Fremskrittspartiet: Skillnad mellan sidversioner
Regeringskrisen 1986, populism, invandring, kolumn i fyra spalter |
Minskad statsmakt, Hedstrøm, Fridemokraterna |
||
| Rad 13: | Rad 13: | ||
}} |
}} |
||
[[Bild:Siv Jensen.jpg|thumb|partiledare Siv Jensen.]] |
[[Bild:Siv Jensen.jpg|thumb|partiledare Siv Jensen.]] |
||
'''Fremskrittspartiet''' ([[nynorska]]: '''Framstegspartiet''') är ett politiskt parti i [[Norge]]. Det grundades |
'''Fremskrittspartiet''' ([[nynorska]]: '''Framstegspartiet''') är ett politiskt parti i [[Norge]]. Det grundades 1973 av [[Anders Lange]] under namnet '''[[Anders Langes parti]] til sterk nedsettelse av skatter, avgifter og offentlige inngrep''' som en protest mot statliga ingrepp i människors privatliv och höga skatter och avgifter. |
||
Partiet startades som en proteströrelse den 8 april 1973 och fick 5 procent vid stortingsvalet hösten samma år. Detta gav partiet 4 mandat, med representation från [[Oslo]], [[Akershus]], [[Rogaland]] och [[Hordaland]]. Sedan Anders Lange avlidit |
Partiet startades som en proteströrelse den 8 april 1973 och fick 5 procent vid stortingsvalet hösten samma år. Detta gav partiet 4 mandat, med representation från [[Oslo]], [[Akershus]], [[Rogaland]] och [[Hordaland]]. Sedan Anders Lange avlidit 1974 blev först [[Eivind Eckbo]] och därpå [[Arve Lønnum]] partiets ordförande. 1978 övertogs ordförandeposten av [[Carl I. Hagen]], som kom att leda och prägla partiet i 28 år, tills han avgick i maj 2006. Hagen hade dessförinnan (2005) lett Fremskrittspartiet till sitt bästa resultat någon gång i val till stortinget: 22,1 procent. Carl I Hagen efterträddes av [[Siv Jensen]]. |
||
Fremskrittspartiet innehade vågmästarställning 1985-86, även om de var utfrusna ur regeringssamarbetet. Regeringen [[Kåre Willoch|Willoch]] räknade med att de skulle få Fremskrittspartiets stöd i en förtroendeomröstning när alternativet var att vänstern fördes till makten. Omröstningen gällde en fråga som var viktig för partiet, nämligen en höjning av bensinskatten. Man stod vid sina vallöften och röstade nej och fick en vänsterregering - |
Fremskrittspartiet innehade vågmästarställning 1985-86, även om de var utfrusna ur regeringssamarbetet. Regeringen [[Kåre Willoch|Willoch]] räknade med att de skulle få Fremskrittspartiets stöd i en förtroendeomröstning när alternativet var att vänstern fördes till makten. Omröstningen gällde en fråga som var viktig för partiet, nämligen en höjning av bensinskatten. Man stod vid sina vallöften och röstade nej och fick en vänsterregering - som införde den bensinskatt man tagit som förevändning för misstroendevotum. Men Fremskrittspartiets principfasta agerande blev grunden för deras genombrott några år senare. |
||
Även som lokalt parti har Frp haft framgångar, bland annat som ledande parti i Oslo 1990-1991. Då var partiets företrädare Peter N Myhre borgmästare. |
Även som lokalt parti har Frp haft framgångar, bland annat som ledande parti i Oslo 1990-1991. Då var partiets företrädare Peter N Myhre borgmästare. |
||
| Rad 25: | Rad 25: | ||
Partiet företräder enligt egen uppfattning ett traditionellt värdeliberalt alternativ som sätter individen i centrum framför statsmaktens roll i samhället, men de andra politiska partierna har hela tiden sett Fremskrittspartiet som utpräglat [[Populistiskt parti|populistiskt]]. Professor Anders Todal Jensen har framhållit att partiet är populistiskt i en mer nyanserad betydelse än den skällsordsartade användning som de etablerade partierna och massmedia med förkärlek tillgriper: partiet är lyhört för sina väljare, till skillnad från övriga partier som är elitistiska.<ref>Even Gran: [http://www.forskning.no/Artikler/2003/februar/1044956425.3 Populisme - et sunnhetstrekk] Forskning.no 12 februari 2003.</ref> |
Partiet företräder enligt egen uppfattning ett traditionellt värdeliberalt alternativ som sätter individen i centrum framför statsmaktens roll i samhället, men de andra politiska partierna har hela tiden sett Fremskrittspartiet som utpräglat [[Populistiskt parti|populistiskt]]. Professor Anders Todal Jensen har framhållit att partiet är populistiskt i en mer nyanserad betydelse än den skällsordsartade användning som de etablerade partierna och massmedia med förkärlek tillgriper: partiet är lyhört för sina väljare, till skillnad från övriga partier som är elitistiska.<ref>Even Gran: [http://www.forskning.no/Artikler/2003/februar/1044956425.3 Populisme - et sunnhetstrekk] Forskning.no 12 februari 2003.</ref> |
||
Partimötet i Bolkesjø |
Partimötet i Bolkesjø 1994 har setts som avgörande för partiets utveckling under 1990-talet, då partiets mer nyliberalt sinnade företrädare lämnade partiet. Fyra av de yngre stortingsledamöterna bildade en egen stortingsgrupp, Fridemokraterna. Denna raderades dock ut i följande stortingsval. |
||
I stortingsvalet i september 2005 fick partiet 22,1 procent av rösterna. Under vintern 2005-2006 har partiet gått fortsatt framåt i opinionsundersökningarna och i en mätning gjord under mars 2006 fick partiet 34,9 procent vilket gjorde partiet till Norges största. från höst 2007 til mars 2008 har FrP fått mellan 23-29 % av rösterna på mätningerna, den siste i mars 2008 fick partiet 26,4% stöd. |
I stortingsvalet i september 2005 fick partiet 22,1 procent av rösterna. Under vintern 2005-2006 har partiet gått fortsatt framåt i opinionsundersökningarna och i en mätning gjord under mars 2006 fick partiet 34,9 procent vilket gjorde partiet till Norges största. från höst 2007 til mars 2008 har FrP fått mellan 23-29 % av rösterna på mätningerna, den siste i mars 2008 fick partiet 26,4% stöd. |
||
==Minskad statsmakt== |
|||
Det viktigaste målet har ända sedan starten varit att arbeta för reducera den offentliga sektorns makt och öka friheten för den enskilde individen. Det innebär avbyråkratisering, minskade skatter och avgifter och en minskad statsmakt.<ref name=Simonsen>Jan Simonsen: "Därför vann Fremskrittspartiet", ''Contra'' 1/1988.</ref> Den nyliberala ideologin har varit tydlig, även om de mest renläriga sett sig tvungna att lämna partiet, som därmed blivit mera av ett traditionellt högerparti. |
|||
Partiet motsätter sig offentlig barndagvård. Denna tjänar till att möjliggöra två inkomster, vilket i sig borde räcka till att betala för barndagvården. Dessutom gynnar den ensamstående på familjers bekostnad. Familjen ses som en viktig kultur- och traditionsbärare och den miljö där identitet och trygghet grundläggs. Därför är det viktigt att inte staten övertar familjens roller. Man anser vidare att den traditionella familjen med mor och far ger de bästa uppväxtvillkoren för barnen, varför man motsätter sig homosexuellas adoptionsmöjlighter.<ref>[http://www.frp.no/Innhold/FrP/Dokumenter/Program_og_vedtekter/Partiprogram/?module=Articles;action=Article.publicShow;ID=13469/ Familie og barn] Prinsipp- og handlingsprogram 2005-2009.</ref> |
|||
==Invandring== |
==Invandring== |
||
Den långvarigaste och hårdaste kritiken har rests mot det som har stämplats som partiets rasistiska hållningar och innvandrarfientlighet. Partiet har |
Den långvarigaste och hårdaste kritiken har rests mot det som har stämplats som partiets rasistiska hållningar och innvandrarfientlighet. Partiet har understrukit att dess hjärtefrågor rör minskning av politikers och byråkraters makt, medan man sökt tona ner invandrarfrågan. Ställningstagandena har ändå varit tydliga. Härvid har man klargjort att frågan gäller dels om det är klokt att utsätta landet för de påfrestningar som massinvandring utgör, inklusive samhällsmotsättningar, hög brottslighet och integrationssvårigheter, dels om man på etiska grunder kan kombinera dagens invandringssystem med ett välfärdssystem som bygger på försäkringsprincipen, dvs. om det är rätt att betala ut socialförsäkringar åt sådana som inte betalat några premier. Några rasistiska motiv har inte kunnat påvisas. Partiets grundyn är att man i princip borde ha så fri invandring som möjligt, men att detta är omöjligt så länge socialstaten bibehålls. Invandrarpolitiken baserar sig således på realpolitik framom ideologi.<ref name=Program>[http://www.frp.no/Innhold/FrP/Dokumenter/Program_og_vedtekter/Partiprogram/?module=Articles;action=Article.publicShow;ID=13467 Norge og verden] Prinsipp- og handlingsprogram 2005-2009.</ref> |
||
| ⚫ | Vid Väljarundersökningen 2001 svarade 64 % av Fremskrittspartiets väljare at de var helt eller delvis eniga med påståendet «Innvandring utgör ett alvarligt hot mot vår nationella egenart», medan motsvarande tal för de andra väljargrupperna varierade från 13 % (Venstre) til 34 % (Senterpartiet).{{källa behövs}} Partiet mottog också mycket kritik då [[Øystein Hedstrøm]] år 1995 deltog i mötet på Godlia biograf, i regi av den innvandringsfientliga organisationen [[Den Norske Forening]]. Partiets ordförande, Carl Hagen, var omedveten om saken och tog avstånd från DNF. Hedstrøm måste lämna sin post som talesman i invandrarfrågor.<ref>Herbjørn Sørebø: [www |url=http://www.dagogtid.no/arkiv/1999/09/herb.html Oppgjeret med Hagen] ''Dag og Tid'' 4 mars 1999.</ref> |
||
Enligt partiet egen hemsida är man kritisk mot det man kallar "dagens liberala innvandringspolitik". Däremot vill man fokusera på kvotflyktingar och deras närmaste anhöriga. Man anser också att hjälp i närområdet maximerar nyttan av hjälpen. Repatriering bör uppmuntras när förhållandena i hemlandet tillåter det.<ref name=Program /> Motivet för politiken förklaras vara att man vill hjälpa riktiga flyktingar. Om asylsökande går före i kön förlänger det väntetiden för FN:s kvotflyktingar, som är säkra kort. Man har vidare understrukit att det folkliga missnöjet med politikernas prioriteringar inte skall skyllas på invandrarna utan på en misslyckad politik.<ref name=Simonsen /> |
|||
| ⚫ | Vid Väljarundersökningen 2001 svarade 64 % av Fremskrittspartiets väljare at de var helt eller delvis eniga med påståendet «Innvandring utgör ett alvarligt hot mot vår nationella egenart», medan motsvarande tal för de andra väljargrupperna varierade från 13 % (Venstre) til 34 % (Senterpartiet). Partiet mottog också mycket kritik då [[Øystein Hedstrøm]] år 1995 deltog i mötet på Godlia biograf, i regi av den innvandringsfientliga organisationen [[Den Norske Forening]]. |
||
Även i norska massmedia framställs partiet som främlingsfientligt. Som exempel har [[Aftenposten]] kriticerat en broschyr, som utgivits av Fremskrittspartiet år 2005. Vad man retat sig på är att partiet tar upp den höga brottsfrekvensen bland invandrarna.<ref>Jonathan Tisdall: [http://www.aftenposten.no/english/local/article1097512.ece Progress Party brochure sparks racism charges] Aftenposten English Desk 3 april 2008.</ref> |
Även i norska massmedia framställs partiet som främlingsfientligt. Som exempel har [[Aftenposten]] kriticerat en broschyr, som utgivits av Fremskrittspartiet år 2005. Vad man retat sig på är att partiet tar upp den höga brottsfrekvensen bland invandrarna.<ref>Jonathan Tisdall: [http://www.aftenposten.no/english/local/article1097512.ece Progress Party brochure sparks racism charges] Aftenposten English Desk 3 april 2008.</ref> |
||
Versionen från 3 april 2008 kl. 04.25
| Fremskrittspartiet | |
| Partiordförande | Siv Jensen |
|---|---|
| Grundat | 1973 |
| Huvudkontor | Youngstorget 1, 0181 Oslo |
| Politisk ideologi | Liberalkonservatism |
| Internationellt samarbetsorgan | Inget |
| Färg(er) | Blå, röd |
| Webbplats | |
| www.frp.no | |
Fremskrittspartiet (nynorska: Framstegspartiet) är ett politiskt parti i Norge. Det grundades 1973 av Anders Lange under namnet Anders Langes parti til sterk nedsettelse av skatter, avgifter og offentlige inngrep som en protest mot statliga ingrepp i människors privatliv och höga skatter och avgifter.
Partiet startades som en proteströrelse den 8 april 1973 och fick 5 procent vid stortingsvalet hösten samma år. Detta gav partiet 4 mandat, med representation från Oslo, Akershus, Rogaland och Hordaland. Sedan Anders Lange avlidit 1974 blev först Eivind Eckbo och därpå Arve Lønnum partiets ordförande. 1978 övertogs ordförandeposten av Carl I. Hagen, som kom att leda och prägla partiet i 28 år, tills han avgick i maj 2006. Hagen hade dessförinnan (2005) lett Fremskrittspartiet till sitt bästa resultat någon gång i val till stortinget: 22,1 procent. Carl I Hagen efterträddes av Siv Jensen.
Fremskrittspartiet innehade vågmästarställning 1985-86, även om de var utfrusna ur regeringssamarbetet. Regeringen Willoch räknade med att de skulle få Fremskrittspartiets stöd i en förtroendeomröstning när alternativet var att vänstern fördes till makten. Omröstningen gällde en fråga som var viktig för partiet, nämligen en höjning av bensinskatten. Man stod vid sina vallöften och röstade nej och fick en vänsterregering - som införde den bensinskatt man tagit som förevändning för misstroendevotum. Men Fremskrittspartiets principfasta agerande blev grunden för deras genombrott några år senare.
Även som lokalt parti har Frp haft framgångar, bland annat som ledande parti i Oslo 1990-1991. Då var partiets företrädare Peter N Myhre borgmästare.
Partiet har ändå kunnat etablera sig som ett av Norges största partier. På den traditionella politiska höger-vänsterskalan anses partiet (av andra norska partier och utomstående bedömare) - att ligga längst till höger bland partierna i Stortinget. Emellertid uppfattar Fremskrittspartiets företrädare och väljare partiet som ett typiskt mittenparti.
Partiet företräder enligt egen uppfattning ett traditionellt värdeliberalt alternativ som sätter individen i centrum framför statsmaktens roll i samhället, men de andra politiska partierna har hela tiden sett Fremskrittspartiet som utpräglat populistiskt. Professor Anders Todal Jensen har framhållit att partiet är populistiskt i en mer nyanserad betydelse än den skällsordsartade användning som de etablerade partierna och massmedia med förkärlek tillgriper: partiet är lyhört för sina väljare, till skillnad från övriga partier som är elitistiska.[1]
Partimötet i Bolkesjø 1994 har setts som avgörande för partiets utveckling under 1990-talet, då partiets mer nyliberalt sinnade företrädare lämnade partiet. Fyra av de yngre stortingsledamöterna bildade en egen stortingsgrupp, Fridemokraterna. Denna raderades dock ut i följande stortingsval.
I stortingsvalet i september 2005 fick partiet 22,1 procent av rösterna. Under vintern 2005-2006 har partiet gått fortsatt framåt i opinionsundersökningarna och i en mätning gjord under mars 2006 fick partiet 34,9 procent vilket gjorde partiet till Norges största. från höst 2007 til mars 2008 har FrP fått mellan 23-29 % av rösterna på mätningerna, den siste i mars 2008 fick partiet 26,4% stöd.
Minskad statsmakt
Det viktigaste målet har ända sedan starten varit att arbeta för reducera den offentliga sektorns makt och öka friheten för den enskilde individen. Det innebär avbyråkratisering, minskade skatter och avgifter och en minskad statsmakt.[2] Den nyliberala ideologin har varit tydlig, även om de mest renläriga sett sig tvungna att lämna partiet, som därmed blivit mera av ett traditionellt högerparti.
Partiet motsätter sig offentlig barndagvård. Denna tjänar till att möjliggöra två inkomster, vilket i sig borde räcka till att betala för barndagvården. Dessutom gynnar den ensamstående på familjers bekostnad. Familjen ses som en viktig kultur- och traditionsbärare och den miljö där identitet och trygghet grundläggs. Därför är det viktigt att inte staten övertar familjens roller. Man anser vidare att den traditionella familjen med mor och far ger de bästa uppväxtvillkoren för barnen, varför man motsätter sig homosexuellas adoptionsmöjlighter.[3]
Invandring
Den långvarigaste och hårdaste kritiken har rests mot det som har stämplats som partiets rasistiska hållningar och innvandrarfientlighet. Partiet har understrukit att dess hjärtefrågor rör minskning av politikers och byråkraters makt, medan man sökt tona ner invandrarfrågan. Ställningstagandena har ändå varit tydliga. Härvid har man klargjort att frågan gäller dels om det är klokt att utsätta landet för de påfrestningar som massinvandring utgör, inklusive samhällsmotsättningar, hög brottslighet och integrationssvårigheter, dels om man på etiska grunder kan kombinera dagens invandringssystem med ett välfärdssystem som bygger på försäkringsprincipen, dvs. om det är rätt att betala ut socialförsäkringar åt sådana som inte betalat några premier. Några rasistiska motiv har inte kunnat påvisas. Partiets grundyn är att man i princip borde ha så fri invandring som möjligt, men att detta är omöjligt så länge socialstaten bibehålls. Invandrarpolitiken baserar sig således på realpolitik framom ideologi.[4]
Vid Väljarundersökningen 2001 svarade 64 % av Fremskrittspartiets väljare at de var helt eller delvis eniga med påståendet «Innvandring utgör ett alvarligt hot mot vår nationella egenart», medan motsvarande tal för de andra väljargrupperna varierade från 13 % (Venstre) til 34 % (Senterpartiet).[källa behövs] Partiet mottog också mycket kritik då Øystein Hedstrøm år 1995 deltog i mötet på Godlia biograf, i regi av den innvandringsfientliga organisationen Den Norske Forening. Partiets ordförande, Carl Hagen, var omedveten om saken och tog avstånd från DNF. Hedstrøm måste lämna sin post som talesman i invandrarfrågor.[5]
Enligt partiet egen hemsida är man kritisk mot det man kallar "dagens liberala innvandringspolitik". Däremot vill man fokusera på kvotflyktingar och deras närmaste anhöriga. Man anser också att hjälp i närområdet maximerar nyttan av hjälpen. Repatriering bör uppmuntras när förhållandena i hemlandet tillåter det.[4] Motivet för politiken förklaras vara att man vill hjälpa riktiga flyktingar. Om asylsökande går före i kön förlänger det väntetiden för FN:s kvotflyktingar, som är säkra kort. Man har vidare understrukit att det folkliga missnöjet med politikernas prioriteringar inte skall skyllas på invandrarna utan på en misslyckad politik.[2]
Även i norska massmedia framställs partiet som främlingsfientligt. Som exempel har Aftenposten kriticerat en broschyr, som utgivits av Fremskrittspartiet år 2005. Vad man retat sig på är att partiet tar upp den höga brottsfrekvensen bland invandrarna.[6]
Valresultat
Fremskrittspartiets valresultat vid Stortingsvalen
| År | Valresultat i procent |
År | Valresultat i procent |
|---|---|---|---|
| 1973 | 5,0 | 1993 | 6,3 |
| 1977 | 1,9 | 1997 | 15,3 |
| 1981 | 4,5 | 2001 | 14,6 |
| 1985 | 3,7 | 2005 | 22,1 |
| 1989 | 13,0 |
Referenser
- ^ Even Gran: Populisme - et sunnhetstrekk Forskning.no 12 februari 2003.
- ^ [a b] Jan Simonsen: "Därför vann Fremskrittspartiet", Contra 1/1988.
- ^ Familie og barn Prinsipp- og handlingsprogram 2005-2009.
- ^ [a b] Norge og verden Prinsipp- og handlingsprogram 2005-2009.
- ^ Herbjørn Sørebø: [www |url=http://www.dagogtid.no/arkiv/1999/09/herb.html Oppgjeret med Hagen] Dag og Tid 4 mars 1999.
- ^ Jonathan Tisdall: Progress Party brochure sparks racism charges Aftenposten English Desk 3 april 2008.
- Svenska Wikinews - 1 april 2006
Externa länkar
- Fremskrittspartiet - Officiell webbplats
| |||||||||||