|fr}}
{{Link UA|uk}}
{{Link UA|fr}}


[[frp:Jan Mayen]]
[[ast:Jan Mayen]]
[[ast:Jan Mayen]]
[[zh-min-nan:Jan Mayen]]
[[bg:Ян Майен]]
[[br:Jan Mayen]]
[[bs:Jan Majen]]
[[bs:Jan Majen]]
[[br:Jan Mayen]]
[[bg:Ян Майен]]
[[ca:Jan Mayen]]
[[ca:Jan Mayen]]
[[cs:Jan Mayen]]
[[cs:Jan Mayen]]
[[da:Jan Mayen]]
[[da:Jan Mayen]]
[[de:Jan Mayen]]
[[de:Jan Mayen]]
[[et:Jan Mayen]]
[[en:Jan Mayen]]
[[en:Jan Mayen]]
[[eo:Jan Mayen]]
[[es:Jan Mayen]]
[[es:Jan Mayen]]
[[et:Jan Mayen]]
[[eo:Jan Mayen]]
[[fa:یان ماین]]
[[fa:یان ماین]]
[[fi:Jan Mayen]]
[[fr:Île Jan Mayen]]
[[fr:Île Jan Mayen]]
[[frp:Jan Mayen]]
[[gl:Jan Mayen]]
[[gl:Jan Mayen]]
[[he:יאן מאיין]]
[[ko:얀마옌 ]]
[[hr:Jan Mayen]]
[[hr:Jan Mayen]]
[[hu:Jan Mayen]]
[[id:Jan Mayen]]
[[id:Jan Mayen]]
[[is:Jan Mayen]]
[[is:Jan Mayen]]
[[it:Isola Jan Mayen]]
[[it:Isola Jan Mayen]]
[[he:יאן מאיין]]
[[ja:ヤンマイエン島]]
[[ko:얀마옌 섬]]
[[kw:Jan Mayen]]
[[kw:Jan Mayen]]
[[sw:Jan Mayen]]
[[lb:Jan Mayen]]
[[lb:Jan Mayen]]
[[li:Jan Mayen]]
[[lij:Jan Mayen]]
[[lij:Jan Mayen]]
[[li:Jan Mayen]]
[[hu:Jan Mayen]]
[[nl:Jan Mayen]]
[[nl:Jan Mayen]]
[[ja:ヤンマイエン島]]
[[nn:Jan Mayen]]
[[nn:Jan Mayen]]
[[no:Jan Mayen]]
[[no:Jan Mayen]]
Rad 56: Rad 163:
[[ro:Insula Jan Mayen]]
[[ro:Insula Jan Mayen]]
[[ru:Ян-Майен]]
[[ru:Ян-Майен]]
[[sh:Jan Mayen]]
[[sq:Jan Mayen]]
[[simple:Jan Mayen]]
[[simple:Jan Mayen]]
[[sk:Jan Mayen]]
[[sk:Jan Mayen]]
[[sl:Jan Mayen]]
[[sl:Jan Mayen]]
[[sq:Jan Mayen]]
[[sr:Јан Мајен]]
[[sr:Јан Мајен]]
[[sw:Jan Mayen]]
[[sh:Jan Mayen]]
[[fi:Jan Mayen]]
[[tr:Jan Mayen]]
[[tr:Jan Mayen]]
[[uk:Ян-Маєн]]
[[uk:Ян-Маєн]]
[[war:Jan Mayen]]
[[war:Jan Mayen]]
[[zh:揚馬延島]]
[[zh:揚馬延島]]
[[zh-min-nan:Jan Mayen]]

Versionen från 8 november 2007 kl. 21.20

Jan Mayen

Jan Mayen, till Norge hörande nästan obebodd (ca 20 personer) vulkanisk ö belägen 540 km nordöst om Island, på gränsen mellan Norska havet och Grönlandshavet.

Jan Mayens placering i Nordatlanten markerat i vitt

Jan Mayen är en 337 km² stor arktisk ö som tillhör Norge. Ön består till viss del av en glaciär. Den har koordinaterna 70,59° N 8,28° V. På ön ligger världens nordligaste aktiva vulkan, Beerenberg, som med sina 2277 meter över havet också är ett av Norges högsta berg. Andra norska vulkaner är Bouvetön och Peter I:s ö. Jan Mayens fiskezon är på 293 049 km², och 1980 utvidgades öns ekonomiska zon till 200 nautiska mil omkring ön, vilket ledde till protester från Island och Grönland.

Jan Mayen är en del av Norge, men är inte ett biland och lyder inte under Svalbardtraktaten. Ön administreras av Nordland fylke, men är inte en del av fylket.

Historia

Nederländsk karta över Jan Mayen från ca. 1670.

Öns upptäckt

De första nedskrivna beläggen för kännedom om Jan Mayen är daterade till 500-talet, och därför är det troligt att ön var känd under vikingatiden[1]. Henry Hudson återupptäckte ön år 1607 och döpte den till Hudson's Tutches. Efter detta observerades den flera gånger av sjömän och valfångare som ställde krav på den eller ändrade namn på den. Valfångare från Kingston upon Hull i England kom till ön år 1611 och gav ön namnet Trinity Island, år 1612 kom den franske valfångaren Jean Vrolicq till ön och gav den namnet Île de Richelieu. 1614 gav den engelske kaptenen John Clarke ön namnet Isabella, samma år som ön fick sitt nuvarande namn. Joris Carolus gav ön namnet efter en av sina kaptener, Jan Jacobs May van Schellinkhout, som besökt ön tre år tidigare.

Valfångst

I början av 1600-talet etablerade nederländska valfångare flera valoljekokerier på ön, så att de skulle kunna utvinna olja från valspäcket. Som mest var 1000 män satta i arbete på ön under sommarmånaderna och flera mindre fästningar byggdes för att undvika plundring. I och med valfångsten omkring Jan Mayen utrotades nästan grönlandsvalen, och valfångsten avslutades mellan 1640 och 1650. Ön glömdes bort och besöktes av få skepp under de närmaste 230 åren.

Ny aktivitet

Efter valfångsperioden på 1600-talet förekom ingen aktivitet på ön förrän slutet av 1800-talet. En österrikisk-ungersk vetenskaplig expedition kartlade och utforskade ön mellan 1882 och 1883. Denna karta över Jan Mayen användes fram till 1950-talet.

I början av 1900-talet påbörjades fjällrävsjakt. Rävjakten avslutades i början av 1920-talet, så intensiv fångst hade lett till en stark nedgånv av rävbeståndet. Av de första tretton fångshytterna står fortfarande fem kvar.

Den första meteorologiska stationen upprättades år 1921 av Hagbart Ekerold, och med undantag av vintern 1940-41 har det skett kontinuerliga meteorologiska observationer på Jan Mayen. Av den första stationen finns dock bara rester kvar.

Ön annekteras av Norge

Delar av ön upptogs av Norges meteorologiska institut år 1922, och hela ön 1926. Ön blev underlagd norsk suveränitet vid en kunglig resolution den 8 maj 1929 och blev en del av kungariket Norge den 27 februari 1930.[2].

Jan Mayen administrerades från Oslo, av sysselmannen på Svalbard, fram till 1 januari 1995. Därefter lades Jan Mayen under fylkesmannen i Nordland fylke. Då Jan Mayen är en del av norska riket, till skillnad från de antarktiska besittningarna, gäller sådana konventioner som Norge är förpliktigade att lyda, även Jan Mayen.

Andra världskriget

Junkers JU 88
Focke-Wulf Fw 200

I fruktan av tyska angrepp beslutades i början av 1940 att den meteorologiska stationen på Jan Mayen skulle brännas ner, och att manskapet skulle evakueras till England. Men efter övervägelser om stationens strategiska betydelse återstartades den 1941, denna gång tillsammans med som mest 52 norska soldater. Det gjordes inga försök av tyskarna att landsätta trupper på ön, men tyska flyg och ubåtar rekognocerade flera gånger nära ön. Undantagsvis skjöt tyska flyg mot anläggningen, men utan att lyckas åsamka större skada. Manskapet kunde leverera meteorologiska data under resten av krigstiden.

Två tyska flyg kraschade på Jan Mayen under kriget, och totalt tretton besättningsmän omkom. Den första kraschen inträffade den 15 juli 1942, men upptäcktes först då resterna av en tysk Junkers Ju 88 upptäcktes den 23 augusti 1950 med fyra omkomna besättningsmedlemmar. Den andra flygkraschen inträffade den 7 augusti 1942, flygplanet var av typen Focke-Wulf Fw 200 och alla nio besättningsmän omkom. Dagen i fråga rådde tät dimma, så tyskarna kunde inte bomba, och norrmännen vågade inte skjuta själva eftersom de inte kunde avgöra om planet var vän eller fiende.

1959 begravdes besättningsmännen från de två flygplanen på krigskyrkogården i Narvik.

Under hösten 1943 gav den norska regeringen amerikanerna lov att etablera en radioavlyssningsstation i mitten av Jan Mayen, i förhoppning att den skulle kunna pejla in den hemliga tyska radiostationen på Grönland. Den amerikanska basen gick under namnet Atlantic City. Ett villkor var att amerikanerna skulle avlägsna basen då kriget upphört. Amerikanerna stannade kvar på Jan Mayen till februari 1946. Norska regeringen var angelägen att amerikanerna skulle lämna ön, av rädsla att Sovjetunionen skulle kräva liknande eller större militära anläggningar på Svalbard.

Jan Mayen var under kriget den enda del av kungariket Norge som var helt och hållet under den valda norska regeringens kontroll.

Nedtrappning av verksamheten

Den bemannade kustradiostationen på Jan Mayen lades ner 1995 och överfördes till Bodø radio, och styrs via sattelit.

Loran-C-stationerna i Norge, inklusive den på Jan Mayen, beslutades läggas ner år 2004, en åtgärd som skulle vara utförd senast den 1 januari 2006. Regeringen kungjorde den 9 december 2005 att de önskade få framföra ett förslag för vidare drift av stationerna [3] och den 23 juni 2006 kungjorde Fiskeri- og kystdepartementet att driften blivit förlängd till och med år 2009. [4] Orsaken till förlängningen är knuten till ökat intresse av det bergbaserade navigationssystemet i Europa.

Geografi

Karta över Jan Mayen
Jan Mayens placering i förhållande till fastlandsnorge

Ön är 377 km² stor, och ligger 600 km nordöst om Island och 500 km öst om Grönland. Ön ligger omkring 1000 km från både norska kusten och Svalbard. Den sträcker sig 53 kilometer i riktning sydväst till nordöst mellan 70° och 72°N och mellan 8° och 9°V. Ön är 2,5 km bred på det smalaste stället och 15,8 km bred på det bredaste stället.

Ön delas in i tre delar, det smala och flacka Midt-Jan och de bergigare Nord-Jan och Sør-Jan.

Geologi

Jan Mayen är en del av Mittatlantiska ryggen. Denna bergskedja sträcker sig längs hela Atlanten ner till Bouvetön, och består av vulkaniska fjäll, som uppstått i och med sprickbildningen i kontinentalplattorna mellan Amerika och Europa/Afrika. Jan Mayen är en synlig topp på ett av dessa vulkaniska fjäll, där bergets fot ligger omkring 3000 meter under havet. Jan Mayens främsta kännetecken är den 2 277 meter höga vulkanen Beerensberg som till stor del täcks av glaciär, och utgör hela nordliga delen av ön (Nord-Jan). Beerensberg, som är aktiv, hade sitt senaste utbrott 1985. Hela ön har uppstått på grund av ett vulkanutbrott. Berggrunden liknar i mycket den på stora delar av Island.

Berg

Beerenberg

Jan Mayen är det enda området i Norge som har aktiva vulkaner och vulkaniska bergarter. Den snötäckta vulkanen Beerensburg är världens nordligaste vulkan. Det är en stratovulkan, och tros ha haft sex utbrott sedan 1732, det senaste var 1985.

Insjöar

Vid den smalaste delen av ön ligger dess två insjöar, Nordlaguna och Sørlaguna. Nordlaguna är 40 meter som djupast och var förr en viktig färskvattenskälla på ön. Under de senaste decennierna har dock området som skiljer lagunen från ön blivit smalare, och vattnet har blivit bräckt. Sørlaguna är mycket större, men så grund att den kan torka ut under sommaren.

Klimat

Ön ligger i gränslandet mellan arktiskt och tempererat klimat med relativt milda vintrar och kalla somrar, med en månatlig medeltemperatur på Midt-Jan som varierar mellan +5°C och -6°C. Ön ligger i en lågtryckszon som ofta för med sig mild luft söderifrån. Årsnederbörden varierar med de topografiska skillnaderna, men brukar ligga på omkring 700 mm per år på Midt-Jan. Ön är ofta dimtäckt, och de omkringliggande havsområdena är isbelagda mellan februari och april.

Flora

Vegetationen domineras av småväxta örter, lavar och mossor. Inga träd eller buskar växer på ön. Några arter är endemiska.

Fauna

Stormfågel

Avstånd till andra landområden gör att artrikedomen är begränsad på Jan Mayen, men ön är likväl en viktig häckningsplats för flera sjöfåglar, och 27 fågelarter häckar regelbundet på ön.[5] De stora kolonierna stormfågel, alkekung och spetsbergsgrissla anses ha både nationellt och internationellt skyddsvärde.[6] Tretåig mås och lunnefågel är också vanlig på ön, och totalt har 98 olika fågelarter observerats på ön.

Fjällräv var förr det enda talrika däggdjuret på ön, men intensiv fångst i början av 1900-talet ledde till att djuret nästan utrotades. Klappmyts och grönlandssäl har lekplatser på den nordvästra delen av ön. Isbjörn förekommer under vintertid.

De kommersiellt mest värdefulla marina resurserna kring ön är räkor.

Administration

Jan Mayen ockuperades år 1925 och är enligt en lag från den 27 februari 1930 en del av kungariket Norge, samma formulering i lagtext används som angående Svalbard. Bakgrunden till detta är att knyta dessa två områden till riket, trots att grundlagen kräver ett "udeleligt og uafhændeligt Rige". Lagen säger däremot ingenting om administrationen, bortsett från rättsväsendet.

Förut administrerades Jan Mayen av sysselmannen på Svalbard, men från och med 1 januari 1995 administreras ön av fylkesmannen i Nordland. Jan Mayen tillhör dock inget fylke.

Demografi

De enda invånarna på ön är personal från det norska försvaret och meteorologiska institut, totalt 18 personer. Av dessa är 14 anställda av försvaret och resterande fyra av meteorologiska institutet.[7]. Antalet invånare ökar under sommaren då underhåll på öns olika stationer utförs. Tjänstetiden är sex månader eller ett år, och personalbyte sker i april och oktober. Försvaret driver en Loran-C-station. Båda stationerna ligger några kilometer ifrån Olonkinbyen, där all personal bor.

Näringsliv

Det finns inga användbara naturresurser på Jan Mayen. Den ekonomiska aktiviteten begränsas till drift av den norska radio- och väderstationen och försvarets loran-C-station.

Tillsammans med Svalbard har Jan Mayen tilldelats landskoden sj.

Jan Mayen radio

Jan Mayen radio var en norsk kustradiostation som byggdes 1921. I september 1940 ödelades den av norska styrkor och besättningen skickad till Island. 1941 byggdes en ny station. Efter kriget flyttades den till en ny plats, och den kontrolleras idag av Bodø Radio via satellit, men kan tas i lokal kontroll vid sändningsavbrott.

Kommunikation

Åtkomstmöjligheterna till Jan Mayen är begränsade. Enklast är att ankomma med flyg, då man landar på öns 1585 meter långa landningsbana. Jan Mayens flygplats används främst av försvarets C-130 Hercules, som anländer ungefär varannan eller var tredje månad. Flygplatsen började byggas 1960 och det första flygplanet landade där den 17 september samma år, för att hämta en akut sjuk person. Det första civila planet landade den 29 oktober 1961. Innan flygplatsen öppnades släpptes postförsändelser i fallskärm. Ön har ingen naturlig hamn och landstigning från båt kan vara farligt, men är möjligt både från norr och söder.

Se även

Referenser

Litteratur

  • Susan Barr: Jan Mayen, Norges utpost i vest - øyas historie gjennom 1500 år. ISBN 82-516-1353-1
  • Torbjørn Braset: Jan Mayen, et besøk i bilder. ISBN 82-92096-15-9
  • (Engelska) Andreas Umbreit, Bradt Travel Guide: Spitsbergen: Svalbard, Franz Josef, Jan Mayen. ISBN 1-84162-092-0
  • (Engelska) Stig Skreslet: Jan Mayen Island in Scientific Focus. ISBN 1-4020-2956-X

Externa länkar

Norska myndigheters webbplatser

Privata webbplatser